Det börjar inget vidare. Rättare sagt - det börjar inte bra alls. Prologen är något av det sämsta jag sett, den utspelar sig i ett sovrum och foto och dialog är platt och trist. Om det inte vore för att Fred Ward (som faktiskt hunnit bli 67 år gammal!) dyker upp, hade jag trott att det var en amatörproduktion.
...Men det tar sig. Handlingen är enklast möjliga: det är julafton och en brokig skara människor; tio främlingar, ska bege sig ut på en bussfärd genom Texas. Det är Snygga Bruden som är militär, det är Den Tystlåtne Killen Med Hjältepotential, det är Den Vresige Gubbjäveln, det är Det Förälskade Paret, det är Den Vanliga Medelålders Kvinnan och några till.
Mitt ute i ingenstans (där mobiltelefonerna självklart inte funkar) anfalls de av ett vildsint motorcykelgäng - ett slags moderna apacher på krigsstigen; en klunga busar kraftigt inspirerade av Mad Max-filmer. Busschauffören dödas liksom ytterligare en eller ett par passagerare. Resten barrikaderar sig på ett övergivet skrotupplag, där de omringade av de påtända motorcykelmarodörerna bråkar med varandra och försöker hitta på sätt att komma undan med livet i behåll, medan den knasige mexikanen som ingen förstår vad han pratar om bygger vapen.
Det blir en variant på cowboys och indianer, och efter en slutstrid är det hela över. Det är nästan föredömligt enkelt. Fast det är inte lika bra som det borde vara.
För regin står Scott Ziehl, en kille som tidigare bland annat gjort ROAD HOUSE 2: LAST CALL; en direkt på DVD-film som förvisso inte kan mäta sig med originalet, men som trots detta är riktigt underhållande och actionpackad. Men det är något som saknas i EXIT SPEED. Dels finns här inga rollfigurer jag tar till mig; inga uppenbara hjältar som är coola och gör coola saker - folket här är antingen rätt trista eller osympatiska. Och filmen saknar stil, det hela är ganska rudimentärt.
Fast jag gillar upplägget och det bjuds trots allt på några spektakulära stunts.
Den Vanliga Medelålders Kvinnan spelas av Lea Thompson, som hade lite stjärnstatus på 1980-talet. Det är inte längesedan jag undrade vad hon haft för sig de senaste decennierna. Efter en snabbkoll konstaterar jag att hon fyller 49 om ett par veckor och mest medverkat i TV-filmer, hur många sådana som helst, ser det ut som.
Jag är snäll och sätter en trea. Och EXIT SPEED är inte tråkig.
Inlägg
6 kommentarer:
Och EXIT SPPED är inte tråkig - men något som är tråkigt är attdu inte skriver om de mer intressanta filmerna som Studio S jämt och ständigt kränger ut till oss svenska kultfilmskonnäsörer.
How come man? Ditt namn står ju skrivna på
dem:(
Jag såg igår deras nyliga släppta La Bete ochikväll blir det Oanständiga Historier - båda från Walerian Borowczyks förträffliga hand.
Jag har tidigare skrivit massor om deras filmer - men som du, och ni andra, märkt har jag inte skrivit så mycket om DVD de senaste månaderna. Jag upptäckte att antalet läsare av TOPPRAFFEL! ökade markant när jag skrev mer om film på bio, så jag har därför koncentrerat mig på att skriva om allt som går upp på bio. Och mina recensioner tar ofta tid att skriva.
Men som synes har jag åter tagit upp DVD-recenserandet.
Kul att du börjat recensera dvd igen men du spoilar allt lite väl mycket på sistone. Inte så lyckat kanske att avslöja allt som händer inklusive slutet för oss som vill se filmerna.
Annars är bloggen utmärkt som vanligt. :-)
Spoilar jag? Njä, det tycker jag inte. Är det någon speciell recension du tänker på? Jag konstaterade att jag var bland de få som inte skrev om XXX:s ingripande tillsammans med en XXX-armé på slutet i ROBIN HOOD. Men att alla överlever och att den slutar med att de blir laglösa kommer ju inte som en överraskning.
Fast om jag avslöjar slutet på en kass film slipper du ju se skiten.
:-) Nej men t.ex. Torture Chamber Of Dr. Sadism, där avslöjades det en aning för mycket, även Wrong Turn 3 och nu senast Hills Run Red. Dock var de underhållande recensioner.
Inget Cannes i år förresten för din del?
Vad gäller TORTURE CHAMBER OF DR. SADISM och de andra rubrikerna under rubriken "En film jag länge velat se", är det avsiktligt. Jag berättar hela jävla handlingen, eftersom ni ju ändå inte kommer att se de här gamla filmerna. Ungefär som Something Weird Videos katalog. Eftersom ingen pallar se alla deras tio tusentals obskyra filmer, får man hela handlingen i presentationstexterna. Det kallas service.
På vilket sätt avslöjar jag för mycket i THE HILLS RUN RED? Jag redogör liksom bara för den första kvarten. Samt nämner att filmen slutar med en skrikande kvinna. Inte vilken kvinna.
Nej, det blev inget Cannes för mig. Tidigare uppdragsgivare har gått i konkurs och det var hopplöst att hitta en ny som även vill betala. Det alternativ jag hoppats på har inte hunnit komma igång än.
Så istället tvingas jag gå omkring i halsduk och vinterrock i brutalkalla Malmö.
Skicka en kommentar