Bio: Kick-Ass

Foton copyright © Nordisk Film 

Herrejävlar, pågar och töser - jag blev alldeles svettig. Det händer nästan aldrig nuförtiden. Jag minns att vissa filmer jag såg på bio som barn nästan kunde ge mig feber så bra jag tyckte de var: STJÄRNORNAS KRIG, SUPERMAN - THE MOVIE... Numera är ju biobesök en del av min vardag och jag avverkar filmer på löpande band - och ni som följt mig genom åren vet att jag sällan höjer på ögonbrynen. Det skulle väl vara för snygga mustascher och filmer som inte är tråkiga. Förra året delade jag ut högsta betyg till två filmer, i år har hittills en film fått fem syndiga dvärgar (AN EDUCATION).

   
Men ibland händer det, alltså. Att det kommer en film som är allt positivt på en gång: underhållande från början till slut, intressant hela vägen, häftig, och handlar om saker jag gillar.
    
Som till exempel serietidningar och superhjältar. Det var inte för inte jag skrev jätteartikeln om Fantomen igår.
    
Problemet med filmer om folk som gillar serietidningar, åtminstone amerikanska filmer om amerikaner som gillar amerikanska serier, är att det lätt kan bli lite för mycket nörderi, för mycket självrefererande, och för mycket misslyckade blinkningar av det slag Tarantino ägnade sig åt i DEATH PROOF.
    
Huvudpersonerna i KICK-ASS är några tonåringar som ofta hänger i seriebutiker. Jo, det blir repliker som "Tack för de där första numren av Spindelmannen av Steve Ditko du gav mig" och liknande. Men den här filmen kommer undan med det. Och KICK-ASS hade inte fungerat utan seriefans som huvudpersoner.

   
 Jag har inte läst serie-
tidning-
en av Mark Millar och John Romita Jr och kan därför inte uttala mig om hur pass nära filmatiseringen ligger originalet, men KICK-ASS handlar om Dave Lizewski, spelad av Aaron "John Lennon" Johnson, som funderar över varför det aldrig har hänt att någon inspirerats av alla fiktiva superhjältar, skaffat sig en dräkt och gått ut för att bekämpa brott i verkligheten. Efter att ha blivit rånad på en bakgata bestämmer Dave sig: han ska bli maskerad brottsbekämpare.

    
Dave är förstås en glasögon-
prydd loser som tjejer aldrig ser åt. Han fantiserar om sin engelskfröken (Herregud! Ser att hon spelas av Deborah Twiss! Henne har jag träffat flera gånger, men nu har hon blivit så gammal att jag inte kände igen henne! För femton år sedan gjorde hon feministisk våldsfilm. Dryg brud.), sitter hemma och onanerar framför datorn, läser serier och är hemligt förälskad i söta Katie (Lyndsy Fonseca) som har skåpet bredvid hans i skolan men ignorerar honom.

    
Trots att han inte kan slåss för fem öre beställer han en grön våtdräkt på post-
order. Iförd denna och matchande mask, beger han sig ut för att nita bovar - och genast träffar han på de som tidigare rånat honom. De spöar skiten ur Dave och knivskär honom. Dave hamnar på sjukhus, och när han kommer ut igen är han nästan helt återställd, så när som på några nervtrådar som inte funkar, vilket gör att han har svårare för att känna smärta.
    
Men tro inte att han ger upp sin karriär som superhjälte. Han går ut på stan och hamnar i ett blodigt slagsmål med tre rånare samtidigt. Vittnen filmar slagsmålet, Dave presenterar sig som Kick-Ass, klippet hamnar på YouTube och Dave blir snabbt en sensation.

    
Men Kick-Ass är inte den ende super-
hjälten i stan. Betydligt mer avance-
rade är Big Daddy (Nicolas Cage) och hans elvaåriga dotter Hit-Girl (trettonåriga Chloe Moretz). Big Daddy bär en Batmanliknande dräkt, men slaktar skurkar som The Punisher, och han tränar upp sin duktiga, glada dotter i mördandets ädla konst. Hon kan allt! Hon är en jävel på att slåss, skjuta, hantera knivar, och framför allt att svära (I sin första actionscen tilltalar hon bovarna "Okay, you cunts!"). Hon gillar även glass och varm choklad.
    
Big Daddy och Hit-Girl kämpar mot en av New Yorks maffiabossar, Frank D'Amico (Mark Strong), som även är far till en udda kille jämnårig med Dave. Kick-Ass blir indragen i det blodiga maffiakriget - och snart dyker det upp ännu en superhälte; Red Mist. Fast det är något som inte stämmer med den sistnämnde...
    
Till skillnad från så många andra amerikanska filmer, har inte KICK-ASS en klar och tydlig moral. Filmen visar upp att det inte är så enkelt att vara maskerad brottsbekämpare. Tvärtom: det är mer sannolikt att man åker på spö. Och Kick-Ass får stryk mest hela tiden; om det inte vore för Hit-Girl hade han varit död flera gånger om. Men trots detta, trots att de inser att det är farligt och trots att man inte ska ta lagen i egna händer, så reser sig hjältarna i filmen upp igen - och ger sig på skurkarna ändå så att blodet sprutar.
    
Estetiskt är filmen en fröjd att titta på; det är flott och väl genomtänkt. Vid ett tillfälle berättas en flashback i form av tecknade serierutor. Men det är inte bara vanliga seriesidor rätt upp och ner; nej, vi åker in i rutorna och runt i dem bland de tecknade figurerna. Och alla slagsmål är välkoreograferade och härligt uppviglande; inte blir det sämre av till exempel Joan Jett och Sparks (!) på soundtracket.

    
Skådespeleriet är bra, jag kan knappt se att den nittonårige engelsmannen Johnson är samme kille som var Lennon i NOWHERE BOY. Mark Strong är en bra gangster. Och det är riktigt trevligt att för en gångs skull se Nicolas Cage i en bra film - det var ju inte i jons. Förvisso har jag inte sett nya BAD LIEUTENANT, men Cage har medverkat i den ena skitfilmen efter den andra de senaste tio åren, och han har nästan alltid varit usel. I KICK-ASS är hans dessutom bra - jag gillar sättet han fäller sina repliker på när han är Big Daddy. 

Men framför allt är detta Chloe Moretz' film - för Hit-Girl rockar! Ja, jävlar i min låda! Jag vet en del amerikaner som upprörts av hennes rollfigur. Man kan ju inte ha en elvaårig flicka som svär som en borstbindare och som dödar folk till höger och vänster så att kroppsdelar flyger till hejvilt omkring, och dessutom låta henne spelas av en flicka som verkligen är så ung på riktig. Jo, det kan man visst det! säger jag. Det finns annat jag tycker är värre än en liten tös som skjuter folk och säger "Show's over, motherfuckers". Till exempel små töser som skickas till religiösa samfund och annat som är otäckt på riktigt. KICK-ASS må vara en väldigt blodig, splatterfylld film - men samtidigt är det mest tjoflöjt över anrättningen. Det är rock 'n' roll. Det går inte att jämföra Hit-Girls bedrifter med våldet i bioaktuella LEBANON och EN PROFET.
    
Kan jag säga något annat än att KICK-ASS sparkar röv så att det står härliga till? Nej, det kan jag inte! Det här är den bästa filmen jag sett i år. Hittills. Nu väntar jag med spänning på IRON MAN 2 

... och Scarlett Johansson iförd Svarta Änkans trikåer...

(Biopremiär 9/4)