Bio: Paranormal Activity

Årets mest överraskande succéfilm från de amerikanska biograferna anländer till Sverige.
PARANORMAL ACTIVITYS budget var $11 000, vilket förstås är ingenting i filmbranschen. Efter en månad hade den spelat in $6 1580 588 enbart i USA. Hur kommer sig detta? Varifrån kom den här filmen? Varför plockades just den här filmen ut bland hundratals låg-lågbudgetfilmer för att bli en sensation? Och framför allt - är den något att ha?

Låt mig börja tre år tillbaka. År 2006. Jag läste min gode vän, den brittiske genrefilmjournalisten MJ Simpsons recension av en liten amerikansk låg-lågbudget som heter IN MEMORIUM (ska stavas så), samt MJ:s intervju med dess regissör; Amanda Gusack. Uppenbarligen är denna spökfilm hur otäck som helst. Jag ville förstås se filmen, så jag mailade Gusack och bad om ett recensionsex. Tyvärr hade hon inte möjlighet att skicka filmen, jag minns inte riktigt varför.

IN MEMORIUM visades på en rad festivaler och fick lysande kritik, men jag har fortfarande inte sett den. Nu är det 2009 och Gusacks film har av någon anledning fortfarande inte fått distribution.
Här kommer så PARANOR-
MAL ACTIVITY av någon som heter Oren Peli (Oren? Är han skitig?), och plötsligt har kritiker runt om på nätet åter börjat ta upp IN MEMORIUM. Varför? Jo, tydligen är PARANORMAL ACTIVITY en blatant kopia på IM MEMORIUM; av allt att döma är det samma film, fast sämre och långt ifrån lika otäck.
I Pelis film spelar Katie Featherston och Micah Sloat, ähum, Katie och Micah (precis som i THE BLAIR WITCH PROJECT behåller skådisarna sina riktiga namn). Katie hävdar att hon sedan barndomen hemsöks av ett spöke och att detta spöke nu följt med in i det nya hemmet. Micah köper en videokamera för att dokumentera eventuella övernaturliga aktiviteter medan de sover (ungefär som huvudpersonen gör i Johannes Pinters SLEEPWALKER).
Gissa vad! Det är någon där! Varje natt klampar ett osynligt spöke in i sovrummet och ställer till med hyss, som att dra täcket av dem eller smälla i dörren. Mot slutet av filmen blir spöket lite mer hotfullt och våldsamt.
Allvarligt talat: jag tyckte PARANORMAL ACTIVITY var mer eller mindre stentrist. Hela filmen är skjuten med kameran Micah köpt och jag är förbannat trött på pseudodokumentärer filmade med shaky-cam. Jag tyckte att [REC] var rätt okej, men de flesta är bara irriterande, från BLÄH WITCH till CLOVERFIELD. Jag tyckte också att Katie och Micah var rätt jobbiga, i synnerhet Katie när hon får panik och skriker, vilket händer för jämnan. Jag fick lust att ställa mig upp och hojta "Håll käften, din hynda!".
Okej, men spöket, då? Är scenerna med spöket otäcka? Nä. Ålrajt, jag gillade en scen där Katie släpas ur sängen, dragen i benen, men det var väl allt. Å andra sidan tyckte några av mina kollegor som var på pressvisningen att de här scenerna var mycket, mycket otäcka och skrämmande. Ja, jag vet. Jag är härdad, jag har sett tusentals skräckfilmer, det är svårt att skrämma mig. Men jag har svårt att tro att PARANORMAL ACTIVITY kommer att skrämma publiken. Den torde snarare söva den.
Så, hur kommer det sig att den har dragit in så mycket stålar i Amerika? Fråga inte mig. Jag är bara en gammal skräckfilmsfan och filmkritiker. Jag funderar faktiskt på att se om filmen med en vanlig publik för att kolla dess reaktioner.
När jag recenserade THE BLAIR WITCH PROJECT i NST tvekade jag vad gällde betyget. Jag satte en tvåa. Senare ångrade jag mig - jag borde satt en etta. Jag känner samma tvekan nu. Om jag sätter en etta kanske jag ångrar mig efter att ha sett om filmen. Så det får bli ett snäpp högre. Men bara som gardering.
(Recensioner av uppföljarna: PARANORMAL ACTIVITY 2, PARANORMAL ACTIVITY 3)






(Biopremiär 13/11 - fredagen den 13:e!)