onsdag 3 mars 2010

Bio: Polis, adjektiv

Polis, adjektiv, regi Corneliu Porumboiu - distribution novemberfilm

OBS! Denna recension avser bara filmens första 30-40 minuter.
Den rumänska filmen POLIS, ADJEKTIV är enligt dess manusförfattare och regissör Coreneliu Porumboiu en kriminalfilm. Så här ser dess synopsis ut i pressmaterialet:
"Cristi, en ung polis, har under en tid bedrivit spaning mot en skolgrabb som bjuder sina kompisar på hasch. Enligt rumänsk lag kan detta bestraffas med upptill 7 års fängelse. Cristi tror att lagen kommer att mildras inom några år och han vill inte ha den unge mannens förstörda liv på sitt samvete. Cristis chef har dock en annan syn på begreppet 'samvete'."
När Jean-Luc Godard 1960 gjorde nya franska vågen-klassikern TILL SISTA ANDETAGET valde han att klippa bort allt som är överflödigt för att berätta filmens story: folk som går i trappor, öppnar dörrar, promenerar rent allmänt och så vidare. Porumboiu har valt att göra precis tvärtom.
POLIS, ADJEKTIV öppnar med att Cristi kommer gående i ett fult, skitigt bostadsområde. Han går och går. Han fortsätter att gå och tänder en cigarrett. Han passerar en skola. Där får vi se eleverna gå till eller från skolan. De går och går. Efter detta fortsätter Cristis promenerande. Till slut får vi se honom komma fram till polisstationen. Han går mot entrén, stannar upp och fimpar ciggen, sedan fortsätter han mot dörren. Han går in.
Inne i polisstationen går han längs en pissgul korridor. Han går hela vägen fram till en dörr. Han går in på sitt kontor och tänder i taket så att ljuset blir lätt gröngult. Han sitter vid skrivbordet. Där finns en gammal dator som blivit nikotingul.
Därefter träffar han en kollega i ett annat rum. De pratar om fotbollstennis. Cristi sitter på chefens kontor och pratar med just chefen. Statisk kamera. Cristi skuggar en ung kille som tros langa hasch.
Cristi går ut. Han går och går. Han ställer sig vid en betongpelare och röker. Han går fram till en avspärrad grushög. Han går tillbaka till betongpelaren och röker en ny cigg. Han ser ynglingen han skuggar.
Cristi går hem till sig och sätter sig vid spisen. På den står en gryta. Han äter en slev direkt ur den. Det är gott, så han häller upp en tallrik. Han sitter vänd mot oss och äter en tallrik soppa i realtid.
Han fortsätter att spana på langaren. Han går in i ett hyreshus och uppför trapporna ... och sedan går han ner igen! Han går längs några gator. Han passerar den avspärrade grushögen. Han hinner även med att gå i korridorerna på jobbet och öppna dörrar, innan han kommer hem. Där sätter han sig i köket och äter en tallrik soppa i realtid medan hans fru sitter i ett annat rum och lyssnar på en hemsk rumänsk schlager. Vi får höra hela låten medan Cristi äter soppa.
Cristi går in och pratar med sin fru. Han tycker att schlagerns text är dum. Hon gillar den.

Han går ut och spanar lite. Han passar även på att gå och gå. Därefter passar det bra att han äter en tallrik soppa med tillsammans med sin fru, så det gör han. I realtid.
Just fan, jag glömde nämna att vi ibland får se Cristis polisrapport. Det är en tätt handskriven A4-sida. På denna redogör han i detalj vad han gjort under dagen. Rapporten filmas av från översta raden och sedan rör sig kameran långsamt neråt. Det tar några minuter varje gång.
POLIS, ADJEKTIV vann såväl kritikerpriset som jurypriset i sidosektionen Un certain regard i Cannes 2009. Hade jag sett filmen i Cannes, hade jag avbrutit för att gå ut och ta en öl i solskenet. Det gick ju inte att göra på den här pressvisningen, vem ville väl gå ut i kylan och blåsten? Så även om det var svinkallt inne i salongen, kröp jag ihop i fåtöljen och somnade för att vara utvilad tills det var dags för ALICE I UNDERLANDET. Jag gav helt enkelt upp efter 30-40 minuter. Filmen var ett jävla dravel och dramaturgiskt efterblivet. Det ska bli intressant att se andra tidningars förmodade hyllningar på fredag. Men jag tror de ljuger om de hävdar att de uppskattade det här. Det finns ju gränser för hur mycket meningslös tristess en männsiska klarar av. Även om man själv är en trist kulturbög.
Av mig kan en rumänsk film där det inte händer någonting alls förutom att huvudpersonen äter soppa tre gånger på trettio minuter inte få något annat betyg än:












(Biopremiär 5/3)

6 kommentarer:

Tobias Thuresson sa...

Hahaha... sluta ALDRIG att recensera på ett ärligt sätt. Fattar inte varför folk skitnödigt ska hylla sånt här.

Pidde Andersson sa...

Tja, jag är väl inte känd för att ljuga när jag recenserar...

Martin, novemberfilm sa...

Underbart! Först Nattvakten och nu det här rafflande rumänsk realtidsdramat med semantiska förtecken. Du måste drömma mardrömmer om mina importer. Och det kommer mera!

Själv hävdar jag att man sover bäst på bio, men nu missade du tyvärr den briljanta slutuppgörelsen på polischefens rum. Vlad Ivanov, vilken skådis! Aldrig har en ordbok framstått så skrämmande, som den gör i hans händer!

Repoman sa...

Hahahaha, det här var den bästa recensionen jag läst!
Själva betyget överträffas dock av din uråldriga recension av Beowulf som fick 5 Christopher Lambertar i betyg. =)

Pidde Andersson sa...

Jag tyckte ju att REMBRANDTS ANKLAGELSER var rätt bra, och tidigare har du släppt IRMA VEP. Borde nästan klaga på detta. Du måste vara mer konsekvent! Släpp ENBART filmer jag inte gillar! Då blir det enklare för mig att vara fördomsfull.
Kontakta mig innan du köper in något, så kan jag tala om vad jag tycker. Gör jag tummen upp avstår du från köp.

Martin, novemberfilm sa...

It's a deal! Jag förslår att vi gör regelbundna avstämningar i majsolskenet på skandinaviska terrassen i Cannes.

Skicka en kommentar