onsdag 20 januari 2010

Bio: Vägen

Apokalypsen var bättre på 1980-talet. När Jorden gick under i ett atomkrig eller liknande, förvandlades världen till ett actionpackat äventyrslandskap, där alla körde modifierade bilar och motorcyklar, och alla anammade något slags punklook med klara drag av 80-talspopstjärnelook. Trasiga kläder, MEN fluffig frisyr och färgglatt smink. Och alla tillbringade dagarna med att slå varandra på käften i jakt på bensin, olja, vatten och mat. Jag förstod aldrig varför hela mänskligheten blev våldsamma punkare efter katastrofen; varför de inte bara fortsatte att klä- och bete sig som förr, trots att världen låg i ruiner.
Jag har inte läst NO COUNTRY FOR OLD MEN-för-
fattaren Cormac McCarthys bok som VÄGEN bygger på, men här går världen under av oklar anledning. En natt står världen i brand, enligt en kort flashback. Viggo Mortensens namnlöse huvudperson är gift med en namnlös kvinna spelad av Charlize Theron. Hon är gravid, och föder i en flashback en namnlös son. I en annan flashback lämnar Theron sin familj för att gå in i den mörka natten och dö. Theron figurerar flitigt i trailern, men hon är knappt med i filmen.
Merparten av VÄGEN, i regi av THE PROPOSITION-regissören John Hillcoat, består av att Mortensen och son, som nu är i tolvårsåldern, traskar omkring i vad som ser ut som en polsk skog vintertid. De släpar med sig en gammal kundvagn fylld med deras trasiga ägodelar - med andra ord ser de ut som Malmös hemlösa. Viggo blir allt skitigare och får större skägg, även om han på ett par ställen badar och i en scen visar han pungen, den spjuvern.
De har med sig en pickadoll laddad med två skott, så att de kan skjuta sig om så behövs. Men det händer att de stöter på andra människor, onda människor. Katastrofen har drivit de överlevande till att bli kannibaler. Och då kan de två skotten behövas till annat.

Ibland stöter far och son Mortensen även på vänliga människor - men de litar inte på någon. Alla försöker knycka mat, dryck, skor och eventuellt bränsle. En del färdas i bilar, men de flesta promenerar.
VÄGEN har blivit väldigt kritikerrosad i USA. Det har pratats om Oscars. Nyligen läste jag ett blogginlägg där någon, jag har glömt vem, ifrågasatte alla pressrosor. Först tänkte jag att det är väl bara någon som vill vara cool och såga en kritikerfavorit, men efter att ha sett filmen håller jag med bloggaren.
Jag tycker att VÄGEN är full-
komligt poänglös. Totalt menlös. Visst kan man göra engage-
rande filmer om två människor som måste överleva mot alla odds. Sådana filmer har det gjorts drivor av förr. Det går ju till och med att göra spännande filmer en ensam kille på en öde ö! Men VÄGEN är inte det minsta spännande. Filmen saknar ordentliga konflikter (mer än att det är farligt därute) och det finns ingen dramatik i berättandet. Viggo Mortensen, Robert Duvall (oigenkännlig), Guy Pierce (oigenkännlig) och Theron får vara hur bra som helst i sina roller, men det spelar ingen roll - VÄGEN är fullständigt oengagerande. Det spelar ingen roll att det ibland dyker upp onda kannibaler. I en intressant scen hittar de nakna, utmärglade människor inlåsta i en källare. Men ingenting leder någonstans. Mortensen och son bara fortsätter sin långa vandring utan några intriger. Och som vanligt förklaras det inte varför alla plötsligt anammade uteliggarlooken. Sonens repliker består mest av att han säger "Papa!" om och om igen.
Filmen ser ibland ut att vara filmad på Super-VHS och Nick Cave står för den sövande filmmusiken. Cave medverkade i Hillcoats debutfilm GHOSTS ... OF THE CIVIL DEAD (1988).
Jag förstår alltså inte all uppståndelse och Oscarssnack. Jag tycker VÄGEN mest är tråkig och ointressant. Hur den förhåller sig till romanen vet jag inte.
Se om Fellinis LA STRADA istället.






(Biopremiär 22/1)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar