Häromdagen skrev Åke Forsmark om en Dag Vag-konsert i sin blogg (se länk i bloggrollen i högerspalten; Strålande tider heter den). Och vem skrev och kommenterade Åkes blogginlägg? Jo, Stig Vig.
I somras skrev jag ett långt inlägg om Thåström - men inte fan skrev Thåström en kommentar till mig, inte. Inte Lena Ph heller, henne skrev jag också om. Och Orup. Och Sounds-Maja.
Däremot skrev chefen för Novemberfilm efter att jag sågat filmen POLIS, ADJEKTIV...
Nåja. En gång på 90-talet ringde mycket överraskande Sticky Bomb och undrade var man kunde köpa VHS-boxar med STAR WARS-trilogin. Inte Stig Vig, men ändå.
Dag Vag... Jösses, ett tag i början av 80-talet var jag extremt inne på Dag Vag. Jag hatar ju verkligen reggae å det intensivaste, men av någon anledning gick Dag Vag hem. Kanske för att de var så förknippade med Ebba Grön. Jag vet inte. Men flera av Stig Vigs låtar var ju kul. "Ge Bullen ett ben", vaffan var det för något egentligen?
Dessutom fick ju Dag Vag och Stig Vig äran att nämnas av Tage Danielsson i en Lindeman-sketch... Det är få förunnat. Rätta mig om jag har fel, men nämndes inte Ebba också?
söndag 28 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Kanske du gillade oss för att vi inte spelar/spelade reggae utan rockreggae? (Nu behöver dunte vara avundsjuk på Åke... 8--)
Oj! Det här är ju lite stort, ju! Får kanske ta och skriva en ny slogan: "Gör som Åke Cato och Stig Vig: läs TOPPRAFFEL!".
Om jag gillade er för att ni spelade rockreggae (fast Tage Danielsson kallade det ju "punk"), tja, kanske - men jag tror snarare att orsaken var att jag tyckte ni var BRA, rätt och slätt. Att jag kunde flera av era texter utantill på 80-talet säger väl en del. Det är möjligt att texterna kommer tillbaka om jag anstränger mig för att komma ihåg dem; på en middag härommånaden brast vi plötsligt ut i ett par KSMB-låtar.
Jag och en kollega satt förresten och fikade på Folk å Rock i Malmö för några veckor sedan - fast vi fikar ofta där - och då upptäckte jag att de i cafédelen hade en hylla på vilken de ställt upp vad jag antar var samtliga Dag Vag-album. Jag fick en trevlig, varm, nostalgisk känsla när jag såg alla omslagen - själv köpte jag förstås dem på vinyl när det begav sig.
...Och utan Stig Vig, ingen Trindeman Lindeman!
...Nu väntar jag bara på att Paul Stanley skriver en kommentar i min blogg.
Om det var CD du såg så var det antagligen återutgivningarna som kom för ett tag sen. Massor av bonusspår!
Jodå, självklart var det CD - Folk å Rock säljer inte vinyl. Vad jag vet.
Jag var inne på er hemsida och kollade runt. Intressant: en massa låttitlar till spår jag inte minns hur de gick, men så läste jag texterna - och melodin kom tillbaka. Jag har inte lyssnat på de här plattorna från början till slut på evigheter. Signerade CD-utgåvor vore ju fräckt.
Ser att "Blöt dröm" hamnat som bonus på en CD. Kommer ihåg när jag köpte maxin, ovetande om att "Kinesiska muren" var en Evert Taube-dänga. Vill minnas att jag var konfunderad när jag som ung tonåring lyssnade på den - och sedan vände på plattan och fick en sång om att styra in och stöta.
"7 Lyckliga elefanter" fick jag förresten i födelsedagspresent. Om två veckor blir det exakt 28 år sedan. Morsans farbror Ingvar undrade vad det var för något ("Vaddå, ge bullen ett ben?!") och köpte ett ex till sig själv med.
Skicka en kommentar