söndag 21 mars 2010

Bio: The Hurt Locker (Bättre sent än aldrig...)

Foton copyright © Nordisk Film

Jag har tidigare berättat om THE HURT LOCKERs väldigt restriktiva karriär på svenska biografer. Nordisk Film gjorde bara tre kopior och det dröjde väldigt länge innan en av dem nådde Malmö. Först fick filmen premiär i Lund, där den också pressvisades (vilket förstås innebar att den bara kritiker boende där gick dit). Flera veckor senare smögs filmen upp på lilla arthousebiografen Panora i Malmö. Ingen pressvisning.

Men så gick ju Kathryn Bigelows film och vann en hel rad Oscars, bland annat för bästa film, så då fick biograferna ta sig i kragen. I fredags gick THE HURT LOCKER upp på Filmstaden Entré i Malmö; förvisso utan pukor och trumpeter, men ändå. På sätt och vis är jag glad att jag inte lyckades se den förrän nu. Istället för att se den på Panora eller hemma hos en kompis som köpt den på amerikansk Blu-ray, fick jag alltså se den på Sveriges modernaste biograf. Upplevelsen blev därmed en annan, explosionerna och knallarna från automatvapnen kändes i hela kroppen.


Det har skrivits en hel del om Bigelow de senaste 25 åren. Folk tycker ju att de är så fantastiskt med en kvinna som jobbar i grabbiga genrer och hennes filmer lyfts fram som intressantare än konkurrensen, ibland även bättre. Men det är de ju inte. Förvisso har jag faktiskt aldrig sett POINT BREAK (jag tyckte den verkade så fånig när den kom), men allvarligt talat: Bigelow har bara gjort två bra filmer, inklusive THE HURT LOCKER. Den andra är NATTEN HAR SITT PRIS (NEAR DARK). För vad ska man säga om banala BLUE STEEL? Den brutalt tråkiga K-19: THE WIDOWMAKER? Och jag begrep aldrig vad folk såg i STRANGE DAYS.


Så till Bigelows fram-
gångs-
rika Irakdrama. Hand-
lingen är enkel: vi får följa en grupp bombröjare under de sista månaderna innan de muckar. Alldeles i början av filmen sprängs deras befäl Thompson i luften och en ny kille anländer för att ta hans plats; Staff Sergeant William James (Jeremy Renner). Denne James visar sig vara lätt galen och dumdristig, en övermodig vilding som utsätter sig själv för fara och ibland även sina mannar. Med tiden lär vi dock känna James och förstå hur han funkar.


THE HURT LOCKER går i princip bara från uppdrag till uppdrag, och dessa blir faktiskt ibland nästan outhärdligt spännande - man kunde höra en knappnål falla i biosalongen. Filmmusiken här består bara av en enda ton som växer sig starkare och starkare. Intensivt är bara förordet.

Tonen är dokumentär. Det är handhållen kamera mest hela tiden, men till skillnad från i GREEN ZONE håller sig fotografen i skinnet. Här viftas det inte hit och dit, utan man får verkligen se vad som händer. Resultatet gör att det känns väldigt realistiskt.
 

Filmen handlar i princip bara om tre män; James, Sergeant Sanborn (Anthony Mackie) och Specialist Eldridge (Brian Geraghty) - men på nästan alla bilder som har publicerats i samband med recensioner och artiklar, har man sett en kille som liknar Guy Pierce. Det är Guy Pierce. Han spelar Sergeant Thompson som stryker med i början. Senare dyker Ralph Fiennes upp i en mindre roll, och David Morse spelar överste. Det är lite synd att dessa kända skådisar är med - för de sänker realismen något. Övriga soldater spelas av för mig nya ansikten - eller åtminstone av folk jag inte kommer ihåg från tidigare filmer. De skulle lika gärna kunna vara riktiga soldater. Här finns även en lite fånig scen där James och Sanborn super och slåss med varandra, vilket drar ner helhetsintrycket en aning.

Jag tycker fortfarande att Oscar för bästa film skulle ha tilldelats THE INGLOURIOUS BASTERDS eller AN EDUCATION, men visst är THE HURT LOCKER en mycket bra film. Det kommer dock att dröja åtskilliga år innan jag vill se om den. Den har liksom gjort sitt efter en titt.




 





(Nypremiär 19/3)

1 kommentarer:

Repoman sa...

Krypskyttescenen är troligtvis den mest spännande och intensiva scenen jag nånsin sett.
Grym film.

Skicka en kommentar