måndag 28 december 2009

Bio: Alvin och gänget 2

The Chipmunks är USA:s motsvarighet till de där jämrans smurfskivorna som började dyka upp i Sverige på 1970-talet. Chipmunks kom tidigare, men konceptet är detsamma. Speedade heliumröster sjunger populära sånger. Uppenbarligen hur kul som helst när man är barn.

ALVIN OCH GÄNGET var den ganska fantasilösa svenska titeln på den överraskande skojiga filmen ALVIN AND THE CHIPMUNKS, som kom häromåret. Datoranimerade Alvin och hans två bröder (eller kompisar?) rör sig i en riktig, live action-värld, och ställer till det för Jason Lee, som tar hand om dem. Och så blir de popstjärnor.


Nu är tvåan här, och det är i princip samma film en gång till. Tack och lov. Fast Jason Lees roll är mindre; han skadas i början av filmen för att slippa vara med, och istället måste Zachary Levi som slarvern Toby ta hand om jordekorrarna.


Och så anländer en ny grupp jordekorrar: The Chipettes, men de hette nog "Korettes" på svenska. I vilket fall är det tre tjejer som ska utkonkurrera Alvin; det är skurken, musikproducenten David Cross från ettan som ska hämnas. Det hela handlar visst om att vinna en musiktävling. De måste även börja gå i skolan igen. Och samtidigt stiger framgångarna Alvin åt huvudet och han blir självisk och dan. Inget pris till den som gissar att Alvin och gänget blir kompisar med tjejkonkurrenterna.


Det är slapstick, en del jakter, ekorrar som gör motorcykel, och en massa sjungande. Filmen är dubbad till svenska, vilket gör det extra svårt att höra vad Alvin och gänget säger. Men filmen gick minst sagt hem hos den väldigt unga publiken på föreställningen jag bevistade. Det här är ju trots allt bra underhållning för barn, jag hade gillat det här om jag vore fem år. Det är snyggt, väldigt amerikanskt och så långt ifrån svenska, ångestframkallande barnfilmer man kan komma. Det var också intressant att notera hur skötsam barnpubliken var, jämfört med idioterna på OLD DOGS. De här småbarnen förde förvisso ett jävla liv, men det var för att de levde sig in i filmen och kiknade av skratt. Mest skrattade de när en ekorre kryper under täcket bredvid den sovande Toby, som plötsligt fiser högljutt och nästan gasar ihjäl ekorren. Jag skrattade också. De tre små invandrarpojkarna bredvid mig diskuterade innan filmen vilka av Alvin och gänget de var ("Han är Alvin") och varnade mig för gossen bredvid mig ("Han är jobbig och stör"), men det här var riktiga A-barn som satt som ljus under filmen.


Absolut roligast under filmen, var när en liten, liten, liten gosse på en av de främsta raderna i salongen, han såg ut att vara kanske tre år, plötsligt och helt omotiverat under en förhållandevis lugn scen, skrek "Tjockis!" med oemotståndligt gullig barnröst till någon uppe på filmduken.


Det mest intressanta med ALVIN OCH GÄNGET 2, är att de datoranimerade varelserna interagerar med levande skådespelare, prylar och miljöer betydligt bättre än na'vifolket i AVATAR. Jordekorrarna känns dessutom mer levande och riktiga.


Extrascenerna under och efter eftertexterna är otroligt bisarra.







 



(Biopremiär 25/12)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar