söndag 15 november 2009

Bio: Funny People

Två och en halv timme. En komedi på två och en halv timme? Vad menas? Så långa får komedier inte vara, knappt några andra typer av film heller.
Judd Apatow har härjat i branschen i snart tjugo år, men det är först på senare år han blivit en stjärna, då han börjat producera och/eller regissera långfilm för bio. Jag tycker nog att han är aningen överskattad och listan på hans produktioner är ojämn; från lyckade THE 40 YEAR OLD VIRGIN, TALLADEGA NIGHTS och STEPBROTHERS till sumprullar som DRILLBIT TAYLOR, YEAR ONE och den fascinerande misslyckade PINEAPPLE EXPRESS.
FUNNY PEOPLE är hans tredje film som regissör, efter 40 YEAR och PÅ SMÄLLEN; två filmer som är väldigt roliga men ändå inte riktigt helgjutna. Och om PINEAPPLE EXPRESS var Seth Rogens vanity project, verkar FUNNY PEOPLE vara Apatows.
Gamle favoriten Adam Sandler - vars karriär också är ojämn - spelar populäre komikern George Simmons, som får veta att han är döende i cancer. Av en händelse träffar han på den unge Ira (Seth Rogen), som vill slå sig fram som komiker. George anställer Ira som skämtskrivare åt honom, men även som personlig assistent och en märklig vänskap uppstår mellan den oberäknelige och deprimerade George och den idealistiske Ira. George vill även passa på att reda upp saker och ting innan han dör och be om förlåtelse till folk han svikit.
Detta låter ju inte som en komedi, och nej - jag vill nog heller inte klassa FUNNY PEOPLE som komedi. Det här är ett ganska allvarligt drama med komiska inslag. Ibland består komiken i det som sker i filmen, i vad folk säger och hur de beter sig, men oftast återfinns den i den många stå upp-föreställningarna.
Jag kan väl inte påstå att jag skrattade hejdlöst, jag vet inte om jag skrattade alls under fillmen. Det är roande, visst, men jag skrattande inte högt. Men det kan väl bero på att jag inte tycker att kukskämt är speciellt kul. Åtminstone inte hela tiden. För det är det enda de här komikerna skämtar om. Väldigt amerikanskt, det där, de är som små buspojkar som tycker det är kul att vara snuskiga - det är bara det att det går inte att provocera med sådant i Sverige; de framstår bara som barnsliga.
Inget ont om kukskämt, men det räcker med ett par.

Att Adam Sandler fungerar även i allvarlig-
are roller har vi sett tidigare, och han är bra som den lite osympatiske och emotionellt förvirrade George. Seth Rogen är bra han med och sympatisk, för att inte tala om den förtjusande Leslie Mann.
Men filmen är åt helvete får lång. Det känns att den varar i två och en halv timme, den står ofta och stampar. Och en orsak till längden, är att filmen efter tre fjärdedelar tar en ny vändning och nästan blir en ny film. Plötsligt vill George ge sig på att leva familjeliv med sin gamla flamma Laura (Mann). Lauras make spelas av Eric Bana och hans uppskruvade australier är nästan roligast i filmen, men tyvärr känns hela den här delen påklistrad och drar ner helhetsintrycket.
Men i övrigt är FUNNY PEOPLE ett bra drama.
I USA försågs filmen med åldersgränsen "R", barn under 17 måste ha en vuxen med sig. Motiveringen löd:
"Rated R for language and crude sexual humor throughout, and some sexuality." I Sverige är FUNNY PEOPLE tillåten från sju år. Svordomar och sex anses ju inte skadligt här. Detta innebar att det bakom mig i salongen (filmen pressvisades inte) satt två killar i tio-tolvårsåldern. De åt godis och babblade oavbrutet om annat, tills jag bad dem hålla käften. När det var nästan en timme kvar av filmen gick de plötsligt! Men det är inte så konstigt, åldersgränsen till trots riktar sig Apatows film till vuxna. Små barn har inte där att göra.






(Biopremiär 13/11)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar