tisdag 6 oktober 2009

Bio: Bananas!*

Så har den då äntligen premiär på fredag, årets i särklass mest omskrivna svenska film. Nej, det är inte ännu en Stieg Larsson-thriller, eller Henrik Dorsins Åsa-Nisse-film, utan Fredrik Gerttens dokumentärfilm BANANAS!* (som inte har något med Woody Allens film att göra).
Det har skrivits spaltmeter om BANANAS!* - om inte spaltmil. Trots att än så länge ganska få har dett filmen. Men alla känner väl till rabaldret Gertten och hans WG Films skapelse har orsakat; det vill säga att amerikanska jättebolaget Dole stämde filmskaparna på ett mångmiljonbelopp och lyckades hindra filmen från att tävla på Los Angeles filmfestival. Filmen visades dock ändå, utom tävlan, och rönte stor uppskattning.
Vad är då det här för film? Varför har Fredrik Gertten fått Dole på sig?
BANANAS!* handlar om ett gäng fattiga bybor i Nicaragua. De har jobbat på Doles stora bananplantager och har nu upptäckt att de är sterila. Detta kommer sig av att Dole fram till slutet av 1970-talet lät bespruta plantagerna med kemikalien DBCP, som framställdes av Dow Industries. 1977 kom man fram till att DBCP orsakade sterilitet, njurproblem, cancer och en massa annat. Medlet förbjöds i de flesta länder. Dow slutade tillverka det och bad Dole returnera det som fanns kvar. Men se, det ville inte Dole! Trots att de var fullt medvetna om kemikaliens bieffekter, fortsatte de att använda DBCP och krävde dessutom att få mer! De kramade ur behållarna till sista droppen.
Byborna anlitar den färgstarke Los Angeles-advokaten Juan J Dominguez, som specialicerat sig på att hjälpa utsatta, försvarslösa, fattiga människor - Dominguez tar inte betalt och gör bara pengar när han vinner fall. Dominguez sätter sin bäste man, advokat Duane Miller, på fallet, och så börjar rättegångsdramat. De fattiga djungelbyborna mot de slipade kostymnissarna från Dole.
Närmare 50% av BANANAS!* består av rättegången, filmad med lokalens fasta, statiska kameror. Och faktum är att det blir riktigt spännande att följa det hela. Mannen som försvarar Dole är tydligen en legend, det är en man med pondus och ingen man sätter sig på. Men grejen är att Duane Miller presenterar extremt vattentäta bevis på att Dole medvetet använt sig av det farliga preparatet, något även Doles head honcho intygar. Oavsett om bönderna verkligen blivit sterila eller ej av arbetet på fälten, något som ifrågasätts, går det inte att förneka att Dole slafsade på med DBCP, och det känns förstås inte bra för företaget.
Efter att filmen färdigställts, skickats iväg till filmfestivalen i Los Angeles och accepterats, började man ifrågasätta Juan Dominguez metoder, huruvida han sagt åt Dolearbetarna att ljuga i rätten eller ej. Och Dole stämde Gertten för förtal. Men! Det spelar ingen roll! Återigen: Dole använde farliga gifter och det är dokumenterat. Det är inget förtal från Gerttens sida, han bara skildrar skeendet rätt upp och ner, och vad jag vet är Gertten - som jag är lite bekant med - ingen Michael Moore som arrangerar och regisserar sina "dokumentärer".
Hur är då filmen i övrigt, det som inte urspelar sig i rätten? Jodå. Gertten och hans team håller sig i bakgrunden. Personerna och miljöerna får tala. Som ofta är fallet i Gerttens filmer blir det många tjusiga bilder. Och precis som det ofta kan bli i Gerttens filmer, blir det ibland aningen saggigt - vilket nog beror på Nathan Larsons väldigt sömniga, lätt pretentiösa musik. Kanske vore det ibland bättre utan musik.
Jag har alltid svårt att betygsätta dokumentärer. Så även den här gången. Men jag tar nog och drämmer till med en fyra. För jag förstår verkligen varför hamburgerkedjan Max sa upp sitt avtal med Dole, det hade jag också gjort. Dessutom ska Juan Dominguez ha ett stort fett plus för sitt härligt smaklösa kontor! Jag hade förresten halvt om halvt utlovat att få in ordet "tolvtumskuk" i den här texten, men det gick inte. Förrän här på slutet. Sorry, Kalle.
...När kan vi förvänta oss en billig cash-in som handlar om Chiquita?





(Biopremiär 9/10)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar