Bio: The Men Who Stare At Goats

Foton copyright © Sandrew Metronome
Jag kommer ihåg när jag häromåret läste om krigsfångar som torterats med att tvingas lyssna på en sång med Barney the Dinosaur oavbrutet i 24 timmar. Här är filmen om händelserna som ledde fram till detta.
THE MEN WHO STARE AT GOATS - eller KARRARNA SOM GLODDE PU GETTÅR som den heter härnere - bygger löst på en bok, och förhåller sig lika löst till sanningen; filmens handling låter som ren hittepå, som barnen skulle ha sagt, men så är inte fallet. Sådana här experiment har gjorts.
Ewan McGregor spelar en journalist; Bob Wilton, som intervjuar en tokstolle som påstår sig ha kraftiga mentala krafter, bland annat kan han döda hamstrar genom att titta på dem. Killen påstår sig ha lärt sig detta i armén, där han tillhörde ett hemligt, parapsykologiskt förband - och han namedroppar några namn. Wilton tror förstås inte på storyn.
Ett år senare befinner sig McGregor i Irak, där han av en ren slump träffar på en av de soldater som skulle ha ingått i förbandet;Lyn Cassady, spelad av George Clooney med mustasch. Cassady avslöjar att han är ute på ett hemligt uppdrag och Wilton följer med honom på detta, samtidigt som Cassady berättar om förbandets historia:
Det började redan i Vietnam 1972, när en viss Bill Django (Jeff Bridges) blev skottskadad och fick en vision. Django lämnade armén och ägnade sig åt en rad flummiga aktiviteter, som Nakenbad För Fred och Beyond Jogging (som måste ses). Han återvände till armén dom ett slags hippieofficer och påhejad av en general (Stephen Lang) som var en före detta, misslyckad science fiction-författare, skapades The New Earth Army, eftersom man misstänkte att ryssarna hade en likadan. Den här nya armén ägnade sig åt att försöka fjärrskåda, läsa tankar, bli osynliga, springa genom väggar, och slutligen döda getter genom att stirra på dem.
En utflippad historia, som gjord för festliga scener - och ja, här finns flera festliga scener. Riktigt festliga scener som fick mig att skratta högt. Men samtidigt är THE MEN WHO STARE AT GOATS inte tillräckligt rolig. Den hamnar lite grann mellan två stolar. Den har lite för mycket handling för att vara en ren fjantkomedi, och den har alldeles för mycket utflippad humor för att fungera som en allvarligare film. På något sätt får Grant Heslovs film mig att tänka på de filmer Charlie Kaufman skrivit manus till, och jag hatar ju Kaufman. Nu är GETSTIR-
RARNA en bättre film än allt av Kaufman (här håller ni inte med, jag vet, för ni gillar ju pretto-Kaufman, era bastarder), men det känns hela tiden som om Heslov håller på att sladda av banan och hamna i det lättare arthousefacket på något märkligt sätt.
Skådespelaruppsättningen är fantastisk, Bridges är jättekul som hippien Django, och plötsligt dyker Kevin Spacey upp som lömsk snubbe som böjer skedar och har sig. Det förekommer många mustascher i filmen, vilket ju alltid är bra. I en scen dansar alla soldaterna till "Dancing with myself" och i en flashback får vi se när Cassady som barn dansar i sitt pojkrum och hans farsa kommer in och ber honom sluta dansa så fjolligt. Skitkul.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om filmens sista del, som involverar Al-Quaida och en del tveksamma gärningar från hjältarnas sida. Men så är ju också George Clooney Hollywoods svar på Anders Linder.






(Biopremiär 5/2)