1960-62 gjorde Bonniers ett misslyckat försök att ge ut Tintin på svenska. Jag har aldrig sett de här albumen i verkligheten, aldrig hållit dem i mina händer; jag har bara läst och hört talas om dem och deras lite ... annorlunda översättning till svenska (Haddock fick inte dricka whisky, så han hinkar "Kalasmust").
Men i lördags var jag hemma hos Johannes Jazz, och vad hade han i bokhyllan, om inte de fyra Bonnieralbumen. Johnny Månsson passade på att föreviga ögonblicket då jag för första gången någonsin vidrör albumen.
Notera att jag fortfarande bär vinterskägg eftersom sommaren vägrar infinna sig.
Efter fotograferingen spårade kvällen ur.
(Herregud, kan det verkligen stämma att vi tittade på videon till "Ullared" och skrålade med? Jag minns ingenting...)
måndag 31 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar