Bio: Sin Nombre

Den här mexikanska filmen ska inte blandas ihop med den spanska skräckfilmen LOS SIN NOMBRE, alltså THE NAMELESS; jag minns inte om den fick titeln DE NAMNLÖSA på DVD i Sverige.
Nej, det här är ett drama som fick pris på årets Stockholm Film Festival. Bästa film, tror jag det var. Men fan vet varför.
SIN NOMBRE handlar om gängmedlemmar i Honduras. En kille lämnar sitt gäng och ska tillsammans med några familjemedlemmar försöka ta sig till USA. Han jagas av gänget och sin bror, tror jag det var, och ibland dyker det upp andra gäng. Det är nu flera månader sedan jag såg filmen, men den gjorde inget som helst intryck på mig, och jag tyckte att den mest bestod av kräk som färdades genom djungeln.
Kritiken har varit mycket bra, många kallar det här för "en stark film" och hävdar att den är "otäck", men jag tycker att jag sett allt förut. Det må vara realistiskt, men det är inte originellt. Slummen i fattiga länder har vi sett förut. Kriminella gäng har vi sett. Och redan när filmen börjar rulla listar man ut att det bara kan sluta på ett sätt; det gamla vanliga sättet i den här typen av filmer. Det hade ju varit mer unikt om gängmedlemmen tog sig till USA och blev framgångsrik börsmäklare.
Jag har även problem med att flera av huvudpersonerna är kriminella gängmedlemmar. Varför ska jag sympatisera med dem? Det spelar väl ingen roll att de hoppar av gänget, de är fortfarande drägg. Det är en sak om en films hjältar är coola förbrytare, antingen modell Tarantino, eller modell Diabolik. Men tatuerade busar från sydamerikanska slummen? Spärra in dem, bara! Skicka dit den danska polisstyrkan, rada upp dem på gatorna och låt dem pissa i böjsorna!
LOS SIN NOMBRE är en bättre film, se den istället.






(Biopremiär 18/12)