Nej, jag har inte skaffat Blu-ray-spelare. Men den där polaren vi var hemma och hade filmorgie hos har en sådan där modern makapär.Jag har ju skrivit en faslig massa om Dolph Lundgren och hans COMMAND PERFORMANCE det senaste året. Konstigt då att jag inte recenserat filmen, eller hur? Men bättre sent än aldrig. Och nu blev det dessutom Blu-ray-versionen. (Jag ska kanske skjuta in att jag låtit bli att se filmen ett tag just för att vi skulle se filmen tillsammans)
COMMAND PERFORMANCE må vara släppt i Sverige av Warner, men detta är en film från B-filmsbolaget NU Image; ett av de få bolag idag som gör hyfsat påkostade lågbudgetfilmer (vars budgetar förstås är högre än normala svenska spelfilmers) och som även har biofilmsavdelningen Millennium Films. Dolphan står för regi, han har hittat på storyn, samt skrivit manuset tillsammans med Steve Latshaw. Ja, och så har han förstås huvudrollen.
Dolphan har sagt att han fick idén till filmen efter den där terrorattacken mot en teater i Moskva. Latshaw har i sin tur sagt att de ville göra en actionfilm av 1980-talsmodell à la COMMANDO. Resultatet har därför blivit DIE HARD på en rockkonsert.
Lundgren är trummisen Joe, som har ett skumt förflutet som biker. Han blir hela tiden tillfrågad om vad han heter och måste trött upprepa "Joe" hela tiden. Joe och hans band ska agera förband i Moskva åt världens populäraste popartist, den kontroversiella Venus (Melissa Ann Smith). Varför hon är kontroversiell framgår inte. Inte heller varför Joes band ska vara förband. Joe frågar den kaxiga och odrägliga Venus varför hon spelar taskig techno och hon svarar något om att hon tjänar massor med pengar. Joe i sin tur spelar gubbrock som ska föreställa heavy metal. Publiken måste bli förvirrad.Till konserten anländer Rysslands premiärminister, eftersom hans döttrar Anna och Yana är stora Venusfans. Anna spelas av Ida Lundgren, som ser väldigt svensk ut och dessutom brås på sin far.
Om det nu inte hänt något mer än att artisterna fram-
trädde, hade det inte blivit någon film, så plötsligt anländer ett gäng terrorister. De börjar skjut urskiljningslöst och dödar folk i publiken, personal och musiker. Otur för dem att Joe just då gått in på toaletten för att röka en joint (just en fin förebild).
...Jaha, så ut från toaletten kommer Joe farande. Specialstyrkor har omringat arenan för att kunna knäppa bovarna, men de behöver inte vara oroliga. Joe säger att we must stop these motherfuckers ourselves, och så tar han, med viss assistans av en rysk agent, kål på fulingarna.
Jag hade väldigt stora förvänt-ningar på COMMAND PERFOR-
MANCE. Inte nog med att temat är coolt liksom filmens olika trailers; rullen fick även överraskande bra kritik när den släpptes på DVD i USA i höstas. Tyvärr kom förväntningarna aningen på skam.
Problemet med COMMAND PERFORMANCE är att den inte är tillräckligt actionpackad. Här finns alldeles för många scener där folk bara snackar, eller går och går för att hitta ut, och i synnerhet i mitten innebär detta att filmen blir lite saggig.
...Men när det väl blir action rockar filmen. Regissör Lundgren är inte rädd för att visa upp blodigt våld. I början kör han en skruvmejsel i käken på en skurk; trycker den genom huvudet och ut genom ögat. Han sätter en kniv i fontanellen på en snubbe, och en tredje slår han ner med en elgitarr och när gitarrhalsen knäcks, spetsar han skurken på denna.
Stort plus för att filmen slutar med ett fett knytnävs-
slagsmål à la just COMMAN-
DO!
COMMAND PERFORMANCE är en okej liten actionfilm och produktionsmässigt ligger den aningen över medel när det gäller B-action. Dolph själv är bra som en lite slapp rocker som mest ser ut att vilja hänga i backgrunden och dricka öl. Här finns en del bra repliker som "Dying is easy, rock 'n' roll is hard". När Joe signerar CD-skivor skriver han på plasten.
Bilder copyright © Warner Home Entertainment
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar