Ännu en spelfilm baserad på japansk animé, och liksom de senaste årens SPEED RACER och DRAGONBALL, är detta inte en japansk produktion. Som produktionsländer uppges Hongkong, Frankrike och Kina, regissör är fransmannen Chris Nahon, som tidigare gjort det utmärkta Jet Li-rafflet KISS OF THE DRAGON - en film jag såg om förra året och insåg att jag glömt bort hur stenhård den filmen är.Jag har självklart inte sett animén och det jag läst om Nahons version har inte varit alltför uppskattande.
Huvudperson är den sextonåriga japanska Saya, som för säkerhets skull spelas av en koreanska; Gianna Jun. Fast i verkligheten är Saya inte alls sexton; hon är ett fyrahundra år gammal och har övernaturliga krafter, eftersom hon verkar vara något slags halvvampyr/demon eller vad hon nu ska föreställa - emellanåt dricker hon i alla fall blod från vita plastflaskor.
Året är 1972 och Saya anländer iförd skolflicksuniform (ingen verkar reagera på att hon bär sitt samurajsvärd på ryggen) till en amerikansk militärförläggning i Tokyo, där hon ska börja gå i skola. Det är bara det att hon är ditskickad av staten, eftersom hon jobbar åt en hemlig organisation som bekämpar de demoner som finns ibland oss. Som de två jobbiga tjejerna som mobbar folk, i synnerhet Alice (Alison Miller), dotter till en general.
Demonbrudarna börjar lattja med Alice i salen där de just tränat kendo, men då kommer Saya farande och hugger huvudet av mobbarna. Alice blir förskräckt. Fattas bara.
Men värre blir det, för Alice' far generalen blir ihjälskjuten av onda agenter som tydligen jobbar åt en überdemon; en vampyr som visst är Sayas morsa. Saya växte upp med sin far i skogen där hon tränades i kampsport och slogs mot ninjor, något vi får se i flashbacks.
Tösernas kendotränare visar sig vara demon han med och förvandlas till något slags varulv och jagar Saya och Alice filmen igenom. Saya slåss en väldig massa innan det är dags för showdown med morsan.
Nå. BLOOD: THE LAST VAMPIRE var inte fullt så illa som jag förväntat mig. Den är klart underhållande, och den härligt pedofila kombinationen skoluniform och samurajsvärd är ju alltid lyckad.
...Men bra är det här inte. Här finns en hel del att anmärka på. En märklig grej med många engelskspråkiga filmer producerade i andra länder än USA, England och Australien, är att dialog och skådespeleri är lite ... konstigt. Det känns som om filmskaparna inte har järnkoll på engelska språket.
Handlingen i filmen ger jag inte mycket för. Det är det gamla vanliga, men lagom förvirrat och meningslöst. Jag förstår inte hur man kan lyckas göra en så pass tunn story komplicerad. Fast det var kanske bara jag som var ointresserad av vad som skedde i filmen.
Vidare innehåller filmen alldeles för mycket CGI-gore. Nästan allt blod - och det är mycket blod i den här filmen - är datorgenererat. Det ser allt annat än övertygande ut och irriterar.
Annars är det här en rätt snygg film och det är Corey Yuen som står för actionkoreografin, vilket garanterar hög klass.
Jag kan tänka mig att filmen går hem hos tonåringar.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar