lördag 27 mars 2010

Bio: Flickan från ovan

Foton copyright © Paramount Pictures Sverige
Nå, vad säger ni, ska vi ta och titta lite på den där Peter Jackson?
Jag kommer ihåg när jag först såg bilder ur Jacksons splatterepos BAD TASTE från 1987. Det bör förstås ha varit i någon engelskspråkig skräckfilmstidning och jag tyckte att historien bakom filmen var väldigt fascinerande; att den tagit flera år att göra, att skådisar i den hunnit gifta och skilja sig, att någon hunnit dö, och att den var gjord med en gammal 16mm-kamera Jackson fått tag på och ville testa. Ja, och så var ju bilderna riktigt blodiga och slafsiga. Tankarna gick förstås till mästaren Sam Raimi.

Jag lyckades få tag på BAD TASTE och såg den en massa gånger under en period. Sedan läste jag om dockfilmen MEET THE FEEBLES som kom 1989 - en kompis hävdade att den fick biopremiär i Sverige under titeln FRÄCKA GÄNGET och att den dessutom censurklipptes, men enligt Biografbyråns hemsida är den oklippt och hade sin engelska titel. Jag såg den inte förrän 1993, då jag köpte filmen på engelsk köpvideo.
1993 hade även BRAINDEAD svensk biopremiär. Jag recenserade den i NST och var lyrisk. Efter att BRAINDEAD gått upp oklippt hade filmcensuren spelat ut sin roll, var vi många som tyckte.
Med SVARTA ÄNGLAR blev Jackson lite seriös, och sedan kom spökkomedin THE FRIGHTENERS som var mer åt mainstreamhållet. I Sverige förpassades den direkt till DVD och jag var nog rätt ensam om att tycka att det var Jacksons bästa film.
Därefter var det ju så dags för SAGAN OM RINGEN. De jävla SAGAN OM RINGEN-filmerna. Och de är till större delen en plåga att titta på. Visst, tjusiga att beskåda, men illa berättade - för filmer baserade på böcker som blir obegripliga om man inte läst böckerna är förstås illa berättade. Tolkienfilmerna är pompösa, tråkiga och har ruggigt endimensionella figurer. Endimensionella figurer funkar utmärkt i action- och skräckfilmer, men inte här. En massa varelser med konstiga namn springer omkring och den tredje filmer slutar aldrig.
I samband med Ringentri-
login gjorde jag ett försök att se om de tidiga Jackson-
filmerna - och det gick inte så bra. De var inte kul längre. Sam Raimi hade alltid ett syfte med sina kreativa, besynnerliga kameravinklar och -åkningar. Jackson har sagt att han var inspirerad av Raimi när han gjorde sina splatterepos, men en stor skillnad är att BAD TASTE och BRAINDEAD bara innehåller knäppa vinklar för de knäppa vinklarnas skull. BRAINDEAD är dessutom alldeles för hysterisk.
Bättre blev allt med KING KONG. Visst är den för lång, men nog är det Jacksons bästa film (jag har inte sett THE FRIGHTENERS sedan den kom). Nu har jag förstås alltid gillat äventyrsmonsterfilmer som KING KONG, men ändå. Bättre berättad, bättre spelad.
Det tog senaste filmen FLICKAN FRÅN OVAN fem månader att nå svenska biografer. Man kan ju fråga sig varför. I USA hade den endast begränsad biodistribution med premiär på tre biografer.
Filmen bygger på en bestseller och heter i original THE LOVELY BONES - men jag tycker att en mer passande titel är PETER JACKSON FÅR HJÄRNSLÄPP.
Uuuh!

Omdö-
mena i utlandet har varit väldigt positiva - men några har varit extremt negativa. FLICKAN FRÅN OVAN utspelar sig 1973 i en amerikansk stad. I ett stort hus i ett idylliskt kvarter bor familjen Salmon; Jack (Mark Wahlberg), Abigail (Rachel Weisz), dottern Lindsey (Rose McIver) och fjortonåriga storasystern Susie (Saoirse Ronan), som är flickan från ovan och filmens berättare. Hon börjar med att berätta att hon mördades en dag 1973. Och hon berättar även vem mördaren var; grannen mr Harvey, spelad av Stanley Tucci, som trots överdrivet klyschigt spel, peruk och lösmustasch (han ser ut som Peter Stormare) Oscarsnominerades för bästa biroll.
När Susie är på väg hem från skolan dyker Harvey upp och vill visa något fräckt han gjort till traktens ungar: ett underjordiskt lekrum. Fråga mig inte hur han lyckats bygga detta mitt i en åker utan att någon sett honom. Han lurar ner Susie i hålan och så har han ihjäl henne.
...Och då hamnar Susie i gränslandet mellan död och levande. Tydligen får hon inte kliva hela vägen upp i himlen förrän hon hittats, eller hur det nu var. Så hon traskar omkring i denna värld fylld av avancerade specialeffekter.
Familjen Salmon håller på att gå under av sorg. Polisen letar och letar, men de kan inte hitta Susies lik. Fast de vet att hon är död, de har hittat en massa blod. Mormor Susan Sarandon flyttar hem till familjen - hon tillbringar dagarna med att dricka sprit och fälla vad jag antar ska vara fräsiga visdomsord. Abigail får nog och reser bort och börjar jobba på en plantage. Jack åker på stryk och är nära att dö i en märklig scen som inte riktigt passar in i filmen.
Men både Jack och Lindsey fattar misstankar för den besynnerlige enstöringen mr Harvey...
...Och hela tiden går Susie omkring i sin värld full av starka färger och ljussken. Hon tittar ner på händelserna på Jorden och kommenterar detta med halvt viskande röst och lillgamla repliker. Ibland dyker det upp andra mördade barn. De dansar omkring. "It's beautiful!" säger Susie. "Of course it's beautiful - it heaven!" trumpetar en unge.
På vägen till pressvisningen kom det fram en gammal kines till mig. "Hej! Lite glann att leeesa!" sa han och gav mig senaste numren av Vakna och Vakttornet. Jag brukar alltid ta dessa tidningar från Jehovas Vittnen när jag erbjuds dem, eftersom de är så bisarra och knäppa. Jag skämtade om tidningarna när jag anlände till Filmstaden; låtsades att jag var vittne och knackade dörr... Men! Faktum är att jag mer och mer kom att tänka på Vakna medan jag tittade på FLICKAN FRÅN OVAN.
Vad fan var det här? Varför ville Peter Jackson filmatisera det här? Har det slagit slint för honom? Filmen känns som en särdeles odramatisk mordthriller (man vet ju redan vem som är mördaren) uppblandad med naivt religiöst mumbojumbo. Det ska mycket till för att göra en film om seriemord på barn löjeväckande, men Jackson har tammefan lyckats med sitt saggiga dödsdrama.
Mark Wahlberg har en tendens att vara blek i de flesta filmer han gör, och även här går han omkring med nollställt ansiktsuttryck. Jag gillar Rachel Weisz, men här har hon inte mycket att göra och reser dessutom bort. Sarandons insats är mest märklig.
Återskapandet av 1973 är fantastiskt väl genomfört, så pass att jag först inte tänkte på det; allting känns naturligt - och det är 1970-talet så som jag minns det. Specialeffekterna är förstås också väldigt bra i det där gränslandet.
Men annars är FLICKAN FRÅN OVAN bedrövlig. Både långtråkig och skrattretande. Jag vet inte hur man bör vara funtad för att uppskatta sådant här. Är jag riktigt, riktigt snäll - och det är jag - kan jag sträcka mig till att sätta en tvåa i betyg.
Den här filmen gör mig ännu mer nervös inför de kommande Tintinfilmerna. Kommer Jackson att sabba seriefavoriten? Kombinationen Jackson och Spielberg skulle kunna vara en duo från helvetet.







(Biopremiär 31/3)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar