Bio: Sherlock Holmes

Foton: Alex Bailey © 2008 Warner Bros. Ent. Inc.

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i Sherlock Holmes. Visst, jag gillade - och gillar fortfarande - BASKERVILLES HUND och några av de andra filmerna med Basil Rathbone och Nigel Bruce, men det är väl mest för att de är så härligt stämningsfulla med sina dimmiga Londonstudior. Men själva figuren upplever jag som rätt trist. En överlägsen och charmbefriad robot. Det är möjligt att jag gav mig på att läsa någon av böckerna som barn, men idag skulle det aldrig falla mig in att läsa dem.
Regissören Guy Ritchie, då? Nä, honom har jag heller aldrig gillat. Alla var ju så otroligt imponerade av LOCK, STOCK AND TWO SMOKING BARRELS, men jag tyckte att den var lite för hipp för sitt eget bästa, ochSNATCH ännu mer så. SWEPT AWAY har jag bara sett utan ljud på en krog, REVOLVER har jag inte sett alls, och förra årets ROCKNROLLA var rätt misslyckad i sina ansträngda försök att vara cool.

Trots detta hade jag höga förväntningar på Guy Ritchies SHERLOCK HOLMES. Dels har ju Robert Downey Jr huvudrollen, och han har de senaste åren seglat upp som min favoritskådis bland nu aktiva sådana. Och konceptet kändes rätt fräckt; en mer actionbetonad tolkning av Conan Doyles rätt uttjatade hjälte. Nå, skulle filmen leva upp till mina förväntningar?

Det dröjer inte många minuter innan jag känner ett stort välbehag inom mig och får lust att utbrista "Wow!" och "Ja!" samtidigt: filmen öppnar nämligen med att Holmes, dr Watson (Jude Law) och ett gäng poliser slår till mot den utstuderat onde, Gestapoliknande superskurken lord Blackwood, som iförd en kåpa håller till i en krypta, där han ska offra en ung kvinna fastspänd på ett altare. Oj! Genast kändes det som att jag hamnat i en rafflande fransk sensationsroman från tidigt 1900-tal!Arsène Lupin, kanske, eller Fantomas. Eller i ett seriealbum av Jaques Tardi. Det är fantastiskt snyggt och stämningsfullt.

Blackwood grips och hängs - men det dröjer inte länge innan han plötsligt är tillbaka från de döda. Väldigt mystiskt. Sherlock Holmes har hunnitsunka till sig i sin lägenhet, där han bland annat försökt uppfinna en ljuddämpare till pickadollor, men Watson - som går i giftastankar - klampar bryskt in. Holmes kopplas in på fallet med den återuppståndne Blackwood och de mord han tros ligga bakom.
 
Sherlock Holmes är en rackare på kamp-
sport och tjänar pengar på att fajtas i slåsstävlingar, och under en sådan dyker plötsligt hans gamla flamma Irene Adler (Rachel McAdams) upp. Hon må vara ett liderligt stycke, men är opålitlig och jobbar av allt att döma åt skurkarna.

Det går hårt fram i denna film, som är en blandning av precis allt: pusseldeckare, CSI, kung fu-film, James Bond, Indiana Jones, steampunk och Da Vincikoden. Jag fruktade ett tag att det här skulle bli en enda mastodontisk röra, som WILD WILD WEST - men mot alla odds funkar Ritchies film, och det mer än utmärkt.

Robert Downey är en strålande hjälte. Jag har aldrig gillat Jude Law, men som den haltande Watson är han bra. Mark Strong som lord Blackwood är lite halvkul, men han är till förvilling lik Andy Garcia. Och så har vi ju den förtjusande Rachel McAdams, som jag skulle falla pladask för om hon plötsligt kom in här och nu.

Tekniskt sett är SHERLOCK HOLMES strålande, med bra berättande och maffiga miljöer och lysande foto; slutuppgörelsen i Tower Bridge, som håller på att byggas upp, är magnifik. Jag satt länge och försökte komma på vad Hans Zimmers musik påminner om, men så slog det mig: kyss Karlsson, det låter ju precis som Bruno Nicolais score till Jess Francos COUNT DRACULA! Och det är riktigt, riktigt bra.
 
Någon anmärker kanske på att Holmes inte bär sin deer stalker-
hatt, på att han röker rak pipa, och på att han är alldeles för fysiskt aktiv. Men detta är absolut ingen nackdel, tvärtom. Precis som när en spelkort med Jokern visas upp i slutet av BATMAN BEGINS, börjar Holmes' ärkeskurk Moriarty att omnämnas mot slutet här, så en uppföljare lär säkert komma. Och en sådan ser jag gärna.

SHERLOCK HOLMES är spännande, rolig och makalöst underhållande. Det här, och inte AVATAR, är vinterns stora filmäventyr!

 



(Biopremiär: 1/1)