Otroliga fakta om Spion 13!

Jag har ju nystat en del i Nick Carter och hittat en del märkliga fakta om figuren. En annan spion jag ofta återkommer till här i TOPPRAFFEL!, är Spion 13; den brittiske mästerspionen under andra världskriget, vars äventyr redovisades i en lång rad små seriehäften under främst 1960-talet.
Idag är det trettondagen. En fullkomligt menlös helgdag. Vad går det hela ut på? Varför är det mesta stängt idag? Vem bryr sig? Man får ju varken glögg, sprit eller julklappar. Det är bara någon religiös grej idag.
Jag strosade omkring på stan. Lite folk ute, allmänt dött, kallt och tradigt. Inne på Max satt Kalle Lind och höll hov för ett sällskap. Eller, jag vet ju inte om han höll hov eller ej, men mycket folk var det. Jag passade på att kissa.
Hamrelius bokhandel hade minsann öppet, och vad hittade jag där om inte en lika tjock som flott bok med titeln "The Art of War". Det låter kanske inte så lockande - om det inte vore för det faktum att innehållet enbart består av omslagsmålningar från alla de här små engelska krigsserietidningarna i fickformat, som började komma ut på 1950-talet.
Jag hittade förstås kapitlet om de hjältar som hade egna serier, som Dixon Dogfight, Battler britton - och Spion 13.
Vi som läst Spion 13, vet ju att han egentligen heter David Locke.
Trodde vi!
För det gör han inte!
I original heter Spion 13 nämligen David Doughty. Jösses, det hade jag ingen aning om. Varför döptes han om i Sverige? Och till Locke? Och det märkliga är att David Locke är ett mycket bättre namn än det lite fjompiga David Doughty.
Men märkligare ska det bli: Spion 13 hade en egen tidning även i Norge. Och enligt artikeln i boken, började norrmännen att producera egna avsnitt när originalen tagit slut! Tydligen tecknades de utomlands, troligen i Spanien, och detta pågick fram till 1990-talet. Även i Norge fick vår spion ett nytt efternamn. Där heter han David Holden.
Jaha, då får man väl ta och leta upp några norska Spion 13-äventyr...