Bio: Sebbe

Jamen, för helvete, pågar och töser! Pris i Berlin för bästa debutregissör. Pris i Göteborg. Ett par tidningar har redan delat ut höga betyg, och Ronny skrev positivt om filmen i sin blogg. Redan när jag såg trailern kände jag att jag inte ville se den här filmen - men nu blev det så ändå. I trailern ringer femtonåriga mobboffret Sebbe upp sin morsa och antyder att han ska begå självmord. Festligt, folkligt. Nä, men så jävla svenskt. Nu ska det vara allvarligt, angeläget och viktigt. ...Men viktigt och angeläget är inte samma sak som bra. SEBBE är skriven och regisserad av Babak Najafi från Teheran. Varför en kille från Teheran vill göra sådan här typ av film har jag ingen aning om. Sebastian Hiort af Ornäs spelar Sebastian; "Sebbe". Eva Melander är hans trashiga morsa Eva. Alla skådisar har för enkelhetens sak sina egna namn. De bor tydligen i Göteborg, där filmen är inspelad, och alla läser Göteborgs-Posten, men den ende som pratar göteborgska är en lastbilschaffis som heter Bruno. Låt mig gissa att skådisen också heter Bruno. Han är med i en kort scen och säger att han heter Bruno. Sebbe mobbas av klasskom. pisarna. I synnerhet av den store, fläskige Kenny. Kenny bor dessutom granne med Sebbe och Eva. Tough luck. De tvingar hononom att "böga" med en annan mesig kille i skolans omklädningsrum. De drar ner brallorna på Sebbe och kör upp en cigarrett i röven på honom. Det verkar bara finnas en lärare på hela skolan och hon märker inte att Sebbe mobbas, hon konstaterar bara att han är underpresterande. Eva jobbar som tidningsbud. Hon dricker mycket öl och röker under köksfläkten. Hon må vara vuxen, men beter sig som om hon vore sexton. Det står WHITE TRASH stämplat i pannan på henne. Hon hittar en jacka i tvättstugan och ger den till Sebbe i födelsedagspresent. Synd bara att det var Kennys kvarglömda jacka. Hon är inte så smart, Eva. Sebbe hittar en motorsåg i en buske. Ska han begå självmord med motorsåg? tänkte jag. Oj! Det vill jag se! Men nej. Han plockar isär motorsågen och använder delarna för att bygga en knallert. En knallert! Tacka fan för att killen mobbas. Senare snor Sebbe en låda dynamit av märket Dynomit. Jösses - ska han spränga sig till döds? Nu börjar det likna något. Mina kommentarer kan tyckas morbida och omogna, men ett spektakulärt självmord hade kunnat rädda den här sumprullen. SEBBE visar att ingenting alls har hänt med svensk film sedan 1970- talet. Najafis film ser ut som en svensk 70-talsrulle. Folk, i synnerhet Eva, pratar som i en 70-talsfilm. Allting är gråtrist som i ett diskbänksdrama från 70-talet. Om Sebbe och Eva inte käftat emot varandra varje gång de för dialoger, hade den redan korta filmen varit hälften så lång. Deras replikskiften lyder mest Jodå - Nejdå - Jodå - Nejdå - Jodå - Nejdå, och varianter på detta i all evighet. Men filmen känns längre än den är. När jag trodde den började gå mot sitt slut, tittade jag på klockan. Då hade det gått en halvtimme. Av någon anledning har Najafi valt ett slags hunk att spela Sebbe. Hiort af Ornäs är alldeles för vältränad och bildskön. Den andre killen som mobbas ser betydligt tönnare ut. Och mobbarna ser ut att vara efterblivna. Även Eva råkar illa ut när hon delar ut tidningar. Filmens första scen är lång och saknar dialog. Det är statisk kamera - men handhållen sådan, så bilden skakar hela tiden. Hallå! Kamerastativet är uppfunnet! SEBBE kommer att få lysande recensioner i tidningarna i morgon. Det här är viktigt och angeläget. Men det ger jag förstås blanka fan i. SEBBE är ful, seg, allt annat än originell och jävligt tråkig. (Biopremiär 12/3)