Bio: Prinsessan och grodan

Jag hade faktiskt sett fram emot Disneys PRINSESSAN OCH GRODAN och hoppats att den skulle vara bra - även om jag förstås hade på känn att en Disneyfilm om ännu en prinsessa inte var något för mig.
 
Anled-
ningen till att jag var nyfiken på filmen, var förstås att den är en traditi-
onell tecknad film i 2D. Säga vad man vill om dagens alla datoranimerade grejor från Pixar och Dreamworks, och alla excesser i 3D, men jag saknar känslan i de gamla, fina tecknade filmerna. Som jag brukar säga - nog är det lustigt att tecknad film från 1940- och 50-talen känns så mycket mer välgjord än dagens epos. Det fanns en själ i varje pennstreck draget av levande människor. Nu vet jag förvisso inte hur många pennstreck som dragits av levande människor i PRINSESSAN OCH GRODAN, eftersom man förstås varit framme och fuskat med datorer. 
Tiana heter en liten svart flicka som bor i New Orleans gemytliga kåkstad där alla diggar jazz, umgås med varandra och äter god mat. Men hon är kompis med en vit tjej som bor i en rik familj i ett palatsliknande hus. Den rika tjejen vill gifta sig med en prins, medan Tiana vill öppna egen restaurang.
 
Flickorna växer upp och Tiana jobbar som servitris. Hon sliter och har sig och sparar varenda cent för att kunna köpa sin restaurang. En dag anländer den afrikanske prinsen Naveen till New Orleans, och börjar genast brista ut i tradjazz på gator och torg. Den rika tjejen ser sin chans och ska se till att prinsen friar på en maskeradbal. På denna bal tvingas Tiana klä ut sig till prinsessa. Dock råkar Naveen ut för den lömske voodooutövaren Skuggmannen (som ser ut som Baron Samedi i LEVA OCH LÅTA DÖ). Prinsen förvandlas till en talande groda!

Grodan träffar på Tiana och tror att hon är en riktig prinsessa. Perfekt - eftersom prinsen faktiskt är luspank. Han lyckas övertala Tiana att kyssa honom så att han ska förvandlas tillbaka, men tjo, vad han bedrog sig. Istället blir även hon en groda!
 
Tillsammans beger sig grodorna ut i naturen för att hitta på ett sätta att förvandlas tillbaka till sig själva, och de träffar på en trumpetspelande krokodil, eller om det nu är en alligator, och en eldfluga som är kär i en stjärna på himlen. 
Det stora problemet med PRINSES-
SAN OCH GRODAN är att den inte är speciellt rolig. Jag skrattade till en gång i början när en katt blev tilltufsad, och den där jazzande krokodilen ser väl rätt kul ut på traditionellt Disneysätt; det är lite Baloo över honom. Men det håller inte. Storyn är i mjäkigaste laget, den känns helt och hållet anpassad för småflickor som gillar prinsessor, medan småpojkar - och vuxna människor - lär bli uttråkade. Det sjungs en hel del, och eftersom det är den alltid lika rövtriste Randy Newman som står för sångerna, vet vi att de knappast är hitlistematerial.
 
Trots att det alltså handlar om traditionell tecknad film, är det hela aningen för slickat och könlöst, precis som de mänskliga figurerna är lite könlösa. Med få undantag, har Disneys största svaghet alltid varit människor.

Feminister och politiskt korrekta typer har attackerat PRINSES-
SAN OCH GRODAN. Tiana är nämligen inte tillräckligt mörk i hyn, hon är alldeles för smal, hon är för snygg och hennes hår är rakpermanentat. Med andra ord, det är farligt för småflickor att titta på en så idealiserad svart kvinna, de kan ju tro att det är positivt att vara snygg. Nä, låt ungarna titta på PRECIOUS istället, där får vi en mer politiskt korrekt bild av svarta kvinnor av idag. Självklart är dessa åsikter dumheter. Jag skulle rädd för en sexåring som är negativt inställd till Tianas utseende. Jag hade blivit ännu mer rädd för sexåringens föräldrar.
 
I vilket fall: nu är jag förvisso en vuxen man, men jag älskar tecknad film - och jag tyckte att PRINSESSAN OCH GRODAN var alldeles för seg och trist. Och jag har en känsla av att en del barn kommer att hålla med mig.
 
För övrigt var det den svenska versionen jag såg. Jag tror inte filmen förlorat något i dubbningen.





  

 

 

(Biopremiär 5/2)