Bio: Avatar

Ni som läste min rapport efter att jag sett den där kvarten ur AVATAR som visades i somras, vet att jag inte var alltför imponerad - snarare tvärtom. Det kändes mer som AVATURD. Så har jag då sett hela filmen - på en ordinarie visning. Som alla vet, har ju filmkritiker med sig videoutrustning på biograferna, därför pressvisades filmen enbart i Stockholm "av säkerhetsskäl"... Nåja, det gjorde väl inte alltför mycket - Malmöpremiären gick av stapeln på Royal, som nu byggts om till 3D-salong, och det är ju coolt med Sveriges största duk.

Nå, ska vi börja med att prata lite om James Cameron? Vad tycker jag om honom? Tja, numera vet ja inte riktigt. Självklart älskade jag THE TERMINA- TOR när den kom - och det är väl fortfaran- de hans bästa film. Sedan kom ALIENS, som jag tyckte var en av världens bästa filmer hur länge som helst, tills jag såg om den härom året efter att inte ha sett den på länge - och plötsligt tyckte jag inte den var så fantastisk längre; bitvis känns det som om manuset är skrivet av en 17-åring som gillar tuffa rymdkrigare.

En tid efter ALIENS hyrde jag förresten Cormanproduktionen GALAXY OF TERROR från 1981 (snälla, släpp den på DVD i Sverige, någon!), vars look kändes märkligt bekant, och när eftertexterna rullade kom förklaringen - Production Designer: James Cameron.

AVGRUNDEN tyckte jag inte om alls, nu blev det för bombastiskt och lite pretentiöst, men jag gillar sällan undervattensfilmer. Däremot tillhör jag de som gillar TRUE LIES, en film man inte får tycka om av diverse skäl, mest moraliska och politiska, men det skiter jag i. TITANIC tyckte jag var ganska hemsk. Jag attraheras inte av Kate Winslet och Leonardo DiCaprio ser ut att vara tolv år. 

Har jag inte glömt något här? Förutom manuset till RAMBO: FIRST BLOOD PART II? Jo, jag måste ju nämna debuten PIRAYA II, som oväntat trillade in på DVD för ett antal år sedan. Cameron själv hävdar att han in praktiken regisserade mindre än hälften av denna italienska samproduktion eftersom han visst fick sparken, men enligt många är så inte fallet. Men kom igen, PIRAYA II är väl inget att skämmas över? Den är ju skitkul! (Jag hoppar över T2 och några fler filmer han skrivit manus till för att cut to the chase) 

Nu har mannen inte regisserat en spelfilm på tolv år, inte oväntat återkommer han med Världens Dyraste Film. Handling- en i AVATAR är enkel: i framtiden tänker jordbor exploa- tera planeten Pandora. Där bor ett tre meter långt, blått folkslag som heter na'vi.

Sam Worthington är den rullstolsburne marinkårssoldaten Jake Sully som i skepnad av en na'vi ska försöka få folket att ge upp utan strid. Med hjälp av avancerade manicker och Sigourney Weaver, överförs Jake till en na'vikropp, och så beger han sig in i Pandoras djungler. Där får han brottas med lite rymdmonster, rider flygödla och umgås med de naturälskande och andliga blåingarna, och det bär sig inte bättre än att han får ihop det med na'vibruden Neytiri (Zoe Saldana). Han inser förstås att hans mänskliga överordnade och chefer har fel, Pandora måste skyddas.

Första halvan av AVATAR tyckte jag var rätt vissen och småtrist. Det är alldeles förmycket indianromantik - fast med rymdvarelser då, unken tribalmusik på soundtracket (rent allmänt är James Horners musik inget vidare), och som jag påpekade efter att ha sett förhandssnuttarna i somras - det datoranimerade na'vifolket övertygar inte. Det gör de fortfarande inte. Filmens miljöer är fullkomligt fantastiska, men figurerna ser mest ut som tecknad film eller som hämtade ur ett TV-spel. Jag köper dem inte som "riktiga", de är bara aningen mer realistiska än när musen Jerry dansade med Gene Kelly. Na'vifolket sysslar även med en del fjöntiga riter; till exempel gillar de att sitta i en klunga framför ett stort träd och gunga i sidled - precis som månmänniskorna i Doris Wishmans NUDE ON THE MOON. Jag bara väntade på att det skulle dyka upp ewoks, som ju också gillar fåniga djungelpartyn. 

Det förekommer även en hel del kass dialog, ofrivillig humor och visset skådespeleri - till exempel retade jag mig på Giovanni Ribisi som Parker.

Okej, nästan halva filmen kvar, ska det fortsätta att vara så här? Nej, det får vi väl inte hoppas? Jake och Neytiri kysser varandra och bilden tonar ner till svart. Och nu, pojkar och flickor. Nu slamrar Cameron igång med det han är bäst på! Hardware! Machinery! Big guns! A tough chick in a tank top! Nu har nämligen soldaterna från Jorden fått nog och beslutar sig för att göra sig av med di blåe. Så de attackerar i sina futuristiska jättehelikoptrar. Och nu jävlar! Nu blir det röj utan like!

Alla na'vi- stam- marna Pandora över - eller åtminstone de i trakten, förenas och bildar en jättearmé. De rider på lite småbögiga hästar och skjuter pilbåge på fiendens rymdskepp och robotar, och även om det är oblodigt, är det här tung muskelaction, och det var nästan så att jag kom på mig själv med att hålla en osynlig spelkontroll i händerna - det är väldigt mycket superavancerad TV-spelsfajt över den extremt maffiga slutstriden, som varar hur länge som helst. 

Det är möjligt att jag låter som blodtörstig, barnslig och grabbig, men det är dessa actionscener som räddar AVATAR från att bli ett genant pekoral. Filmen ligger hela tiden på gränsen - om vi säger som så här: Cameron är inte direkt subtil med sina budskap. Här har vi djungel som skövlas. Vi har fördomar om folk med annan hudfärg. Vi har påstådd terror som ska bekämpas med terror. I princip håller Cameron upp första maj-plakat.

Jag blev minst sagt överraskad när de amerikanska recensionerna började ploppa upp förra veckan. Högsta betyg av väldigt många. Det känns nästan som om de är köpta av Fox. Och det är inte jag. AVATAR här väldigt många skavanker. Men det brydde sig den unga publiken på Royal inte om - jag uppfattade det som att majoriteten var i extas efter visningen. De älskade AVATAR och dess värld. Så ja, Cameron har onekligen gjort ännu en succéfilm. 

Just det, hur är 3D-effekt- erna? Det handlar i stort sett bara om djup i bilden. Det är få saker som far ut i publiken. Så det funkar bra. För min egen del var den största behållningen Stephen Lang som stenhårde överste Miles Quaritch (ja, självklart höll jag på människorna, fattas bara; na'vifolket är det mesigaste folkslaget sedan alverna om SAGAN OM RINGEN-trilogin). Ja, och så gillade jag förstås Michelle Rodriguez i linne och hållande en stor picka.

AVATAR innehåller även lustiga sätt att dölja nakenhet. Na'vibrudarna kör topless, med de har strategiskt placerade halsband och smycken.  

 

 

 

 

(Biopremiär 18/12)