Bio: The Twilight Saga: New Moon

När jag var liten på 1970-talet, fick jag inte läsa skräckserier. Jag brukade bläddra i de som min bäste kompis' storebror hade, och när jag följde med morsan för att veckohandla på Epe Livs, stod jag alltid och blängde lystet och nyfiket på skräcktitlarna. Men jag läste dem aldrig.

Så en sommardag när jag var åtta eller nio, kom min moster förbi. Hon hade med sig ett nummer av Dracula, som hon hittat i bowlinghallen, och självklart fick jag tidningen. Detta nummer, som innehöll Tomb of Dracula nummer 25, blev faktiskt den första skräckserietidning jag faktiskt läste, från början till slut, alla serier, alla pratbubblor - och tidningen gjorde ett djupt intryck på mig.
Det är i det här numret privatdeckaren Hannibal King introduceras; en Mike Hammer-typ som tvingas kämpa mot Dracula och ett gäng blodsugare. Storyn, författad av Marv Wolfman, har en fantastisk punchline: på den allra sista sidan, i den allra sista rutan, avslöjas det att King själv är vampyr. Mästertecknaren Gene Colans teckningar passade det här perfekt, och som liten gosse fann jag serien otäck - på riktigt.

För mig är vampyrer den ultimata ondskan. Allt de vill är att äta upp en. Visst kan de förföra en, men endast i syfte att döda en, dricka ens blod, eller eventuellt för att förslava en. För mig är vampyrer inga missförstådda, tragiska, lidande varelser - de är rakt igenom riktigt skitonda.

Därför tycker jag inte om den här nya trenden med vampyrberättelser riktade till tonårstjejer; de därromanerna, filmerna och TV-serierna som finns överallt just nu. de här historierna är oftast allegorier. Vampyrism representerar tonåringars känsla av utanförskap. 2000-talets James Dean. Och för det mesta är de här vampyrerna inte alls några vampyrer, författare och regissörer ändrarför mycket i mytologin, så vad vi får är sorgsna människor med huggtänder och superkrafter. Och unga tjejer älskar dem. Vampyrer är sexiga. Det är coolt att vara vampyr. Och jag - en vuxen karl och skräckälskare sedan länge - hajar inte. Visst, jag förstår attraktionen, men jag begriper det ändå inte.

När TWILIGHT hade biopremiär förra året hade jag ingen aning om vad det var. Jag hade inte ens hört talas om böckerna, vilket är märkligt, eftersom de var ett fenomen världen runt innan filmen. Visst, de är riktade till tonårstjejer, men jag borde väl åtminstone hört talas om dem.

Hur som helst, jag visste inte vad jag skulle förvänta mig när jag gick till pressvis-
ningen av TWILIGHT, och vad jag fick, var en ganska lam, oinspirerad tonårsrulle om en ensam flicka som blir kär i en märklig kille som visar sig vara en snäll vampyr som inte dödar människor. Trots att den var väldigt svag rent filmiskt, blev TWILIGHT en dundrande succé och gjorde stjärnor av de unga huvudrollsinnehavarna Kristen Stewart och framför allt av Robert Pattinson, som ser rätt märklig ut - jag kommer ihåg att publiken skrattade högt på pressvisningen när Pattinsons rollfigur Edward Cullen gjorde entré. Vaffan, är det meningen att han ska se ut så där?!

Uppföljaren NEW MOON är 2009 års mest efterlängtade film - rättare sagt, mest efterlängtade någonsin. Faktum är att STAR WARS EPISOD 3:s rekord på den fronten nu slagits; ungar har frågat efter- och försökt förboka biljetter i ett stort antal månader nu, och det är utsålt överallt.
Och nu är den här. Töserna är i extas. Äntligen! Edward och Bella är tillbaka!

Jepp. De är tillbaka. och det är väl det hela. Jag skulle faktiskt kunna avsluta min recension här, eftersom det händer absolut ingenting i NEW MOON. Filmen är som en tvåtimmarsepisod av HEM TILL GÅRDEN med vampyrer och varulvar, och det är en tråkfest utan like.

Av någon anledning kommer Edward på att han inte kan vara med Bella längre, så tillsammans med sin snälla vampyrfamilj lämnar han byn de bor i. Bella är ledsen i flera månader. Men, hennes indiankompis Jake Black är kär i henne, och hon vet inte riktigt hur hon ska hantera det hela.

De onda vampyrerna från första filmen återkommer, men kors i röven om inte Jake visar sig vara en varulv som beskyddar Bella! Men även Jake beslutar sig för att överge Bella till förmån för att bo i en stuga i skogen tillsammans med sin vargflock.
Samtidigt har den deprime-
rade Edward åk till Italien för att begå självmord. där finns nämligen några gamla, mäktiga vampyrer med hockeyfrilla, och de spenderar dagarna med att sitta på tronar, och ibland dyker Dakota Fanning upp som liten vampyrflicka, och de här har alltså makten att döda andra vampyrer. De är ungefär som Idoljuryn på TV. Så Bella tvinga åka till Italien, och så ...

Ja, jag vet, jag vet - jag tillhör inte målgruppen. Jag är 25 år för gammal och man. Men det spelar ingen roll. Den unga publiken kommer troligen att slicka i sig det här, när de istället borde kräva något bättre äń denna illa gjorda film.

THE TWILIGHT SAGA: NEW MOON är en förolämpning. Den håller på i all evighet; dess 131 minuter rullar på in långsammast möjliga takt. Större delen av speltiden består av illa skriven, genant dialog. Här finns knappt någon action och nästan ingen handling. Och det hela är lite konstigt och förvirrande, eftersom TWILIGHTs mytologi är en enda röra.

Och sedan har vi vargflocken. Herregud, vaffan ska jag säga om den? Av någon anledning som aldrig förklaras, börjar den muskulöse Jake gå omkring med bar överkropp, bär väldigt korta jeans ser ut som Lou Ferrigno som den otrolige Hulken. Han har också skaffat sig en tatuering (föreställande en pizza?) på höger överarm. Varför? Varför går han omkring halvnaken? Fråga inte mig! Och det är ju vinter! Och det är inte allt: som tidigare nämnts, flyttade Jake in i en stuga i skogen med en massa andra barbröstade varulvskillar, och gissa vad: ja, det ser alla ut som Hulk. Vad är det här? Jösses, det här känns som en hyllning till gayikonen och konstnären Tom of Finland!

Det blir fler vansinnigheter. I flera scener går Edward i slowmotion mot kaneran, och det finns en kort flashforward, där Bella och Edward springer i skogen i slowmotion. NEW MOON ligger osannolikt nära kalkongränsen. Den är också dödsallvarlig, här finns inga försök till medveten humor (vilket förvisso är komiskt), förutom en sekvens på en biograf, och de datoranimerade varulvarna är FRUKTANSVÄRDA. Om du någon gång velat se en film där kakmonstret brottas med en vampyr, tja, här har du den!

Jag hörde att Edward knappt medverkar i boken på vilken filmen bygger. Och ja, han sticker ganska tidigt i filmen. Men hallå, publiken vill ju se Robert Pattinson! Han MÅSTE vara med! Hur löste filmskaparna detta problem? Jo, så här: Edward dyker upp som ett spöke lite då och då och spottar ur sig visdomsord - jepp, han har blivit Obi-wan Kenobi.

TWILIGHT var kass, men den gick att titta på. NEW MOON är fruktansvärd. Det enda jag gillade i filmen, var Billy Burke som Bellas farsa. I synnerhet som han har mustasch.

Men jag antar att det inte spelar någon roll vad jag skriver här. NEW MOON kommer att slakta konkurrensen på biograferna och slå rekord. Den unga flickpubliken vill titta på söta pojkar i två timmar. Sedan spelar det mindre roll om dessa pojkar har något att göra eller ej i filmen.
Jag hatade NEW MOON.

Denna recension är förresten en översättning av en jag skrev på engelska igår och som finns att läsa HÄR. Och den recensionen har lett till att en massa småtjejer världen över vill lyncha mig.
Och klickar du HÄR kan du läsa min intervju med Kevin J Lindenmuth, som skrivit manus till lågbudgetvarianten BLOOD RED MOON, som garanterat har mer att komma med än NEW MOON.








(Biopremiär 20/11)