I kamp mot förväntade vinnare som Hanekes DET VITA BANDET, gick den här argentisk-spanska filmen och knep en Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film.
)
Argen-
tinsk film. Det ser man inte varje dag. Jag vet inte om jag någonsin tidigare sett en argen-
tinsk film. Bland filmer producerade söder om Mexiko, har jag nog bara sett brasilianska filmer. Fast det är ju klart, jag har förstås sett drivor av filmer om specialstyrkor som åker till central- eller sydamerikanska diktaturer för att störta regeringar eller frita gisslan, medan panflöjtsdisco dunkar på i bakgrunden. COMMANDO LEOPARD i våra hjärtan.
HEMLIGHETEN I DERAS ÖGON pendlar mellan 1999 och 1974. 1999 bestämmer sig den före detta utredaren Benjamín Esposito (Ricardo Darín) för att skriva en roman baserad på ett ett fall han inte kunnat släppa sedan 1974. Argentina var på väg att bli en diktatur och en ung kvinna hittades död; hon hade våldtagits och misshandlats till döds.
Esposito och hans krökande kollega fick en ny chef, den tjusiga Irene Menéndez Hastings (Soledad Villamil), och de letade efter gärningsmannen. Två män greps för dådet, men Esposito var inte nöjd med fallets utgång, han var säker på att att de två misstänka blivit utsedda som gärningsmän av högre instans, medan det egentligen var en viss Gómez som dödade kvinnan.
)
1999 vet fortfa-rande ingen vad som hände med Gómez, om han lever eller är död. Under arbetet med sin roman nystar Esposito upp gamla trådar, han letar upp den mördades make, och framför allt återupptar han kontakten med Irene - en kvinna han blev förälskad i 25 år tidigare.
Juan José Campanella har tidigare främst regisserat TV-serier som HOUSE, LAW & ORDER och 30 ROCK, så det kommer ju lite oväntat att han gör ett Oscarbelönat thrillerdrama. Filmen har förstås fått en massa pressrosor, men själv konstaterade jag något så här ett par dagar efter att jag sett filmen: den börjar redan falla i glömska, vilket måste betyda att den trots alla sina kvaliteter inte gjorde något djupare intryck på mig.
Visst är detta en synnerligen välgjord film på alla plan; väldigt bra skådisar, snyggt foto, intressant handling som ger en insyn i Argentinas urspårade politik och regering - och upplösningen är raffinerad.
Samtidigt är filmen väldigt lång, de 127 minuterna känns längre, och den är pratig. THE GHOST WRITER var också lång och pratig, men den upplevde jag som betydligt mer underhållande.
Bara en sådan sak som att detta blir en ovanligt kort recension säger väl en hel del - jag kommer nämligen inte på så mycket mer att skriva.
(Biopremiär 14/5)
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar