Bio: Farsan

©Memfis Film Foto: Peter Widing
Nu har jag förvisso inte sett Josef Fares' ZOZO och LEO; de kändes liksom inte jättelockande, men jag var inte sådär jätteförtjust i JALLA! JALLA! och KOPPS var rätt vedervärdig - det var bara en sämre version av ÅSA-NISSE SOM POLIS. Fares har alltid snackat om att han vill göra en actionfilm, vilket aldrig verkar bli av. I samband med premiären på SNABBA CASH, där han var second unit-regissör, sa han att han försökt skriva actionfilmer, men att det aldrig blir bra.
Efter att ha sett FARSAN konstaterar jag att han måste få göra en actionfilm eller en tramskomedi för att få leka av sig. För hans nuvarande koncept håller inte.
Josefs riktiga farsa Jan Fares är Aziz, filmens farsa - en rundlagd, godmodig libanesisk invandrare som jobbar i Jörgens (Torkel Petersson, som även skrev manus med Josef) lilla cykelverkstad, som av allt att döma försörjer tre anställda. Aziz' son Sami (Hamadi Khemiri) jobbar på bank och är gift med Amanda (Nina Zanjani). Aziz vill inget hellre än bli farfar, men Sami kan inte få egna barn - något han av kulturella skäl inte vågar berätta för farsan. Paret ska adoptera, men de låtsas att Amanda är gravid, så hon tvingas gå med lösmage.
Mesige Jörgen inbillar sig att hans fru Lotta (Jessica Forsberg) är förtjust i den tatuerade bikerknutten till granne, och anlitar Aziz för att lära ut hur man blir hård och macho. Den tredje killen i cykelaffären; Juan (Juan Rodríguez) har en älskad hund som är döende.
Detta är inte allt. Farsan, som är änkling, vill även att kommande barnbarnet ska få en farmor, så han försöker hitta en fru. Han går på nattklubb, Amanda och Juan ordnar träffar, men mest verkar farsan vara förtjust i Jörgens morsa (Anita Wall). På grund av de ständigt återkommande kulturella skillnaderna blir saker och ting inte som det är tänkt.
Invandrargubbar som Aziz träffar man på rätt ofta. Trevliga, roliga män som man ibland inte riktigt vet var man har, i synnerhet inte när de ska skoja - ett faktum som Fares stoppat in i filmen ett par gånger. Jan Fares är gemytlig och bra, men Josef Fares har inte lyckats bygga en film på hans rollfigur. FARSAN är väldigt välmenande, men i slutändan blir det ingenting mer än en massa lösryckta, rätt poänglösa scener, varav ett flertal är fullkomligt malplacerade.
Just dessa malplacerade scener är väl de roligaste i filmen, trots att de inte funkar: Aziz kastar ner Jörgen i ett grustag för att göra karl av honom, Jörgen ska spela hårding inför sin fru och blandar ihop en machosallad med sina kroppsdelar på kladdigast möjliga sätt, och i en märklig scen dyker det upp en arg kines som utmanar cykelkillarna på kung fu.
I en omskriven scen ställer Juan till med grillfest där det äts fårtes-
tiklar, eftersom det ska fungera som afrodisiaka. Tydligen åt skådisarna riktiga pungkulor, vilket visst var skitäckligt och de kom inte på att de kunde ätit något annat, liknande istället. Problemet är bara att scenen inte leder någonvart.
Estetiskt är FARSAN rätt rudimentär; avskalad och gråtrist. Det är trevligt att se sympatiska Anita Wall och Nina Zanjani (polis i Wallanderfilmerna) är verkligen ett kalaskex. Petersson gör sin vanliga figur och har fin överkammad flint. Men de trevliga och fungerande skådisarna kan inte rädda denna tunna, menlösa film från att vara ... ingenting speciellt.
Hade Fares gjort hela filmen i samma still som de malplacerade tokigheterna, hade slutresultatet säkert blir en riktigt kul komedi.






(Biopremiär 12/2)