torsdag 26 november 2009

Bio: Oskuld

Årets mest udda biopremiär och den konstigaste film jag sett på bio i år.
För en knapp vecka sedan kom ett mail från Spegeln i Malmö med inbjudningar till veckans pressvisningar - bland dem OSKULD. Filmen skulle pressvisats i tisdags, men av okänd anledning blev visningen framflyttad till idag torsdag.
OSKULD är en film inspelad i Malmö - och en film jag aldrig hört talas om. Jag hade ingen aning om att den gjorts och att den skulle få biopremiär, och jag har aldrig hört talas om regissören Björn Kanger, som tidigare gjort kortfilmer.
Så här står det i pressutskicket:
"Badrumsrenovering blev långfilm. Istället för att renovera badrummet så gjorde Björn och Cecilia Kanger långfilmen OSKULD.

Björn och Cecilia Kanger valde en annan väg än att gå via Svenska Filminstitutets filmkonsulenter. Istället gick de till banken och lånade 35.000kr för att renovera badrummet. Med den blygsamma summan påbörjade de inspelningen av dramat OSKULD sommaren 2005 i Malmö. Björn Kanger har skrivit manuset, fotat och regisserat. Cecilia Kanger har producerat."

Fast i en kort intervju i dagens Sydsvenskan erkänner Björn Kanger att han bluffade hos banken; filmen drog över budget, så han låtsades bara att han behövde pengar till en badrumsrenovering, för att istället använda stålarna till filmen. OSKULD kostade alltså inte 35000 spänn att göra. Hur mycket vet jag dock inte, men det kan inte vara mycket mer...

Filmen kommer bara att biovisas i Malmö. SF bedömde den som mindre kommersiellt gångbar. Jo, det kan jag ju förstå.

Okej, vad är då det här? Ja, det vetefan.

Charlotta Jonsson spelar en tjej som heter Ninja Svensson (!) och som en kväll festar med några kompisar och får för sig att på skoj skicka ett porrigt sexbrev till en slumpmässigt utvald kille i telefonkatalogen. Brevet hamnar hos brevbäraren John (Anders Tolergård), som lyckas lokalisera den anonyma avsändaren. Det bär sig inte bättre än att John och Ninja får ihop det.

En kväll vill John stanna hemma och titta på TEAM AMERICA, men Ninja vill gå ut med en kompis, vilket hon gör. Hennes natt slutar med att hon blir våldtagen av två killar, varav en jobbar på Videomix på Nobelvägen. Johns kompis Erik har också osis samma natt, och blir rånad och misshandlad av två andra killar.

Ett element som sätter saker i rulning i filmen, är en man man aldrig riktigt får se vem det är, som sitter hemma och skriver fejkade kontaktannonser i Ninjas namn, och sätter in dem i en porrtidning. Jag vet fortfarande inte vem han var och varför han gjorde det.

Jag har ingen aning om vad Björn Kanger vill med sin film. Visst, det är en slice of life. Men att påstå att OSKULD spretar är en underdrift. Första halvan av filmen är väldigt lättsam och tenderar bitvis komedi. Efter våldtäkten halvvägs in, blir det något slags tungt drama med mycket skrik och känslor. De två halvorna passar inte riktigt ihop.

Vidare finns här ett flertal scener och sidospår som inte har någonting med något att göra. John blir inkallad till sin chef på posten. Chefen är något slags bögkarikatyr och skådisen riktigt usel. Johns granne har klagat på att John snor hans porrtidningar! Chefen viftar med Aktuell Rapport och Cats. Riktigt varför grannen gått till posten och lämnat tidningarna där framgår inte riktigt.

John ringer på hos grannen, som sitter och tittar på en hårdporrfilm (som vi får se en snutt ur). Grannen spelas av den sämste skådis jag sett i en film på bio det senaste decenniet. John får för sig att censurera tidningarna och klistrar svarta lappar över alla könsorgan.

Det finns en del positiva grejor med OSKULD. Jag gillar folk som gör långfilm utanför systemet; jag är ju själv inblandad i sådana projekt. Och jag gillar att filmen är inspelad på plats runt om i Malmö; de är på Brogatan och dricker öl, på Chokladfabriken och dansar och så vidare; det är inte som i MAÑANA, en film som kunde utspelas var som helst och där man klippt in Malmövyer mellan vissa scener för att ge lokalkänsla.

Anders Tolergård är väl hyfsad, men jag måste säga att jag verkligen gillar Charlotta Jonsson. Hon är riktigt bra och dessutom söt. Bland övriga skådisar känner jag bara igen Joakim Narin, som är med en minut. Narin gjorde en gång i tiden - runt 25 år sedan - seriefanzines tillsammans med Gunnar Krantz.

Men i övrigt är det här under all kritik. Här finns ingen ordentlig story, scenerna hänger inte ihop, många scener är totalt onödiga (John köper té på Konsum), här finns ingen dramaturgi - det hela är bara konstigt. "OSKULD är en samhällskritisk film om brott och straff, om kärlek och om hämnd" står det i pressmaterialet. Det kan ju vara bra att veta. Det samhällskritiska, tja, det är väl en scen där en typisk skånsk, uniformerad polis av idag förhör Ninja efter våldtäkten; han känns faktiskt realistisk. Kanske är han en riktig polis? Om vi säger som så: han är inte smickrande för poliskåren.

Tekniskt sett är OSKULD lika splittrad som på alla andra sätt. Ibland ser det okej ut, ibland ser det för jävligt ut. Ibland är folk aningen ur fokus och jag vet inte om det är medvetet eller ej. Ibland är det grynigt. Alldeles för ofta är ljudet så risigt att det inte går att uppfatta dialogen; det är sällan jag hör vad Johns kompis Erik säger. Och traditionsenligt pratar nästan ingen skånska i filmen.

Jag undrar också när fanken filmen spelades in. 2005 uppger pressutskicket. Jag minns inte hur längesedan det är Videomix bytte namn till Hemmakväll, men det är några år sedan. Men konstigast av allt, är när Ninja går in i videobutiken och det på väggen bland annat hänger en affisch för DRACULA 2001, en film som kom ... 2001. Så, när spelades den här filmen in? Varför släpps den inte förrän nu?

Halva Malmö tackas i eftertexterna. Man tackar även herrtidningsförlaget Tre-Mag, som hunnit byta namn till NAE Group. Enbart skådespelarnas namn listas, i inte vilka rollfigurer de spelar.

Jag vet inte, men paret Kanger borde nog renoverat sitt badrum istället. Men vore filmen från 1972, hade den getts ut av Klubb Super 8, och jag hade gett toppbetyg!




(Biopremiär 27/11)

I brist på bilder ur filmen, stoppar jag in porträtt på Charlotta Jonsson från hennes hemsida.

2 kommentarer:

Abel Ferrara sa...

På tal om folk i Malmö...
Jag satt idag på bibblan och läste ett samlingsalbum av serien Elvis - och i en serie ska sköldpaddsparet Elvis och (har glömt fruns namn) iväg till ett möbelvaruhus för att köpa en ny soffa. Detta eftersom någon Pidde (han är ju journalist - recensent tillochmed) sovit och svettats i deras nuvarande.

Fråga: Finns det månne någon verklighetsbakgrund till denna berättelse??

Pidde Andersson sa...

Enligt Tony och Maria gör det det. Jag var för full för att minnas. Har ett vagt minne av att madrassen på golvet inte såg speciellt lockande ut. Undrar om det var samma natt jag först sovit på en parkbänk utanför St Pauli-kyrkan, medan Orvar sov hela natten i en buske utanför Filmstaden...

Skicka en kommentar