Bio: Metropia

Svensk, animerad framtidsdystopi på engelska med kända skådespelare till rösterna. Det är inte den vanligaste typen av film här i landet. Eller någon annanstans. Efter att ha sett METROPIA får det gärna fortsätta vara en ovanlig typ av film. Redan när jag första gången hörde talas om filmen, läste vad den skulle handla om och såg bilder ur den, fick jag onda aningar. Jag fick 70-talsvibbar. Korta, konstnärliga seriedystopier i Métal Hurlant. De där som alltid var tråkiga. Och handlingsmässigt kan vi gå ännu längre tillbaka. Till Orwells 1984. Troligen ännu längre. Tarik Saleh har regisserat ett manus författat av honom själv, Stig Larsson, Fredrik Edin och Martin Hultman. År 2024 har Europa blivit en totalitär stat där alla länder sammanbinds av ett gigantiskt tunnelbanenätverk. Allting är grått och trist. Stora, kalla byggnader, öde värld. I centrum står Roger, vars röst görs av Vincent Gallo. Han misstror T-banan och cyklar istället, trots att det är förbjudet. Han har lite problem med förhållandet med sin sambo Anna (Sofia Helin). En dag träffar Roger på den mystiska Nina (Juliette Lewis) som är modell på en schampo-etikett. Samtidigt börjar Roger höra en röst inne i sitt huvud. Det visar sig att alla medborgare kontrolleras av folk, anställda av jätteföretaget Trexx, styrt av Ivan Bahn (Udo Kier). Killen som övervakar Roger heter Stefan, rösten görs av Alexander Skarsgård - och Stellan Skarsgård bidrar med rösten till Bahns hantlangare Ralph. Roger och Nina ger sig iväg för att stoppa Trexx kontrollsamhälle. Handlingsmässigt är METROPIA väldigt ooriginell. Sådant här har vi sett otaliga gånger förut. Det är det gamla vanliga; storebror ser dig, folk lever i ett dött samhälle och en handfull rebeller slår tillbaka på något sätt. Jag har inget emot filmer där man sett allting förut, som i princip alla Westerns eller actionfilmer. Så länge det är underhållande. Men det är inte METROPIA. Estetiskt tilltalas jag inte alls av Salehs film. Den datoranimerade filmen är gjord med en ny teknik utvecklad av bolaget Atmo, och de får gärna behålla sin teknik. Alla figurer har stora huvuden, typ vattenskallar, förkrympta kroppar, och uppenbarligen ledgångsreumatism; de går som i Kalles Klätterträd och rör sig hela tiden aningen för långsamt. Alla är likbleka, pratar lite sömnigt, och filmens färger är så nedtonade att det i princip är svartvitt. Personligen tycker jag att det ser för jävligt ut. Fult som stryk. Jag kan ge mig fan på att en och annan hävdar att detta är nyskapande och modigt animerat, men det skiter jag i - det ser ut som fan. Men vad som är ännu värre, är att METROPIA är mördande tråkig. Berättan- det är lika stelt som anime- ringen, det är pretentiöst, och jag kom ofta på mig själv med att sitta och tänka på annat. Som jag brukar säga: tråkig film är alltid sämre än dålig film. METROPIA är både tråkig och dålig. Det här är en typisk filmfestivalfilm. Den kommer säkert att uppskattas av de som tror att man måste gilla sådant här. Själv tycker jag att METROPIA bör steglas offentligt på Stortorget. Synd på folk som Udo Kier. "News anchor" är felstavat i eftertexterna. Lotta Bromé gör rösten till en sådan.  

 

 

 

 

 

 

 

(Biopremiär 27/11)