Liktjuv var av allt att döma ett populärt yrke förr i tiden. Minns legendarer som Burke och Hare. Alltid fanns det någon galen doktor som behövde lik. Exakt vad de skulle ha liken till vet jag inte, men döingar behövde de - och då kontaktade de ortens liktjuvar, vilka kändes igen på deras dåliga hygien, ruttnande tänder och gemytliga engelska dialekter.I SELL THE DEAD är en amerikansk film, inspelad i New York - staten, inte City - men utspelar sig av allt att döma i England under 1800-talet. Filmen öppnar med att en ful liktjuv blir giljotinerad, och därefter hålls ett förhör med den avrättades unge kollega. Denne berättar om duons karriär, vilket leder till en rad smått komiska, alltmer bisarra episoder.
Till en början är det bara "vanliga" lik de knycker, men snart börjar det övernaturliga krypa in i anekdoterna. Tjuvduon hittar till exempel en vampyr med en påle genom hjärtat. Drar man ut pålen börjar vampyren fara runt som en av demonerna i EVIL DEAD. Detta visar sig vara praktiskt och kommer till nytta. Därefter dyker det upp både begravda rymdvarelser och zombies.
Ibland konfronteras duon med ett gäng konkurrerande liktjuvar, och filmen slutar med en punchline av EC Comics-modell.
Jag hade aldrig hört talas om den här filmen, skriven och regisserad av Glenn McQuaid, och som visst var framgångsrik när den visades i Sundance, och den blev en rätt trevlig överraskning. Tonen är mysigt sagoaktig och episoderna ramas in av serierutor, som i CREEPSHOW och TRICK 'R TREAT. Prästen som leder förhöret spelas av Ron Perlman, den unge liktjuven av Dominic Monaghan; en av hobbitarna i SAGAN OM RINGEN. Minsann om inte Angus Scrimm från PHANTASM-filmerna dyker upp som fiolspelande doktor i behov av lik. Han måste väl vara hundra år, va?
Filmen är föredömligt kort och du kan ha betydligt sämre saker för sig än att se den här lilla tjoflöjtfilmen.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar