Skyltsöndagen har tagit ner skylten

Jag har alltid varit bansligt förtjust i julen, konstigt vore det ju annars, och när jag växte upp - i synnerhet på 70-talet - var skyltsöndagen en stor dag i mitt liv. Jag såg fram emot julskyltningen hela året. Då förvandrades Landskrona till en stor, mysig, puttrande julgryta, upplyst av levande ljus och marschaller. Julsånger smekte gatorna, jag klistrade näsan mot Nürnbergs leksakers skyltfönster och tittade på tåget som körde runt, runt, runt.
Framför allt betydde julskylningen i Landskrona tecknad film. På Domus' parkering uppe på butikens tak, fanns en del karuseller och grejor, och där projicerades super-8-filmer mot en stor, kal vägg. Jag vill minnas att det ofta handlade om Hacke Hackspett. Och som ni säkert vet, var vi inte bortskämda med tecknad film på den tiden. Jag minns fortfarande hur det var att stå där i mörkret på parkeringen, med spunnet socker i handen och tittande på tecknat på väggen.
Ibland hände det att jag fick köpa en serietidning hos Lindhs Tobak på vägen hem - som den gången jag fick ett extra spännande nummer av Läderlappen; en tidning jag avhandlade här i TOPPRAFFEL! förra året.
Det började nog gå utför med julskyltningen i Landskrona redan under 80-talet. På 90-talet var det rätt kasst. 2000-talet har varit under all kritik, om de inte ryckt upp sig sedan jag blev Malmöbo.
Förra årets julskyltning i Malmö blev kort för min del. Jag gick från Nobeltorget ner till centrum, och möttes där av ett massivt sjok människor som rörde sig väldigt långsamt längs gågatan. Det tog inte många minuter innan jag gav upp, vände och satte mig på en krog och drack öl istället.
Idag gjorde jag ett nytt försök att ta mig en titt på evenemanget. Den här gången utgick jag från Stortorget. Klockan var halvfem, fem-någonting, och det var förstås mörkt - det ska väl ha hunnit bli mörkt ute när man går på julskyltning?
Massor med folk ute och jag börjar gå uppför gågatan.
Jaha. Jasså, den butiken har stängt? Och den med? Konstigt. Det är ju skyltsöndag. Varför har de stängt? Eller hade de öppet en stund dagtid? Oj, har de också stängt?
I princip allting utom restauranger hade stängt upp till Åhléns. Åhléns hade öppet, liksom Hamrelius Bokhandel mittemot. Jag gick in på Hamrelius och stod och tittade på engelskspråkiga pocketböcker bortåt en halvtimme.
Därefter gick jag ut och fortsatte upp mot Triangeln. Jag konstaterade att julmusiken lös med sin frånvaro! Vad hördes istället? Jo, vid inte bara ett, utan två gathörn, stod de jävla indianerna med sina jävla panflöjtar och tutade för fulla muggar! Fy fan! Och inte hade de tomteluvor.
...När jag tänker efter såg jag inte en enda tomte eller Lucia eller något liknande. Hela centrum är nerlusat med juleljus i träd, granar och på stolpar, stan glittrar och glimmar, men julvisor och tomtar har inte hittat dit. Förutom till isbanan och pariserhjulet på Stortorget.
Utanför Royal var de årliga stånden uppraddade. Små röda hoddor som säljer främst julpynt och hemmagjort mög. Inte alltför upphetsande. Alldeles för lite rökad ål och nystrypt sill och griljerad skinka och liknande. Där hoddorna slutade dök det upp en kö - 20-25 pers köade till en hodda. Vad såldes där? Jo, donuts. Donuts! Vad har donuts med julen att göra? Varför ville folk plötsligt ha donuts? Och hur orkade de köa så länge för donuts?
Slog mig att jag även saknade något annat: glögg, lussekatter och pepparkakor. Var höll alla föreningar med termosar hus? Åtminstone i Landskrona brukade det alltid stå folk och bjuda på gratis saftglögg. Till slut såg jag ett ställe som sålde glögg med lussekatt för 30 spänn. Nå, jag kan mycket väl betala 30 spänn för en mugg glögg, men då ska jag få glöggen serverad i en mugg av glas eller porslin, och jag ska kunna sitta ner och avnjuta den. Jag betalar inte 30 spänn för glögg i en plastmugg som jag måste inta på språng.
Hoddorna tog slut. I korsningen där gågatan möter Storgatan stod en kvartett unga tjejer och sjöng "Nu tändas tusen juleljus" - äntligen! En julsång. Och de här töserna kunde sjunga på riktigt. För ett ögonblick infann sig lite julstämning.
Fast där uppe fanns inte mycket mer att titta på. Jag vände och gick tillbaka. Fler stängda butiker. Nu hade även Hamrelius hunnit stänga. Lagerhaus hade öppet, så där gick jag in. Konstig affär. Full av skit och konstiga prylar. En väldig massa danskar botaniserade därinne.
Jag gick ut igen och ansåg 2009 års skyltsöndag avklarad.