Av ganska naturliga skäl har jag aldrig varit på drive-inbio. Jag bor ju i Sverige. Förvisso har man gjort försök med att visa film på en parkering i Malmö, har för mig att det var någonstans vid Mobilia, men det var ju mer en plojgrej. Och i USA har jag aldrig besökt de få kvarvarande drive-inbiograferna; jag får vara nöjd med att ha besökt ett par nu nerlagda grindhouses i New York.
Ärligt talat har jag aldrig riktigt hajat grejen med drive-in. Kanske är det för att jag är FÖR filmintresserad? Jag vill ju se film helt ostörd, med så bra bild och ljud som möjligt, och sittande i en bekväm fåtölj i en fräsch salong. Inte inne i en bil, omgiven av distraherande saker.
Samtidigt är drive-in förstås en oerhört cool företeelse; en helt egen kultur.
New York Times har publicerat en fascinerande artikel om en fotograf som åker USA runt och plåtar nerlagda och övergivna drive-inbiografer. Läs och titta på bilder HÄR. Bilderna är rätt haunting...
söndag 24 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentarer:
Jag ägde förr en DVD som var i nåt såkallat "Drive in-format" dvs skivan var en double feature med Wasp Woman och...nån jätte ödle film och poängen var att man såg filmn i surround ljud så kom ljudet från filmen enbrt från den främre vänstra högtalaren. Ljudet som kom från de andra var "ljud runtomkring drive in bion". Känslan var att man satt påen livs riktig drive in. Givetvis var dvd uppbyggd med allt vad det tillbehör såsom tecknad film, reklm och de där "Lets go down to the lobby" segmenten med sjungande popcornbägare och varmkorvar.
Skicka en kommentar