Söndagsbetraktelser

Härommånaden stoppades jag av en ung, utländsk turist vid Triangeln. Klockan var ungefär nio på kvällen. Han såg yr ut frågade efter närmaste Apotek. Skojar du? kunde jag inte låta bli att säga. Det här är Sverige. Har du huvudvärk, feber eller är täppt i näsan får du allt vänta till nästa dag om du inte har grejor hemma.
Bara en kort tid senare hävdes monopolet och enklare mediciner dök upp på bensinmackar och på Malmborgs. Häromveckan gjordes "gamla" apoteket på gågatan om till "nya" Apoteket Hjärtat, men jag gissar att det inte är någon skillnad. Och alldeles där killen stoppade mig vid Triangeln, håller ett apotek i en ny kedja på att öppna.
Som om detta inte vore nog: när jag igår genade genom Åhléns, konstaterade jag att de mitt i lokalen håller på att bygga upp Åhléns Apotek.
Med andra ord: så fort monopolet släpptes, började apotek slå upp som svampar ur jorden och genast är det betydligt enklare att få tag på Treo. Men frågan är vad som händer om alkoholmonopolet hävs. Skulle utvecklingen bli densamma? Att det inom ett par veckor ploppar upp spritbutiker lite varstans, och var och varannan butik har små alkoholavdelningar? Det vore onekligen trevligt att kunna spontanköpa en flaska vin på kvällen utan att behöva planera ett besök på bolaget i förväg.
Satt tidigare idag och läste Sydsvenskan. Högst upp på en sida fanns ett foto på Hans-Uno Bengtsson, ni vet; han den spexige fysikern från Lund. Det var längesedan jag såg till honom, tänkte jag, han var ju ofta på TV förr. Vad har han för sig nuförtiden? Jag läste: "Hans-Uno Bengtsson (1953-2007)"... Vaffan? Är karln död?! Hade jag ingen aning om. Det fick jag kolla upp och jodå, han fick cancer och gick hastigt bort för två år sedan. Han nämndes i dagens tidning eftersom det kommit ut en bok med hans texter.
Dagens Sydis innehåller även en lång intervju med en stenhård James Ellroy.
Apropå Sydsvenskan: i fredags recenserades fem biopremiärer (varav en bara gick upp i Lund, därför har inte jag skrivit om den). Samtliga filmer fick betyget fyra! Recensionen av DU OCH JAG var speciell, inte nog med att recensenten tyckte precis tvärtemot vad jag tyckte, hon har även lyckats skriva en fullkomligt oläslig och obegriplig text.
I dagens Sydsvenskan finns förresten en kort intervju med nyblivne malmöbon Svante Grundberg. Hans ska starta nattsuddsklubb här i stan, med början i mars. Bra initiativ.
Natten till idag blev jag vittne till världens fånigaste slagsmål inne på McDonald's. Jag hade återigen lyckats halka och slå mig som fan på precis samma ställe som de tidigare gångerna, så jag linkade in på McD för att kunna sitta ner i väntan på att benet skulle sluta värka.
Jag tänkte att de som jobbar på detta etablissemang måste vara oerhört tålmodiga. Som alltid är stället fyllt av skrikande idioter på lördagsnätterna. Jag ville gå, men satt kvar och försökte ignorera aphuset. Tre överförfriskade tonårskillar bar sig åt som fan. Vi pratar Snorungar med stort S här. De verkade fullkomligt bakom flötet, de var spända som bandybollar och de kaxade sig å det grövsta. Efter ett tag slog de sig ner runt ett långbord där det satt några andra ungdomar, bland annat några tjejer.
Snorungarna gick igång som neandertalare och frågade om tjejerna gillade hårt sex. De fattade inte att tjejerna drev med dem. "Jag ska knulla dig så att du inte kan gå efteråt!" skrek den minste av gossarna. "Åh, ja, men bara om du rövknullar mig!" skrek en tjej tillbaka. På den nivån låg det. Trevlig miljö för måltider, alltså. "I'm lovin' it"? Njä.
Snorungarna blev mer och mer puckade. Jag önskade att de skulle gå. Jag fick lust att halta fram och örfila upp dem. Inte slå dem på käften, utan bara örfila dem, det vore mer förnedrande för dem. Tjejerna gick, men ett par andra killar satt kvar. Snorungarna började käfta med killarna. Nu hade de nog hållit på i en halvtimme eller kanske till och med en timme med sitt fjant. Plötsligt skrek en av Snorungarna "Men vi är ju tre mot dig, vågar du det?" eller något liknande. En ensam kille reste sig upp, gick fram till en av Snorungarna och knuffade omkull honom så han damp i golvet, och sedan välte han ut en bricka med läsk över Snorungen, som började gråta. En annan Snorunge började tjafsa och lät som som en stucken gris. Den uppretade killen slog ut med knytnäven mot snorungen, men missade i princip - vilket inte hindrade Snorungen från att ta sig för kinden och börja storböla och fly. Den tredje Snorungen sprang och gömde sig.
Den uppretade killen erbjöd den omkullknuffade hjälp att resa sig upp, men ungen nekade. Gästerna på McD skrattade åt Snorungarna. Den uppretade killen bad om ursäkt till en städerska för att han stökat till det, men hon sa att det var lugnt. Killen gick ut.
Några tjejer bredvid mig skrattade och så "Så kaxiga de var - och så börjar de böla som småflickor när någon petar på dem!"
Ett par minuter senare kom det in fem (!) poliser och en väktare från Securitas. Snorungarna hade ringt snuten. Poliserna hade haffat den uppretade killen på torget utanför. Nu fick Snorungarna rekonstruera vad som hänt inne på restaurangen. De ljög och hittade på. Jag tittade fascinerat på. Jag tänkte gå fram och berätta vad som egentligen hänt, men valde till slut att avstå, vilket kanske var dumt, men jag orkade inte bli inblandad i dumheterna. I stället föreställde jag mig hur Kemiske Ali återuppstod från andra sidan, kom in och tog hand om Snorungarna.
Benet hade slutat värka sedan länge. Jag lämnade stället. Undrar om "slagsmålet" kommer att omnämnas i tidningen i morgon.