Bio: The Final Destination

THE FINAL DESTINATION eller FINAL DESTINATION 3D, jag är osäker på vad den ska kallas i Sverige, pressvisades när jag for till Bokmässan, därav denna sena recension. Faktum är att jag nästan gick direkt från bussen från Götet till biografen; jag bara stannade för en kaffe och lite tidningsläsning på vägen.
Förra veckan gick den första FINAL DESTINATION (2000) på TV, jag hade tänkt se den om jag inte blivit försenad på vägen upp till Götet och tvingades häcka på Centralen. Jag har inte sett den sedan den kom och minns inte mycket mer än att ett gäng ungdomar överlever en flygolycka och sedan dödas en efter en i ustuderade olyckor, eftersom de lurat döden - de skulle varit ombord på planet.
FINAL DESTINATION 2 (2003) minns jag inte heller någonting av, mer än att jag tyckte den var bättre än originalet. Återigen dör folk i långsökta olyckor efter att ha lurat döden.
Om jag inte missminner mig, gick FINAL DESTINATION 3 (2006) direkt på DVD i Sverige. Den såg jag faktiskt om häromåret, men den är inget vidare. Samma film en gång till, den här gången kommer ett gäng ungdomar undan en berg och dalbaneolycka och dör i bisarra olyckor.
Den här fjärde delen har försetts med ett "The" innan titeln, vilket pekar på att detta nog är den allra sista destinationen och den sista filmen. Och den här gången är filmen alltså i 3D.
Ännu en gång har vi ett gäng ungdomar som undkommer en olycka, den här gången en spektakulär masskrasch på en racingbana. En kille i gänget får varsel om vad som kommer att hända, både innan racingloppet och kommande olyckor. Därför försöker han och hans flickvän att fortsätta att lura döden.
...Och det är väl i princip allt som händer. Likt de övriga filmerna i serien går det här bara ut på att visa en lång rad skitkonstiga, extremt långsökta och blodiga olyckor. Mycket till handling är det inte. Om man har sett de tidigare filmerna, vilket man väl har, har man sett allt förr. Nya olyckor, samma film. Ungefär som gamla slasherfilmer; nya mord, samma film, fast jag föredrar ju slasher.
Nu innehåller dock THE FINAL DESTINATION en del riktigt tuffa scener, jag tror att favoriten är killen som trycks genom ett galler som får fungera som äggskivare. Fast det är alldeles för mycket datoranimeringar. Problemet med dessa är att de inte ser ut som något annat än datoranimeringar, och sprutande CGI-blod har aldrig sett bra ut. Det blir plastigt.
Men ska jag bedöma THE FINAL DESTINATION, måste jag utgå från biografupplevelsen. Vore detta en vanlig DVD-film i platt version, hade jag gett filmen en tvåa. Men bioupplevelsen gör att jag blir lite snällare - om än med tveksamhet.
Jag såg filmen i stora salongen på Filmstaden på Storgatan och satt perfekt - mitt i den femte raden. Det är ungefär där man ska sitta när man ser 3D-film för optimal effekt. Därför upplevde jag 3D:n som riktigt häftig. Jag till och med blinkade och försökte vifta bort saker; inte åt de våldsamma grejorna som pålar som far ut i publiken, men åt småsaker som svävar framför ögonen. Emellanåt kändes det som om jag hade scenerierna i knäet, tillexempel racerbanan i början.
Filmen innehåller också lite female nudity under en omoti-
verad sexscen, vilket förstås är bra, och jag gillade förtexterna med röntgenbilder på folk som slaktas på kreativa sätt. Plus till det tuffa hårdrockstemat under för- och eftertexter.
Men som sagt. Detta gäller om du ser filmen på bio. På DVD lär THE FINAL DESTINATION inte vara något vidare.
OBS att filmen biovisas otextad, vilket gör att man slipper de svenska texterna som alltid blir fula och irriterande när det handlar om 3D-film. Fast det är ju inte bra för de som inte kan engelska.






(Biopremiär 25/9)