Foton: Gene Page © 2010 The Joneses, LLC. All rights reserved.
Innan jag rusade iväg i typiskt malmöitiskt hällregn för att se FAMILJEN JONES, hade jag bara sett trailern - utan ljud på en bildskärm i Filmstadens foajé. Jag hade inte brytt mig om att läsa någonting alls om filmen och utgick från att det var ännu en amerikansk standardkomedi.
När filmen pågått en stund vet jag fortfarande inte riktigt vad det är jag tittar på. Jag fick intrycket av att det var en historia om en dysfunktionell familj, och om det var en komedi, så var den inte rolig - bara överdriven och konstig.
Men så faller bitarna på plats.

David Duchovny och Demi Moore är herr och fru Jones med två tonåriga barn, som flyttar in i en enorm villa i ett tjusigt område. Familjen Jones är otroligt trevliga och har en farlig massa lyxprylar och tjusiga saker. Grannarna blir genast imponerade och försöker anamma Jonesarnas vanor och inköp - i synnerhet Gary "En röst i natten" Cole och hans osäkra fru, som köper på sig det ena skrytobjektet efter det andra.

De anställdas uppdrag är att flytta in i områden där de är okända, posera som en familj och infiltrera och påverka grannskapet. Företag med nya produkter kontaktar Huttons rörelse; till exempel ska en ny spritsort lanseras, vilket innebär att "sonen" tar med sig hur många förpackningar som helst till en fest, där alla de unga gästerna uppskattar både gesten och den rätt fåniga produkten.
För den före detta casanovan Duchovny är detta det första jobbet, medan Moore är gammal i gamet. Han är inte lika kall och affärsmässig som sin "hustru" och börjar efter ett tag att attraheras av henne, något hon försöker kämpa emot. Deras verksamhet verkar fungera galant, men efter några oplanerade incidenter börjar situationen bli allt jobbigare och moraliskt tveksam.

FAMILJEN JONES är en träffande kommentar till Den Amerikanska Drömmen och dess medföljande konsumtionssamhälle. Dock innehåller filmen några detaljer som gör att jag håller tillbaka en aning när jag ska betygsätta den. Till exempel fäller Duchovny några alltför expositionspäckade repliker så att publiken verkligen ska förstå vad det hela går ut på. Han berättar saker för Demi Moore vilka hon förstås redan känner till, vilket gör replikerna orealistiska och lite irriterande. Det bjuds på några övertydligheter.
Men jag kan trots detta rekommendera en titt på filmen, då den blev en trevlig överraskning för mig - kanske beroende på att jag inte visste vad den skulle handla om.
(Biopremiär 14/5)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar