Bio: Nattvakten

Det finns en gammal intervju med mig från 1991 eller 1992 eller något sådant, i vilken jag tillfrågas om vilka mina favoritregissörer är, och mycket överraskande nämner jag bland annat Peter Greenaway. Hallå? Vad nu? Tja, jag hade en period då jag gillade filmer som DRÄNKTA I NUMMERORDNING, KOCKEN, TJUVEN, HANS FRU OCH HENNES ÄLSKARE och ARKITEKTENS MAGE. Fast jag har inte sett dem sedan dess.
Greenaway gav jag upp på med tiden. Han blev mest konstig på alla möjliga sätt och har sagt en del idiotiska saker om filmkonsten jag inte kan skriva under på. Numera hävdar han att filmkonsten är död - ett faktum som inte hindrar honom från att fortsätta göra film.
Senast jag försökte se en Greenawayfilm, var i Cannes 2003. Filmen var THE TULSE LUPER SUITCASES, PART 1: THE MOAB STORY. Filmen drev mig nästan bokstavligt talat till vansinne, den var så inihelvete jävla irriterande att jag gick efter knappt halva filmen (jag lyckades då även gå vilse i festivalpalatsets bakre korridorer).
Häromåret var Peter Greenaway överraskande nog gäst på Fantastisk Filmfestival. Jag såg på när han mottog Jätten Finn-priset, men jag pratade aldrig med honom. Tydligen var han väldigt trevlig. NATTVAKTEN visades visst även på FFF det året och nu får filmen, som är från 2007, väldigt försenad svensk biopremiär.
Fast jag undrar varför.
NATTVAKTEN är en av de mest pretentiösa och absolut tråkigaste filmer jag någonsin sett. Nu tänker jag vara ärlig här: jag erkänner! Jag somnade! Jag sov säkert mer än halva filmen! Det var omöjligt att titta på filmskrället.
Filmen handlar om Rembrandt och om när han målade sitt mest kända verk. Fast att kalla det här film är att ta i. Det är filmad teater. Avskalade studiomiljöer, teatraliskt överspel, oändlig högtravande dialog - och en oändlig film på 134 minuter.
NATTVAKTEN är skjuten digitalt, vilket i det här fallet är en stor nackdel. Rembrandts tavlor är varma och levande. Det digitala filmfotot är till skillnad från 35mm kallt och sterilt. Inte nog med det; kontrasterna är åt helvete. Det känns som att titta på en TV med lätt felinställd bild; svärtan är aningen för ljus - vilket kanske bara är ett fel på just den 35mm-kopia som visas i Malmö? Men i vilket fall; i ett flertal scener poserar filmens figurer som i Rembrandts tavlor, men tack vare den tekniska kvalitén, blir resultatet inte lyckat.
Nu tänker kanske någon att jag inte ska recensera den här filmen, eftersom jag dels hatar sådant här till att börja med, och för att jag satt och sov. Jag funderade också på att hoppa den här recensionen. Men så tänkte jag till en gång till. Varför ska jag låta bli att skriva om den här? Tråkig film är alltid sämre än dålig film. NATTVAKTEN sövde mig på effektivast möjliga sätt och kan därför bara få ett betyg av mig - och jag tänker minsann inte se om den för att ge den en ny chans. Trots ett flertal naken- och sexscener (tyvärr är det mest den lönnfete Rembrandt som hoppar omkring näck och viftar med skinnpenseln).
Fast om du nu gillar teater och pretentiös kultur, låt inte mig hindra dig från att se NATTVAKTEN. Alla ni andra gör bättre i att se ZOMBIELAND.

(Biopremiär 30/10)