söndag 27 december 2009

Bio: Old Dogs

Att gå på bio nuförtiden är inte alltid förknippat med nöje. Och då åsyftar jag inte filmen man ska se.
OLD DOGS pressvisades inte i Malmö, så jag gick och såg den som matiné på juldagen. Filmen visades i Filmstadens minsta salong, jag hade fått en rätt bra plats och slog mig ner och inväntade filmen. OLD DOGS har fått otroligt usel kritik i USA, den har slaktats med slö smörkniv av nästan samtliga kritiker, så jag hade förstås inga höga förväntningar - men jag är ju härdad. Jag har sett GÖTA KANAL 3. Det går inte att göra en sämre komedi.
Reklamen börjar gå mot sitt slut och folk håller fortfarande på att komma in i salongen. Två unga tonårstjejer går in på bänkraden framför mig. De tittar på sina biljetter och ser att de egentligen ska sitta bredvid mig, men de vill inte gå runt. "Klättra över," säger jag till dem, men de lyssnar inte. De vill sitta med sina kompisar. "Kommer det några får de väl flytta sig," tycker de. En trailer går igång och kompisarna, en kille och en tjej, kommer in och tjejerna tycker att de ska sitta bredvid dem, vilket de gör.
En familj med två eller tre barn kommer in. Nu börjar filmen. Jag försöker titta på duken, men det blir svårt eftersom familjen ska sitta på platserna de fyra tonårsynglen tagit. Tjejerna tycker att familjen kan sprida ut sig i salongen på de tomma platserna. Det käftas. Jag uppfattar inte vad som händer i filmen. Till slut skriker tjejerna något och går runt och sätter sig bredvid mig. Familjen slår sig ner.

Två små blyga flickor som stått och väntat vid väggen smyger fram till killen och tjejen och påpekar att de sitter på deras platser. Slynglarna vill inte flytta på sig. Tjejerna bredvid mig tycker att småflickorna kan sitta på två tomma platser längst fram. Flickorna försvinner.
Jag tittar på filmen. Okej, John Travolta och Robin Williams är visst vänner sedan länge. Vad jobbar de med? Ingen aning. Seth Green sitter och pratar om att han nästan är japan. Varför då? Jag har missat filmens set-up, men det går säkert att hänga med ändå.
Men nu kommer småflickorna tillbaka med en kille ur Filmstadens personal. Han försöker få killen och tjejen att flytta på sig. De vägrar. Han vill se deras biljetter, men de har knycklat ihop och slängt iväg dem. Det verkar som om SF-killen hittar en biljett på golvet och konstaterar att de sitter fel. Tjejerna bredvid mig börjar skrika att flickorna kan sitta på de tomma platserna längst fram. Det slutar inte bättre än att flickorna får sitta längst fram.
Åter till filmen. Travolta och Williams promenerar längs en gata. Williams börjar gråta. Av någon anledning ska nu Williams gå till en skönhetsklinik och bli besprutad med brun utan sol-grejs. Travolta stöter på tjejen som jobbar där och de glömmer bort Williams, som blir bajsbrun över hela kroppen.
Williams ska möta en kvinna han tydligen haft ihop det med en gång och de äter middag, och nu börjar tjejerna bredvid mig att prata om något helt annat och skoja med kompisarna på bänkraden framför. De är jävligt högljudda. Folk i publiken blänger på dem men säger ingenting. Jag vänder mig mot dem och ryter "KAN NI HÅLLA KÄFTEN ELLER STICKA HÄRIFRÅN?" Tjejerna svarar "Håll häften, gubbe," och killen säger "Kan du vara tyst, du stör filmen, he he!". Fast de tystnade något en stund.
Jaha, tydligen visade det sig att Williams före detta flickväns barn, är hans barn också. Det visste han inte om. Och eftersom kvinnan ska sitta i fängelse ett par veckor för något aktivistgrejs, måste Williams ta hand om ungarna. Han tar Travolta till hjälp. Ungarna ska få några fantastiska dagar, fulla av kul aktiviteter.
Fast det intresserar inte tjejerna bredvid mig, som fortsätter att tjafsa högt om annat och SMS:a med sina mobiler och kasta godis på slynglarna framför dem, som käftar tillbaka. Jag vänder mig till dem och ryter ånyo "VAD VAR DET JAG SA OM ATT HÅLLA KÄFTEN?" Den jobbigaste tjejen säger "Vaffan, tror du att du äger bion, eller?" Jag kontarar med "DU ÄR JU FÖR FAN EFTERBLIVEN!" och då säger killen framför "Håll käften, du stör, he he!". Du ryter till slut även en kvinna vid min andra sida till och ber ungjävlarna att hålla tyst. Men det går så där.
När jag efter filmen lämnar salongen, ser jag barnfamiljen prata med en i personalen. De får besked om att de ska få pengarna tillbaka eller nya biljetter. Inte mer än rätt. Men det märkliga är att det bara var jag som hade vett att försöka få biografterroristerna att hålla käften. De andra i publiken satt och led i det tysta. De som satt närmast gången hade dessutom kunnat gå ut, hämta någon från personalen och fått drägget utkastat. Nu satt jag mitt i en bänkrad och ville inte klättra ut i mörkret, annars hade jag gjort det. Eller slängt ut dem på eget bevåg. Det får man visst inte göra, men jag hade kunnat hävda att jag slant med händerna och råkade få tag i ungarna.
...Ja ja ja. Men FILMEN, då? OLD DOGS?
Okej, nu är ju mina intryck av filmen minst sagt förvirrade, eftersom jag missade stora delar. Men det jag såg - trots allt större delen av filmen - var inte sååå vedervärdigt. Åtminstone inte jämfört med GÖTA KANAL 3. OLD DOGS är proppfull av överspel och inte så vältajmad slapstickhumor. Men dock - den amerikanska professionalismen gör att fjantet i OLD DOGS inte blir lika valhänt som i den svenska filmen. Och jag skrattade på ett par ställen. Jag skrattade inte alls under GÖTA KANAL 3. I OLD DOGS finns en konstig scen där Williams ungar råkar spilla ut Williams och Travoltas mediciner, som förvaras i formar med fack för veckodagarna. Varför de käkar medicin vet jag inte, tack vare bråket i salongen. Ungarna stoppar tillbaka alla piller, vilket förstås innebär att Williams och Travolta äter fel mediciner. Williams spelar golf med några japaner, men får fel på synen och skadar allt och alla med klubba och bollar. Travolta får märkliga ansiktsryckningar och förses med världens största Jokern-smajl, och drabbas av akut hunger, och stoppar i sig pajer på en tillställning arrangerad av Ann-Margret. Det avslutas med att Williams och Travolta försöker dricka en drink, respektive en kopp kaffe, men missar munnen och häller ut kaffet i ansiktet. Tja, vaffan, JAG tyckte det var skojigt.

Dessutom innehåller OLD DOGS en scen med en man i gorilla-
kostym! Jajamen! Bara det gör ju att betyget höjs. Bernie Mac dyker plötsligt och oväntat upp i en liten, onödig roll och filmen är tillägnad hans och Jett Travoltas minne.
GÖTA KANAL 3 fick en överkryssad dvärg av mig. OLD DOGS kan väl få... Tja, jag vet inte, en svag tvåa eller en etta? I vilket fall: mannen i gorillakostym ser till att jag slänger på en dvärg, så betyget blir trots allt en tvåa. OLD DOGS är Åsa-Nisse på amerikanska. Och faktum är att TRUBBEL I PARADISET är betydligt sämre.
Undrar hur de bitar jag missade var.






(Biopremiär 25/12)

5 kommentarer:

Stieg McQueen sa...

Det är med stor sorg jag tar del av din biografupplevelse.
Kommer att tänka på det avsnittet av Seinfeld där George ska göra raka motsatsen till det han brukar göra - och vid ett biobesök med stökiga bänkrader ber han snorvalparna att hålla käft eller att gå med honom ut och göra upp:)

Hur fan kan man egentligen hålla på med sms på bio? Såna människor ska ju inte befinna sig på bio. De ska hänga där hemma och ladda ner filmer från nätet som dem inte ens är intresserade av att se.

Pidde Andersson sa...

Jag och flera med mig har ju en teori om de här biografterroristerna. Även om det idag är förhållandevis dyrt att gå på bio, är det trots allt billigare än mycket annat. Kidsen kommer inte in på nattklubbar och discon, det finns få ungdomsställen, och kaffekedjorna tar en förmögenhet för en mugg kaffe och tilltugg. Därför blir biosalongerna ett ställe att hänga på. Om de vill se filmen eller inte hör inte hit.

Thomas sa...

Som en frekvent läsare har jag tagit del av dina beskrivningar av vad som försigår på biograferna i Malmö och det låter inget vidare. Helt ärligt så har jag aldrig stött på något liknande i Göteborg, faktiskt. Någon gång har någon svarat i telefon men har då blivit så bombarderad med smädelser att den stängts av illa kvickt. Kan detta vara en geografisk fråga?
Häromåret gick jag på bio på 42nd street i New York och det var en helt surrealistiskt upplevelse. Biografterrorister är bara förnamnet.

Pidde Andersson sa...

Jag vet inte, det beror kanske på att Göteborg är en trevlig stad med trevliga människor, medan Malmö har en rätt ogästvänlig attityd. Jag bor ju bara här, jag är inte malmöit, och det är lite sur disktrasa över den här stan. Majoriteten av de här biografterroristerna är tuffa invandrargäng, men det vågar jag förstås inte skriva, då blir jag kallad rasist.
Jag har inte varit på bio på 42nd Street på 20 år, men då var det rätt lugnt. Fast det berodde kanske på att vi mest gick på bio på eftermiddagarna. Dock kom det en tvåmeterskille med mikrofonafro och satte sig framför mig precis när DÖDLIGT VAPEN 2 började.

Thomas sa...

De gånger jag har besökt Malmö har detta kombinerats med någon konsert (oftast på KB) och ett rikligt alkoholintag och i det tillståndet är det mesta trevligt men jag litar på att det är som du säger. Men om jag skall vara ärlig så är nog Göteborg en trevligare stad.
Biobesöket på 42nd Street var ett av de mest bisarra jag varit med om. Jag såg den senaste "X-Files"-rullen och det var ganska sent, runt halv tolv en vardagskväll. Salongen fylldes ganska snabbt av idel märkliga figurer, bl.a ett gäng ungdomar som satt längst fram och skrek och kastade popcorn på varandra. När folk började hyssja åt dem så reste de sig upp och gick ut men den sistnämnda kände sig manad att skrika som en tok innan han lämnade salongen. Bakom mig satt en man som stod före mig i biljettkön och som hällde så mycket smör på sina popcorn att jag undrade varför han överhuvudtaget brydde sig om att köpa popcorn istället för en stor skål med enbart smält smör. Hans kroppshydda var av amerikanska mått, vilket innebar ett konstant flåsande och att andas verkade vara en ansträngning.
Sist men inte minst kom en man med grått, yvigt hår in i salongen en 40 minuter in i filmen. Han verkade trött och därför lade han sig ner över två säten framför mig.
Jag kom inte ihåg så mycket av filmen när jag lämnade salongen. En rik bioupplevelse.

Skicka en kommentar