Bio: Jag älskade honom

Den franska filmen JAG ÄLSKADE HONOM, som jag blivit rekommenderad, öppnar med en ful, glåmig närbild på ett söndergråtet, glåmigt kvinnoansikte. Jag ångrade mig genast. Varför valde jag att se den här filmen? Förvisso är den baserad på en bok av Anna Gravalda som skrev den småtrevliga TILLSAMMANS ÄR MAN INTE ENSAM, men ändå - jag vill inte se fula dramer om glåmiga kvinnor som gråter.
Hemma i kvinnans hus på vischan finns hennes svärfar Pierre (Daniel Auteuil). Kvinnan har blivit övergiven av sin man. Det är deppigt värre. Jag känner för att gå. Jag kryper ihop i fåtöljen och gör ett försök att somna.
Men efter en 20-30 minuter beslutar sig plötsligt den gifte Pierre för att berätta sitt livs stora hemlighet för svärdottern. Om sitt livs kärlek. Han börjar berätta om när han var på en affärsresa i Hongkong, och plötsligt dyker hans tolk Mathilde upp upp ler rakt in i kameran ... och jag far upp som en fjäder. Boing!
Marie-Josée Croze heter skådespelerskan. Bördig från Québeck. Vacker som en dag.
Pierre var mycket yngre när han hade sitt intensiva, omtumlande och hemliga förhållande med Mathilde, men när vi ser de långa flashback-
scenerna, är Pierre sitt äldre jag; han liksom bara kliver in i sina minnen, och det funkar rätt bra.
...Och filmen som helhet blir mycket bättre på alla sätt när den egentliga handlingen; kärlekshistorien, kommer igång. Trivsamt. Välspelat. Romantiskt.
Fast så här en månad efter att jag såg filmen, märker jag att den inte gjorde något större intryck eller avtryck i mitt minne. Det finns liksom inte så mycket mer att säga om verket.
Det enda jag minns är den tjusiga Mlle Croze. Som pratar franska.
Men det är ju inte det sämsta.






(Biopremiär: 2/10)