Kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe!

När jag går på gågatan upp mot Triangeln, brukar jag dra öronen åt mig när jag passerar Baristas uteservering. Där sitter alltid horder av ungdomar och riktigt brer ut sig. Det är förvisso likadant på alla de övriga kaffeställena; Espresso House, Wayne's Coffee och allt vad det heter, men just där på Barista på gågatan känns det som något slags Robinson-ö eller apberg bebodd av folk upp till tjugo. Det ger ett rätt ogästvänligt intryck.
Jag satt ikväll på Hipp och stoppade i mig buffé och läste City Malmö-Lund (de blindas gratistidning) och kände mig allmänt utanför. Det var proppfullt med folk på Hipp, jag kunde inte hitta någon jag kände och jag gissar att jag var äldst med ganska bred marginal. Jag tänkte att nä, fan, så fort jag ätit upp går jag, vad i helvete har jag här att göra?
Så såg jag en liten annons i City: Barista firar FN-dagen med att bjuda på valfri varm dryck gratis om man slet ut en liten kupong. Ja, vaffan, varför inte?
Men jag orkade inte ta mig till Barista på Entré eller vid Högskolan - det fick bli det otäcka stället på gågatan. Jag har aldrig satt min fot därinne.
Jag stegade in och ställde mig i en liten kö och konstaterade åter att jag plötsligt var något slags Pappa Pidde som var ute på stan för att hålla koll på ungdomen. Det var alltså jag och en massa tonåringar därinne.
När det till slut var min tur att beställa, såg jag att det på kupongen stod "(värde 32:-)". Vad betydde detta? Fick jag välja precis vad jag vill ha? Ja, sa den unga flickan i kassan. Men det får inte kosta mer än 32 spänn? Nej. Men hallå, nästan allting kostar ju mer än 32 spänn! Ja, då kan du ju lägga till lite... Okej. Men jag har inga kontanter alls på mig just nu. Jaha, men väljer du nåt för 33-34 kronor är det okej.
Nu är jag en sådan som vill att kaffe ska smaka kaffe. Jag dricker det alltid svart utan socker. Så till vida jag inte är utomlands, där kaffet är så äckligt att jag måste ha en latte eller capuccino. Eftersom jag var så trevlig, eller kanske för att jag var en trög gubbe med simpel smak, fick jag en presskanna som kostar 35 spänn.
Här kan man genast fundera lite. Min kompis Joakim Lindengren gör serien "Ett anstötligt liv" i Göteborgs tidning för hemlösa. En episod handlade om att en hemlös tiggde tjugo spänn till en kopp kaffe. När han väl skulle köpa en kopp, räckte inte tjugan, så det slutade med att han köpte två flaskor starköl istället.
Ställen som Barista är svindyra. Presskannan räckte till två små koppar, sammanlagt mindre kaffe än en normalstor mugg. För 35 spänn kan man ju köpa ett halvt kilo Zoégas och brygga åtskilliga liter. På McDonald's kostar en stor kaffe sjutton spänn. Inte nog med att man får mer kaffe billigare, jag tycker att de har gott kaffe på McDonald's, vilket ju är överraskande (jämför med blaskkaffet på Max).
Horder med kids hänger på de här trendiga kaféerna. De kommer ju inte in på pubar och kan dricka sprit. Men med de här priserna spenderar de lika mycket, om inte mer, pengar än om de suttit på krogen och beställt in stora stark.
Fören del år sedan låg det därBarista nu ligger - eller väldigt nära, jag minns inte så noga - ett kondis som hette Casablanca. När jag fortfarande bodde i Landskrona och tåg tåget ner för att gå på pressvisningar på förmiddagar och mitt tåg alltid anlände nästan en timme för tidigt, brukade jag äta frukost på Casablanca. Det var ett hederligt, rejält ställe. Bakom disken stod en tjock tant. Förutom diverse kakor och bakverk, kunde man till frukost köpa goda mackor vars namn det gick att uttala. Halv franskbrödbulle med ost och paprika. Med skinka och gurka. Och kaffet tog man själv. Det stod kannor en bit från disken. En kanna mjölk stod bredvid för de som ville ha mer fancy varianter.
Där brukade jag sitta vid ett fönsterbord (elegant möblemang, vill jag minnas), läsa en dagstidning, äta mackor, dricka kaffe, och titta på folk som gick förbi. Ibland var det riktigt kändistätt. Åke Cato såg jag passera för jämnan (Cato fyllde 75 häromdagen - ställ er upp och hurra! Hans och Sven Melanders sketcher om de skånska bönderna är ju en prototyp till Mäktige Månsson!). En gång såg jag minsann Jan Sigurd, fast det kan ha varit en Jan Sigurd-imitatör.
När Casablanca lade ner hänvisades jag till Espresso House en liten bit därifrån. Genast var magin borta. Inte ens en tjock liten skånsk tant i kassan kunde de erbjuda.
Nåja. Jag fick alltså min kopp och kanna på Barista. Hmm, var skulle jag sitta? Jag visste ju inte alls hur det såg ut därinne. På uteserveringen var det fullsatt. I det bakre rummet var det helt folktomt. Där var det faktiskt rätt trevligt. Jag slog mig ner vid ett litet bort och läste vad jag hade i rockfickan.
Och vad hade jag i rockfickan? undrar ni i illa dold brunst. Jo, jag hade det minst sagt utförliga pressmaterialet till NATTVAKTEN; den superpretentiösa och råtrista Peter Greenaway-filmen. En tjock bibba papper. Jag orkade inte läsa allt, men det jag läste fick mig att förstå att jag visst missat filmens handling helt och hållet. Så det kan bli!
...Konstaterade under kvällen att Wheel of Malmö har invigts. Det är ett pariserhjul på Stortorget. Visst är det tjusigt att titta på i kvällmörkret. Men allvarligt talat: betala hundra spänn för att åka i ett litet - drygt 40meter högt - parishjul en liten stund och titta på Stortorget? Nä, jag tror inte det, va... Fast jag blev onekligen nyfiken på den svarta korgen med tonade rutor som var märkt VIP. Vad kan man ha för sig inne i den,tro?