Bio: Julie & Julia

Jag har faktiskt aldrig riktigt vetat vem den amerikanska TV-kocken Julia Child var, men jag har sett parodier på henne: mest känd är en gammal Saturday Night Live-sketch med Dan Aykroyd, där han utklädd till Child står i ett kök och lagar mat, och skär sig så att blodet sprutar, medan han pratar med fånig kärringröst. Jag minns även ett avsnitt av Cosby, i vilket Cosby ska lära Theo hur man skär upp en kalkon och pratar med fånig kärringröst.
Julia Child var en kvinna som reste runt i Frankrike på 1950-talet och gick en kockutbildning, för att sedan skriva en i USA känd kokbok om det franska köket för amerikaner. Hon fick alltså senare ett eget, populärt matlagningsprogram på TV.
År 2002 fick en viss Julie Powell - nyinflyttad och uttråkad i en trist lägenhet - för sig att hon under ett år skulle laga sig igenom samtliga 524 recept i Childs bok och blogga om det.
Nu har Nora Ephron (både manus och regi) slagit ihop Julia Childs bok om sin tid i Frankrike med Julie Powells bok om bloggen till en film, i vilken deras liv skildras parallellt - två filmer i en och resultatet har blivit en till 50% alldeles utmärkt må bra-film.
Så länge det handlar om Julia Child är det roligt och trivsamt - Meryl Streep är fullkomligt strålande som Child; det är av allt att döma inte stor skillnad på henne, den riktiga Child eller Dan Aykroyd för den delen. Hon går omkring som en typisk amerikansk tant utomlands, ler för det mesta, är passionerad vad gäller mat, och pratar med sin otroliga kärringröst. Hennes trogne make spelas av Stanley Tucci.
Men när det med jämna mellanrum skiftar till nutidens New York, är det inte riktigt lika bra. Amy Adams spelar Julie Powell medan Chris Messina är hennes man, och även om Adams inte är en bortkommen skådis, är hon lite småtrist - liksom lägenheten hon bor i.
JULIE & JULIA hade kunnat bli två filmer. Jag hade hellre sett en film enbart om Julia Child, och jag kan mycket väl tänka mig att det hade blivit en riktig höjdare. En film enbart om Julie Powell hade kanske blivit halvokej. Nu får vi alltså både och, vilket jag upplevde som aningen irriterande. Visst är det intressant att se parallellerna, men jag upplever det lite grann som att Ephron sumpade en riktigt bra film.
Men visst. Det är trivsamt större delen av tiden, och om Streep kunde få en Oscar för sin vad jag tyckte slentrianmässiga insats som bitch i DJÄVULEN BÄR PRADA, borde hon få två Oscars för sin Julia Child-tolkning. Och då hör det till saken att jag aldrig riktigt gillat Meryl Streep.
Jag bör kanske påpeka att man blir jävligt hungrig av att se den här filmen.

(Biopremiär 9/10)