Svinarp & jag

Häromveckan visade SVT pilotavsnittet till komediserien STARKE MAN med Anders Jansson som kommunalpolitiker i skånska Svinarp, Skånes näst tråkigaste kommun. Eftersom jag i stort sett aldrig tittar på TV, såg jag avsnittet HÄR; på SVT Play. STARKE MAN ingick i något slags märklig komedisatsning där tittarna skulle rösta på bästa och roligaste pilot.
Jansson och kompani vann. Nu har jag inte orkat se de andra tävlande avsnitten, men STARKE MAN var väl inte så där hysteriskt roligt. Jansson var förstås kul som Lars-Göran Bengtsson, som känns som en rätt typisk socialdemokratisk politiker, komedimässigt överskuggas han av Anna Blomberg som Gunvor; hon var otroligt rolig, men avsnittets tempo är inte det högsta och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om amatörskådisar i 95-årsåldern. Här kan jag skjuta in att Anders Jansson faktiskt tillhörde skribenterna i Magasin Defekt; filmtidningen jag var redaktör för på 90-talet.
Men STARKE MAN hade något annat som fick mig att sitta som klistrad. Som förhoppningsvis är bekant, fick Kävlinge agera stand-in för Svinarp, bland annat beroende på att filmteamet fick tillgång till Kävlinges kommunhus.

Farmor och farfars hus!!! Visar sig vara till salu just nu... Ingången var porten längst till höger, och minsann om inte Kävlinge GIF är kvar där - blå logga i fönstren.

Min farmor och farfar bodde i Kävlinge. De bodde i ett gult hyreshus beläget precis mittemot kommunhuset. Min farfar var murare och om jag inte felinformerats, var han med och byggde kåken på 30-talet (1937, närmare bestämt) och flyttade sedan in där i en tvåa. Som barn tyckte jag det var spännande att hälsa på i Kävlinge. Farmor och farfars bostad liknande inget annat. Sovrummet hade de nämligen på vinden. Där, på den typiskt dammiga vinden vars ena sida var försedd med förråd med galler, hade de boende sina sovrum; det var som en liten inomhusgata med radhus med små fönster. När farsan var tonåring var detta vindsutrymme hans pojkrum; det finns ett foto där han sitter på rummet och skriver maskin och röker rak pipa (av det franska märket Ratos).
Inte nog med att de boende sov på vinden, de hade även gemensamt badrum i källaren. Det fungerade alldeles utmärkt, eftersom de bara nyttjade det en gång i veckan, på sin höjd.
Entrén och trappen var målad i en mintgrön färg och det luktade alltid på ett speciellt sätt. Och jag var djupt fascinerad av plåtskåpen till höger, där posten stoppades in.
På bottenplan låg Kävlinge GIF:s klubblokal, och ett tag runt 1980 fanns där en videobutik. I fönstret hängde affischerna till Al Adamsons FRYSBOMBEN med George Lazenby och THE NESTING.
Eftersom farfar var murare, var han ibland arbetslös - när det var off season, när det inte gick att vara utomhus och bygga. Då satt han ibland i köket och målade av utsikten - det vill säga kommunhuset. Nu vet jag inte exakt när denna kåk byggdes - det ser ut som ett 70-talssjabrak - så det finns även målningar utan kommunhus. Med tiden dök det även upp en staty utanför kommunhuset; en tjock tant. Fråga mig inte vem det är och varför hon står där.
När jag och min syster som barn hälsade på hos farmor och farfar när det till exempel var studiedag, tog vi alltid en promenad "på byn". Då gick vi till de väsentligaste platserna: Konsum och Nino Plast. Det sistnämnda var en leksaksaffär. Kanske hette butiken Ninos Leksaker, vad vet jag; farfar sa alltid Nino Plast. Bokhandeln uppsöktes också, den var döpt efter innehavarna och där fick jag klassiker från Niloë och en gång Prins Valiant i Afrika. Ja, och så besökte vi Konsum. Farmor och farfar var kooperativa. När de var på resande fot och behövde äta, valde de alltid de bästa restaurangerna. Och det vet ju alla att de bästa restaurangerna är Konsums restauranger.
Farmor dog 1983. I början av 90-talet blev farfar sämre och hamnade på ålderdomshem. Jag gissar att det var just det som förekom i STARKE MAN, men jag är inte helt säker. Jag körde dit ibland och åt middag med farfar innan han dog i mitten av 90-talet.
Sedan dess har jag knappt varit i Kävlinge. Innan de lade om tågtra-
fiken, var jag ibland tvingad att byta tåg i Kävlinge när jag åkte mellan Landskrona och Lund & Malmö. Ett par gånger hade jag bortåt en timmes väntetid och då gick jag "på byn". Nino Plast var väck. Bokhandeln fanns kvar, hette likadant, där luktade exakt likadant inne och med tanke på hur antik personalen var, gissar jag att det var samma människor som jobbade kvar. jag gick bort till farmor och farfars hus och upptäckte att porten var olåst. Jag gick in. Samma mintgröna färg, samma doft som kastade mig tillbaka till barndomen. Jag gick upp och tittade på farfars dörr. Det såg fel ut med ett annat namn på dörren.
För tre-fyra år sedan råkade jag ta fel tåg från Malmö och hamnade i Kävlinge av misstag. Då upprepade jag min promenad. Bokhandeln fanns kvar. Jag gick till det gula huset. Porten var öppen. Men nu hade de jävlarna målat om! Och doften var väck.
Suck.
Jag är inte säker, men cirka 22 minuter in i STARKE MAN skymtar en gul kåk i bakgrunden under en sekund eller två. Det kan vara farmor och farfars hus.
Jag har alltså besökt Svinarp väldigt ofta i mina dar.
För övrigt verkar Kävlinges slogan vara "KÄVLINGE!" enligt kommunens hemsida.