Bio: Precious

Jag har tidigare nämnt hur det kan vara att gå på bio här i Malmö. Senast var det OLD DOGS som sabbades av idioter i publiken. Men den visningen var egentligen en mysig sommardag på en äng! För igår upplevde jag...

BIOFÖRESTÄLLNINGEN SOM GUD GLÖMDE:
NÄR SATAN TOG ÖVER FILMSTADEN

PRECIOUS visades på Malmö Filmdagar i somras, men jag lyckades inte klämma in den bland de sjutton filmer jag såg - och allvarligt talat kändes den inte så lockande. Men nu hade den Sverigepremiär igår, så jag skulle se den 21.20. Snöstorm ute, så jag drog mig för att gå ut, jag övervägde att stanna hemma. Så här i efterhand vet jag att jag borde stannat hemma.
Jag visste att det skulle vara fullsatt, jag hade bokat en av de sista biljetterna, men i vanlig ordning kom inte publiken förrän under reklamen. Och när filmen väl började, kom ett helt gäng tonårskillar, femton-tjugo stycken, kändes det som, men jag vet inte exakt hur många de var. Jag trodde först de gått fel. Varför ville de se ett drama om en 16-årig smällfet, gravid analfabet som lever i misär i Harlem?
Ungarna babblar och babblar och kastar snacks på varandra och skiter i att filmen börjat. När Gabourney Sidibe först dyker upp som Precious, börjar ungarna att asgarva. Det var det roligaste de sett. När hon börjar prata skrattar de ännu mer. En dryg kvart in i filmen dyker det upp en flashback i vilken Precious blir våldtagen av sin far. Detta tyckte slynglarna i publiken var så fantastiskt roligt att de bara skrek rakt ut.
Kort efter detta tändes ljuset och filmen stängdes av. Två unga SF-anställda (tyvärr utan pondus) kom in och förklarade läget: eftersom många ansåg sig ha fått filmen förstörd, kunde de som ville lämna salongen och få pengarna tillbaka. Någon föreslog att de som störde skulle bli utslängda, men de kunde ju inte plocka ut exakt vilka de var. Tonårskillarna skrek "Jag ska knulla din mamma!" till SF-personalen.
Hälften av publiken gick. Killarna satt kvar. En tredje SF-anställd kom in och tyckte att hela rad fyra borde gå. De vägrade. Då gick SF-tjejen för att ringa efter polisen. "Jag ska knulla din mamma, din jävla fitta!" skanderade slynglarna. Fast efter ett tag lämnade kräken salongen. Filmen gick dock inte igång meddetsamma, så då ropade en puckad tonårstjej "Nu har alla jävla blattar gått, så starta filmjäveln!".
Filmen gick igång. Jag tror en tredjedel av den ursprungliga publiken satt kvar. Ett par av dräggen hade lyckats stanna kvar, trots att personalen hotade med att slänga ut alla som pratade. Det dröjde till sista fjärdedelen eller så, innan dräggen började babbla. Tydligen tyckte de att "hiv-positiv" var fantastiskt festligt.
...Men hur var då filmen? För jag såg den ju från start till slut.
Okej, Precious är alltså en makalöst överviktig tjej som bor med sin feta trashmorsa (Mo'Nique) i en sunkig lägenhet i Harlem. Året är 1987. Precious är gravid med sitt andra barn, hon har redan en dotter med Downs syndrom som hon har döpt till Mongo (?!). Precious försvunna farsa är far till båda barnen. Och på grund av graviditeten blir Precious avstängd från sin skola och flyttad till en hjälpklass. De andra eleverna där, är PRECIS som nötterna som satt i biosalongen och kördes ut. Otroligt jobbiga och blåsta.
Den nya lärarinnan Blu Rain spelas av Paula Patton, som är ett riktigt kalaskex och visar sig vara lesbisk. Hon engagerar sig i den udda Precious, som varken kan läsa eller skriva, och inte mycket annat heller. Mariah Carey dyker upp i sin omskrivna roll som ful soctant, och hon är också hjälpsam.
Plötsligt trillar Precious ihop och förs till sjukhus, där hon föder en son. På sjukhuset jobbar det schysste syster John, som spelas av Lennie Kravitz. När Precious kommer hem med bebisen, får morsan psykbryt och slänger ungen i golvet och börjar slåss med dottern. Hon kastar en blomkruka i ryggen på henne. När Precious flyr med sonen nerför de elva trapporna, kastar morsan en TV (!) efter henne. Precious trillar och blodet sprutar, men hon och ungen kommer undan och får flytta hem till missRain och hennes flickvän.
Nä, det är ju ingen munter historia. Fast jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Ibland går filmen för långt; en del scener med den galna morsan tangerar parodi. Samtidigt är filmen rätt coolt gjord här och var, bland annat fantiserar Precious om sig själv som glamorös stjärna, ibland ser hon sig själv som en smal, vit och blond tjej.
Vad gäller realismen kan jag mycket väl tänka mig att det går till precis så här på många håll i USA och säkert även i andra västländer. Man kan ju undra hur folk i dagens samhälle kan undgå att lära sig läsa och skriva, men med tanke påpuckona som kom till Filmstaden blir jag inte förvånad. Dock är PRECIOUS inte en film jag vill se om. Nu har jag sett den, det räckte. Nu vill jag se George Clooney ochninjor.
Jag undrar förresten hur det gick till när PRECIOUS rollbesattes. "Sökes: En fruktansvärt fet svart tjej, direkt grotesk, en riktig flodhäst, som ska spela en 16-åring som mobbas för att hon är ett fläskberg och korkad." Vem känner sig manad att söka en sådan roll? Fast nu ledde rollen till att Gabourney Sidibe slog igenom rejält. Dessutom var hon 25 när filmen gjordes och inte 16. Och hur fick de tag på dottern? "Sökes: Liten svart flicka med Downs syndrom. Hennes rollfigur heterMongo." Hur många föräldrar till mongoloider vill låna ut sitt barn till något sådant?
Sedan undrar jag om det finns någon baktanke med att två roller spelas av popstjärnor. För de kunde spelats av vilka som helst.






(Biopremiär 29/1)