Rockklubb för medelålders rockers

Jag var minsann på klubb igår.
Det var inte i jons.
Jag är liksom inte en sådan som går på klubb. På klubbar hänger det ju mest en massa ungdomar som lyssnar på musik jag aldrig hört talas om.
Men igår invigdes en rockklubb på Centiliter & Gram hörnan Lilla Torg/Stortorget. Malmö, förstås. Och jag fick hänga på som VIP.
Klubben har försetts med namnet Stairway to Heaven, vilket känns rätt visset. Kom de inte på något bättre? Stairway to Heaven är ungefär som Carpe Diem, eller Sommaren är kort.
Men, men. Själva tillställningen visade sig vara hur trevlig som helst. Till skillnad från så många andra ställen i krokarna runt Lilla Torg, slapp man alla ovannämnda ungdomar. Man slapp även alla halvalkoholiserade medelålders knegare och arbetslösa som häckar på krogarna i centrums utkanter. Och framför allt slapp man alla jävla rastaveganfeminister från Möllan.
Istället dök det upp främst män i 40-årsåldern eller något äldre. En massa rockers. Samt Rock Ola, som är 65. Och det blev gemytligt och trivsamt. Det gick till och med att prata, eftersom musikvolymen inte var mördande.
Kändisspotting: Sticky Bomb. Han stod för det mesta av DJ:andet. Vad gäller musikurvalet har jag dock vissa invändningar. Det spelades alldeles för mycket fittrock. En hel del klassisk 70-talshårdrock, vilket ju är bra. En del nyare hårdrock, varav en del ju är bra. Men för jämnan envisades Sticky och främst de övriga DJ:arna med att slänga på FM-rock från 80-talet. Vilket kan vara kul om man är på det skojfriska humöret. Och då är det kul kanske en kvart. Men det går ju inte att rocka till fittrock.
Men vad spelar det för roll, vi hade en trevlig kväll och jag kommer säkert att återvända fler torsdagar, då den här klubben ska husera på stället. Kanske är jag på Kenny Loggins-humör då.