En doft av kontinenten

Vaknade och hade ont i ryggen. Jag hade legat konstigt, antar jag. Fanns bara en sak att göra. Okej, det fanns säkert betydligt fler saker att göra, men jag kom bara på en sak. Jag klädde på mig för att ta en promenad, och sedan återvända hem och gå och lägga mig igen, då jag tyckte att det var för tidigt för att stiga upp en söndag.
Jag promenerade ner mot hamnen. Det ryggonda försvann ganska omgående.
Strålande solsken.
Så kom jag ner till hamnen, restaurangbåten Prins Bernhard och puben The Green Lion. Där stod det av någon anledning sex röda Ferraribilar! Två modeller, tre av av varje. Precis när jag kom dit klev det i folk, de startade motorerna och började rulla så nätt. De hade alla svenska nummerplåtar. En av dem hade registreringsskylten "BYE BYE". Kaxigt.
Vad hade de där att göra? En söndagsförmiddag?
Så här många Ferraris på en gång har jag bara sett i Cannes. Knappt ens där. De skänkte onekligen stil åt Malmö.
Jag vände och strosade på Stortorget. På hotellen satt folk och åt frukost. På en uteservering tillhörande ett hotell satt en ensam man i solen och åt frukost och läste en utländsk dagstidning. Det såg väldigt proffsigt och kontinentalt ut. Ingen linsgryta och loppbitna rastaflätor där, inte!
I stället för att återvända till bingen, gick jag till Kungsparken och slog mig ner på en bänk.
Solen var stekhet. Kanadagässen såg skojiga ut.
Plötsligt slog vädret om och det blev kallare.