torsdag 11 mars 2010

Bio: Green Zone

Engelsmannen Paul Greengrass har gjort filmer som BLOODY SUNDAY och UNITED 93 (som kändes som en TV-film och var rätt onödig; det är ju vad som hände innan och efter flygturen som är intressant), men det var med sina två uppföljare till THE BOURNE IDENTITY han sköt in sig i actionfilmhistorien.
Med i synnerhet den tredje Jason Bourne-filmen; THE BOURNE ULTIMATUM, utvecklade Greengrass ett frenetiskt sätt att ta sig an actionscener; det handlar om extremt snabba klipp och handhållen kamera - och ibland vinklar som döljer att Matt Damon egentligen inte kan slåss.
Denna stil driver Greengrass några steg längre när han nu återförenas med Damon i krigsfilmen GREEN ZONE, som inte är "DIE HARD i ett växthus". Brian Helgeland har skrivit manus efter en bok av en viss Rajiv Chandrasekaran, och det hela utspelas i Irak under Saddams tid.

Matt Damon är Chief Warrant Officer Roy Miller (efter pressvisningen gissade vi på att det betyder fanjunkare, vilket ju inte låter lika tufft) är på jakt efter massförstörelsevapen och spinner iväg utan kontroll. Men det är något som inte stämmer. Kan uppgifterna från underrättelsetjänsten vara påhittade? Greg Kinnears kostymnisse beter sig allt misstänkt.
Så här är det: det finns säkert betydligt mer att säga om storyn än de få rader jag fick ur mig här ovan. Men handlingen drunknar i sättet filmen är gjord på. GREEN ZONE är nämligen nästan två timmar handhållen kamera som viftar vilt hit och dit, extremt snabba klipp, gryniga nattscener och folk som skriker. Det skjuts och mördas till höger och vänster, men det är oerhört lätt att tappa tråden.
Visst är det här oerhört realistiskt och superintensivt, men det blir samtidigt irriterande. Åtminstone för mig som vuxen. Tonåringar som inte kan sitta still i två sekunder ser kanske på det hysteriska berättandet på ett helt annat sätt än jag. Ofta uppfattade jag över huvud taget inte vad som hände.
Det är förresten lite lustigt att notera hur rosenkindade svärmorsdrömmen Matt Damon förvandlats till actionhjälte med åren. Han ser fortfarande mest ut som en mormon som klätt ut sig, men trots detta måste jag motvilligt erkänna att han fungerar bra i actionscener. Dock kan han aldrig se lika hård och tuff ut som en del av de andra, nya actionstjärnorna, som Hugh Jackman och Jason Statham.






(Biopremiär 12/3)

2 kommentarer:

Göran S sa...

Att fanjunkare inte skulle låta "lika tufft" är ett sorgligt tecken på den moderna tidens förfall, då fanjunkare är den tuffaste grad som man kan återfinna i det svenska militära systemet. Fanjunkaren var på den gamla goda tiden (dvs när jag gjorde lumpen) den ende militäre befattningshavare som fruktades av varenda kotte på ett regemente, från malajer till regementschefer.

Pidde Andersson sa...

Det är möjligt, men ordet "fanjunkare" låter ju fånigt. Och SUSPEKT! "Stå inte där och runka i flaggan, din förbannade fanjunkare!"
Min farsa tillhörde cykelburna kompaniet när han gjorde lumpen. Det låter inte heller så tufft.

Skicka en kommentar