Bio: Plötsligt igen

Bio, står det i rubriken här ovan. Tja, bio och bio, jag vet inte riktigt. När filmen presenterades igår blev det lite förvirrat; det lät som om tjejen sa "biopremiär", men med det åsyftades kanske bara visningen i Malmö igår och ett par kommande i Lund, Göteborg och Stockholm. Den här filmen är gjord för TV, där den snart ska visas.
Rent allmänt blev gårdagens visning förvirrad. Förra veckan kom ett mail med en inbjudan till en pressvisning av PLÖTSLIGT IGEN klockan 19 igår. Men när jag igår läste Sydsvenskan och City, listades visningen bland kvällens nöjen för allmänheten. Det stod även att det klockan 19 skulle vara förhäng på Doc Lounge, innan filmen visades klockan 20. Vad menades?
Det blev nog den konstig-
aste pressvis-
ning jag varit på. När jag kom till Inkonst fem i sju, möttes jag av en enorm kö. Det fanns inte en chans att alla skulle få plats i salongen. Jag mötte en kollega och vi lyckades haffa en tjej som var involverad i visningen. Hon hade inte hört talas om någon pressvisning. Det hade ingen. Men vi stod på oss, fick gå före i kön och försågs med biljetter in till stora salongen - filmen skulle visas i två rum samtidigt. Men vi tvingades stå i en ångande varm, överbefolkad bar en timme och vänta. Bandet Skilla skulle visst spela, men när de gick på, blev vi insläppta i salongen.
Det är väldigt längesedan jag såg PLÖTSLIGT I VINSLÖV och jag har bara sett den en gång hemma hos en kompis som hävdade att jag inte skulle tro mina ögon. Jenny Bergmans och Malin Skjölds kultdokumentär hade premiär 2001 och har vuxit till ett ganska osannolikt fenomen. Filmen skulle bara handla om livet i en liten typisk svensk by, men personerna som medverkade var så udda, att filmen blev något mycket mer. Mopedåkande Holger Nilsson och hans papegoja. Kjell Fredriksson, även känd som mr Bangolf. Anders som grillar biffar inne i köket. Perssons taverna.
När filmen först visades, blev Vinslövsborna - åtminstone många av dem - upprörda. De tyckte att de gjordes till åtlöje. Men med tiden började de uppskatta uppmärksamheten, och det finns även en fanklubb; Plötsligt en förening.
Att det skulle komma en uppföljare var ingen självklar-
het, men nu, åtta år senare, har vi den här, efter att Jenny och Malin åter tyckte det var roligt att åka till Vinslöv, och efter att de fick ett uppslag till en ny film då Holgers papegoja Jacko blivit bortförd.
Den väldigt udda Holger, som bor i en stuga full av skräp, har legat på sjukhus och när han kommer hem konstaterar han att Jacko är borta. Fallet måste utredas och han kontaktar tidningen Norra Skåne och deras skjutjärnsreporter Bertil Nilsson. Samtidigt har mr Bangolf och hans fru flyttat till Rydebäck och börjat resa jorden runt, medan Grill-Anders går omkring i Vinslöv och raggar tjejer på Internet, vilket inte går så bra, trots att han i kontaktannonserna skriver att han var med i PLÖTSLIGT I VINSLÖV.
Den stora stjärnan den här gången är Bertil Nilsson. Vicken karl! Jösses, här tror jag att jag hittat på Mäktige Månsson själv, och så visar det sig att en exakt kopia finns i Hässleholm! Bertil Nilsson är makalöst tjock (ännu tjockare nu; han var på visningen) och han äter jämt och ständigt kakor. I filmen förekommer även en otroligt rafflande scen där Bertil och Holger dricker kaffe och äter kakor.
Bertil Nilsson är en allmänreporter av den gamla goda stammen. Han sitter på redaktionen i ett rum lika stökigt som Holgers stuga, och han lufsar lugnt och tryggt omkring i trakterna, ständigt med ett block i handen, och han skriver om precis allting. Spänning uppstår när han lokaliserar en försvunnen sommarstuga.
Nå, hur är då PLÖTSLIGT IGEN i förhållande till originalfimen? Tja, det är väl inte riktigt lika kul den här gången. Men det är några andra grejor jag vänder mig emot, eftersom de verkligen sticker i ögonen.
Filmen öppnar med en skolklass iförd Holgertröjor, som anländer till Vinslöv för ett studiebesök - och det är alldeles för uppenbart att scenen är regisserad och replikerna författade, till exempel när en tjej lyckligt beskådar en bänk och säger något typ Tänk att det var på den här bänken Holger satt. Det kommer även fram folk till Grill-Anders och för styltiga, onaturliga dialoger. Och det är ju lite synd.
Holger är inte i alltför bra skick, han åker in och ut på sjukhus, och även om han är ett roligt original, får jag hela tiden en känsla av att han inte riktigt vet vad som försiggår runt omkring honom.
PLÖTSLIGT IGEN är lite ojämn och kanske lite avslagen. Men tack och lov har den Bertil Nilsson, och den karlen kan nog rädda det mesta. Han är en skåning när skåningar är som bäst. Extra kul är scenen där han gör ett reportage hos en tant som fyller hundra, eller hur mycket de nu var, och överlämnar en present med bibliskt motiv och tanten säger att orsaken till att hon levt så länge, är att hon dricker mycket kaffe, bara använder riktigt smör och äter mycket fläsk. Precis vad jag alltid misstänkt. Vegetarianer dör i förtid.
Så låt mig avslyta denna recension med att föreslå att du tar dig en kopp kaffe så att du lever längre!
Visningen av PLÖTSLIGT IGEN föregicks förresten av en liten kortfilm om husvagnsrally som egentligen var bättre än huvudfilmen.