Bio: Skrönor från de gyllene åren

Skrönor från de gyllene åren, regi Cristian Mungiu m.fl. - distribution novemberfilm 

Snälla Novemberfilm, nu får ni väl allt skärpa er och hålla vad ni lovat! Efter POLIS, ADJEKTIV kom vi ju överens om att ni bara ska släppa filmer jag inte kan med, filmer jag tycker är en pina att sitta igenom. Och så släpper ni SKRÖNOR FRÅN DE GYLLENE ÅREN.

Rumänsk komedi kan innebära vad som helst. Jag vet inte om jag någonsin sett en rumänsk komedi. Alltså visste jag inte vad jag skulle förvänta mig.

Den här filmen är består av fem episoder regisserade av Cristian Mungiu, Hanno Höfer, Razvan Marculescu, Constantin Popescu och Ioana Uricaru. Samtliga utspelar sig under Ceausescus tid vi makten - ironiskt kallad De Gyllene Åren - och det är 1980-tal, men det enda som vittnar om 80-tal är förekomsten av en videobandspelare (de tittar på BONNIE & CLYDE om och om igen på en svartvit TV). Annars skulle det lika gärna kunna vara 1970-tal. Eller till och med 60-tal. Eller medeltid.

Det är landsbygd, det är skitiga städer och byar, allting är fult, söndrigt och gammalt - men till skillnad från i så många andra öststatsfilmer skiner solen!

De fem skrönorna har filmskaparna snappat upp under årens lopp, och några av dem är väldigt roliga. I den första episoden; "Skrönan om det officiella besöket", förbereder sig en liten by inför ett celebert besök. Ceaucescu och hans kortege ska passera! Därför målas det banderoller, skolbarn lär sig dikter, ett minitivoli bestående av slänggungor smälls upp och man försöker leta upp vita duvor att släppa lösa när kortegen passerar ("Nej, det går inte lika bra med undulater"). Saker och ting går inte som planerat.

I "Skrönan om partifotografen" ska man retuschera ett foto på Ceaucescu inför publicering i Partiets starkt kontrollerade dagstidning Scinteia. De råkar klanta sig.

"Skrönan om hönsutköraren" är svagast i filmen och kunde för min del gärna fått utgå. Tonen är saggigare och det är inte lika roligt som i de andra episoderna. Det är inte roligt alls. Det är förvisso meningen, men skrönan passar inte in.

"Skrönan om den girige polisen" är klart roligast av berättelserna. Här skaffar en tjock polis och hans familj griskött inför julen, tror de, men de blir tagna på sängen när de får en stor, levande gris hemkörd till lägenheten. Det är sen kväll och de måste genast slakta den i hemmet - ljudlöst så att inte grannarna hör dem. Hur ska de lyckas med detta? De för en strålande idé: de ska gasa ihjäl grisen i köket...

Den sista historien, "Skrönan om luftaffärerna", är lite svagare och inte heller sådär jätterolig - bortsett från vissa inslag. Den går ut på att folket tog till en massa olika, kreativa knep för att tjäna pengar under kommunismen. Som att samla och panta flaskor. Jag gillade tjejen i huvudrollen.

SKRÖNOR FRÅN DE GYLLENE ÅREN, som visades i Cannes förra året, är kanske lite för ojämn - hm, jag läser alldeles nu på IMDb att versionen som släpptes på bio i Frankrike är kortare, de klippte bort "Skrönan om hönsutköraren". Men efter att ha sett KICK-ASS är jag på glatt humör och ser positivt på allting. Jag valde mellan en trea och en fyra i betyg, men jag är gentil och slår till med det sistnämnda. Det hade ni inte väntat er!

 

 

 

 

 

(Biopremiär 9/4)