tisdag 4 maj 2010

Bio: Effi Briest

Foton copyright © Atlantic Film
Avdelningen för tysk kostymfilm: Jag känner mig genast lite korkad, kanske till och med som en intellektuell dvärg, när jag konstaterar att jag aldrig hört talas om artonhundratalsförfattaren Theodor Fontane och dennes roman om Effi Briest, en bok som jag noterar har filmatiserats flera gånger tidigare. När jag fick pressinbjudan till filmen, läste jag först "Brie fest" och förväntade mig ett uppsluppet drama om ost.

Istället fick jag historien om den unga blondinen Effi Briest (Julia Jetsch) som är lite förälskad i sin kusin Dagobert - varje gång hans namn nämndes fnissade jag till. Men så en kväll anländer den äldre och framgångsrike Geert von Instetten till en dans där Effi är med sina föräldrar. Instetten siktar på en politisk karriär i Berlin, fattar tycke för Effi och friar till henne, något Effis föräldrar (hennes far, spelad av Thomas Thieme, ser ut som Thor Modéen!) verkligen uppskattar - Dagobert är ju ingen man kan visa upp för folk. Instetten, däremot, det är grejor det!
Effi har förstås inget val, och tvingas alltså ingå olyckligt äktenskap med torrbollen Instetten. Tur då att major von Crampas plötsligt dyker upp. Han är en stilig ung man med mustasch, och genast börjar Effi och majoren att träffas för sexuella eskapader i ett skjul på stranden. Han skriver även smäktande kärleksbrev till henne. Men trots detta stannar hon kvar vid Instettens sida och lider. Fast det är ju klart, de har en dotter tillsammans.
Fontanes roman är tydligen en klassiker och då får jag verkligen hoppas att den är bättre än den här filmen - intrigen känns minst sagt banal. Hur många kostymfilmer har vi inte sett om unga kvinnor som blir bortgifta med träbockar?
Dessutom är EFFI BRIEST, i regi av Hermine Huntgeburth och inspelad i Polen och Lettland, väldigt seg och tråkig. Visst är det välgjort, med bra skådespeleri, kostymerna vann pris på någon filmgala, jag gillar att det förekommer en pistolduell och att Jetsch har flera nakenscener. Emellanåt kom jag faktiskt att tänka på Josefine Mutzenbacher. Men trots detta är filmen trist. Den varar strax under två timmer, men känns betydligt längre.
Jag hade svårt att engagera mig i det som utspelades på duken, Julia Detsch är förvisso lite söt, men har inte mycket till utstrålning, och de flesta andra är lika halvtrista. Utom Effis farsa, då, som har en bra mustasch och mest sitter och dricker konjak och röker cigarr.
All dialog är eftersynkad och läpprörelserna stämmer bara sådär.






(Biopremiär 7/5)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar