tisdag 22 december 2009

Bio: A Serious Man

Efter BURN AFTER READING, späckad med stora Hollywoodstjärnor, är bröderna Coen redan tillbaka med en ny film - och det enda den har gemensamt med den förra, är väl humorn. För estetiskt sett ser A SERIOUS MAN ut som en liten independentfilm, och kända namn lyser med sin frånvaro.
Pressvisningen började med att maskinisten kom in i salongen och sa att när han packade upp filmrullarna, låg där en lapp som påpekade att det är något fel på kopian i början - bilden är förskjuten, den fyller inte ut duken, eller vad det nu var. Men tydligen skulle det bara röra sig om en akt.
Filmen rullade igång, och inleddes med ... en pastisch på en gammal film på yiddish. I det gamla normalbildsformatet, det vill säga ungefär samma proportioner som en TV-apparat; det som biofilm hade tills det att vidfilmen infördes. Bröderna Coen har därför maskat bilden i sidorna, som letterbox påsniskan. Men detta hade tydligen den förra biomaskinisten inte fattat, utan trodde det var fel på filmen.
Däremot befann sig den svenska texten utanför bild större delen av A SERIOUS MAN, och detta kunde maskinisten inte fixa.
Nå. Filmen inleds alltså med en film i filmen, som antagligen ska föreställa ett utdrag ur en långfilm, men som även skulle kunna stå på egna ben som kortfilm. Den lilla insnöade stugan, det äldre paret och mannen som kanske är ett spöke som kommer på besök, för tankarna till Gogol och Tolstoy. Jag gissar dock att denna prolog är späckad med judisk symbolik som jag absolut inte förstår.
...För A SERIOUS MAN måste vara den mest judiska film som gjorts.
När jag växte upp kände jag en (1) judisk människa, en tjej i min klass, och hon blev förbannad om man kallade henne "judinna", som om det vore känsligt. Jag förstod aldrig varför, USA är ju fullt av judar som inte hymlar med det. Idag som vuxen känner jag en (1) jude. Därför är min relation till judendomen helt baserad på komiker från New York. Jerry Seinfeld, Woody Allen, Mel Brooks, bröderna Marx... Tja, vad ska jag säga; även om jag inte begriper mig på själva religionen och deras levnadssätt, delar jag förstås deras speciella humor.
Efter prologen går Coens film genast över till vidfilmformatet och det är år 1967. Vi presenteras för fysikläraren Larry Gopnik och hans familj någonstans i mellanvästern. Parets son har diciplinproblem i skolan, där han sitter och lyssnar på Jefferson Airplane under lektionstid. Dottern snor pengar från Larry för att bekosta en plastikoperation och göra sin näsa mindre judisk. Värst av allt är att Larrys fru plötsligt får ihop det med en bekant till familjen; SyAbleman, en bisarr herre. Så hustrun vill skiljas - på ett traditionellt judiskt sätt. Och inte blir allt det här bättre av att Larrys slarver till bror bor på deras soffa och konstant ockuperar toaletten.

Till detta kommer en av Larrys elever, som försöker muta honom för att få bättre betyg, och en grannfru som solar näck inför Larry.
Och Larry som bara vill leva ett bra, hederligt och rent liv! För att reda ut allt det här, uppsöker han tre rabbiner för råd.
A SERIOUS MAN är en väldigt udda film. Det är också till stora delar en väldigt rolig film. Jag skrattade högt otaliga gånger, och ibland närmar sigCoenpojkarna den David Lynchka traditionen, till exempel när Larrys fru utbrister "Nu klipper grannen vårt gräs igen" och när familjemedlemmarna knackar på toalettdörren och får svaret "Just a minute", något som pågår i flera timmar.
Joel och Ethan Coen visar ännu en gång att de är två intressanta filmskapare man aldrig vet vad de ska leverera. A SERIOUS MAN skiljer sig kraftigt från BURN AFTER READING och framför allt från NO COUNTRY FOR OLD MEN. Möjligtvis närmar de sig kanske FARGO en aning här, åtminstone estetiskt sätt.
Jag vågar mig inte på en analys av innehållet på grund av mitt förhållande till judendomen, men självklart ska du se A SERIOUS MAN, som jag antar är julens roligaste film på bio. För jag förbjuder dig att tycka GÖTA KANAL 3 är roligast.






(Biopremiär 25/12)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar