Bio: Remember Me

Foton copyright © Nordisk Film
En del kritiker skryter med att de aldrig har några förutfattade meningar innan de sätter sig för att se en film. Dessa kritiker ljuger självklart. Alla människor har förutfattade meningar - om film och annat. Och just när det gäller film, har de "djupa, seriösa" kritikerna ännu mer fördomar än vi andra som både kan se action och skräck och ett djupt drama utan att klaga.
Jag förväntade mig det värsta av REMEMBER ME, som lanseras som ett romantiskt kärleksdrama med Robert Pattinson från THE TWILIGHT SAGA. Ni vet ju vad jag tycker om TWILIGHT, ni vet vad jag tycker om Pattinson. Jag hade heller inte läst vad den här filmen skulle handla om, så jag bänkade mig i tron att jag skulle serveras blaskig tonårsromantik.
Men där sket jag mig på tummen.
REMEMBER ME öppnar med att en kvinna och hennes lilla dotter väntar på ett tåg i New Yorks tunnelbana. Två rånare dyker upp och det bär sig inte bättre än att kvinnan skjuts ihjäl inför ögonen på dottern. Kvinnans make anländer - det visar sig att han är polis.
Tio år senare. Robert Pattinson spelar den poesiciterande slarvern Tyler, som bor med en "crazy" rumskompis (Med påfrestande röst) i en sunkig New York-lya. Tyler kedjeröker och dricker mycket, och passar inte riktigt in i sin familj, åtminstone inte med sin knös till far: en utmärkt Pierce Brosnan med vad jag antar ska vara Brooklyndialekt (jag tror att jag skulle kunna göra en bättre Brooklyndialekt...). Lena Olin är morsan; frånskild från Brosnan, men fortfarande boende i ett flott, rikt område. Lillasystern gillar att rita och måla och är lite lillgammal, och mobbas för detta i skolan. Storebrodern Michael är död, han begicksjälvmord när han inte fick satsa på musiken och tvingades in i Brosnans företag.
En kväll åker Tyler och hans kompis på stryk på stan, och när polisen anländer börjar Tyler mucka med den hårdaste snuten, spelad av Chris Cooper. Jodå, det är mannen från prologen. Tyler hamnar i arresten.
En kort tid därpå upptäcker killarna att söt tjejen Alyssa (Emilie de Ravin, som liknar Kirsten Dunst) på skolan är dotter till Cooper. Killarna ingår ett vad och Tyler stöter på Alyssa, utan att berätta att det är hennes far som sett till att hands ansikte är blåslaget.
Självklart bär det sig inte bättre än att Tyler blir kär i Alyssa på riktigt och de inleder ett förhållande. Och förhållandet leder till att de börjar reparera sina familjer och sig själva - de kommer från flera olika samhällsklasser och bor utspridda i olika stadsdelar.
REMEMBER ME är långt ifrån en romantisk tonårsfilm. Visst, Robert Pattinson, som har en osedvanligt misslyckad frisyr, är med i nästan varje scen; han glider runt som en James Dean och det är ju tänkt att unga töser ska gregla över honom - om nu filmen inte barnförbjuds i vissa länder på grund av allt tobaksbruk och svordomar. Men rutinerade TV-regissören Allen Coulters (vars enda tidigare långfilm är utmärkta HOLLYWOODLAND) film är snarare ett rakt drama, och ett förhållandevis starkt sådant. Jag blev överraskad.
Jag må tycka att Robert Pattinson är en fjönt och irriterande i TWILIGHT, men han gör inte bort sig i den här filmen. Men filmens styrka är de övriga, robusta och väletablerade skådespelarna. Det är även trevligt att filmen är inspelad på plats runt om i New York.
Mot slutet börjar dock filmen gapa över för mycket; när det är dags för alla inblandade att komma till insikt och försöka bli bättre människor. Och det hela avslutas med en förvisso väldigt oväntad twist (som jag inte ska avslöja här), men som fick mig att tänka på Monty Python och TIME BANDITS. Jag tycker nog att detta slut är rätt onödigt.
Men som helhet överraskar jag mig själv med att hävda att REMEMBER ME är en rätt bra film. Se den främst för Brosnan och Cooper.






(Biopremiär 12/3)