lördag 1 augusti 2009

En film jag länge velat se #9

KRIGET BORTOM STJÄRNORNA (BATTLE BEYOND THE STARS, 1980)

Det kändes rätt märkligt att slutligen få se den här gamla Roger Corman- och New World-produktionen i STJÄRNORNAS KRIGs kölvatten. Visst har jag läst väldigt mycket om den de senaste 20-25 åren, men jag har aldrig lyckats se den. Förrän nu. Och det kändes som om jag redan sett filmen!
 BATTLE BEYOND THE STARS, i regi av Jimmy T Murakami, var med Cormans mått mätt förhållandevis dyr, och för att få ut så mycket som möjligt av de spenderade stålarna, återanvändes kulisser, rymdskepp, effekter, filmmusik och hela scener flera gånger under 1980-talet, i filmer jag faktiskt såg då. Som till exempel SPACE RAIDERS, som Juno Media släppte på video och jag hittade som köpkassett, och som min då väldigt unge kusin (lekskoleåldern, tror jag) tyckte var fantastisk - han uttalade förresten titeln som "Spack-radders" med göteborgsaccent. I den har man klippt in flera rymdstrider från BATTLE BEYOND THE STARS och fläskar på med James Horners pampiga musik (med sin mystiskt falskspelande blåssektion) en gång till. I det festliga ALIEN-plagiatet FORBIDDEN WORLD, för övrigt den första film Jim Wynorski skrev manus till; ett manus Corman läste på dass, kommer samma rymdstrider tillbaka, samt förstås rymdskeppsinteriörerna. Horners musik kunde man även höra i trailern till den aldrig släppta Fantastiska Fyran-filmen, och en grej jag upptäckte nu, är att en kort, hotfull passage i Horners musik spelas i de tidigaste trailrarna för CONAN - BARBAREN! Jag kan mycket väl tänka mig att Corman använde materialet till ytterligare filmer jag inte sett.
 John Sayles, mästaren bakom PIRAYA, ALLIGATOR och en del arthouse-titlar, står för manus till BATTLE BEYOND THE STARS, som är ett slags science fiction-version av SJU VÅGADE LIVET, vilken i sin tur var en westernversion av DE SJU SAMURAJERNA - en film som var inspirerad av John Fords westerns. Hur pass lik BATTLE är de här filmerna vågar jag inte säga, eftersom jag inte sett SJU VÅGADE LIVET på 20 år, och det är ännu längre sedan jag såg Kurosawas film.
 Först trodde jag att BATTLE handlar om en planet som heter Ikea, men det visade sig att planetskrället heter något liknande. John Saxon är Sador, en ond rymdhärskare med ett ärr över vänster öga (eller ska det bara föreställa smink?) och han och hans onda besättning åker omkring i sitt onda jätterymdskepp och gör onda ting, och en dag flyger de till Ikea - som alltså inte heter Ikea - och skjuter ner lite snällt folk. Ikeas invånare - det verkar bara finnas en liten by på hela planeten - gömmer sig och försöker komma på ett sätt att slå tillbaka och bli av med förtryckaren John Saxon. De kommer inte på någonting. Fast då kommer den unge Shad (Richard Thomas) och säger att han är den ende som kan flyga vad som tydligen är planetens enda rymdskepp ("But it's a junkpile!"), så han sticker iväg för att samla på sig ett gäng legosoldater. 
 Först hittar Shad George Peppard, som är Space Cowboy från Jorden - han röker, har en livrem försedd med whisky, soda och is, och spelar "Jag är lapp och jag har mina renar" på munspel. I en grotta sitter Robert Vaughn (som även var med i SJU VÅGADE LIVET) och är butter. Sybil Danning kommer farande iförd metallbikini och fjöntig huvudbonad, eftersom hon är en krigisk valkyria. Shad rotar även fram en kille med grönt monsterhuvud, en snubbe som är klonad och därför är fem stycken - men de fungerar som en person, och så träffar han på en tös han blir kär i.
 Till slut anländer sju rymdskepp till Ikea. Varför Shad nöjer sig med de här vet jag inte, det vore väl smartare att skaffa en armé när han nu ska konfrontera Saxons armé, men nej, här kommer sju pers. Ja, och fegisarna som gömmer sig på Ikea. Saxons män attackerar, men de sju vågar livet och dör heroiskt en efter en innan Saxon och hans rymdskepp sprängs i luften och Shad kysser sin tös.
 Jag måste säga att BATTLE BEYOND THE STARS blev en stor besvikelse. Av någon anledning hade jag målat upp den här filmen som ett fantastiskt rymdäventyr. Trots att jag sett rymdstriderna tidigare i andra filmer - och nej, tro mig, de imponerar inte - trodde jag att det här var en riktig höjdare. Tänk så fel man kan ha.
 Det här är en väldigt konstig film, den känns rätt inkompetent på de flesta plan. Tafatt regi, och jag vet inte vad John Sayles har sysslat med. Det här är bara en massa illa skrivna scener som dyker upp lite på måfå. Det finns inget som helst driv i berättandet. Filmen skulle kunnat bli hur bra som helst, eller åtminstone charmig och underhållande. Istället är det mest långtråkigt, dumt och förvirrande. Slutet är ett riktigt antiklimax.
 Dessutom är det billigt - på fel sätt. Jag har inget emot billiga science fiction-filmer med dassiga effekter, men BATTLE BEYOND THE STARS ser mest ut som Äventyr i Leksakslandet. Det är lite Blixt Gordon med Buster Crabbe från 30-talet över det här, synd bara att filmen är från 1980 och inte 1930. 
 Nå, nu ska jag inte vara helt igenom negativ. Jag gillar skådespelarna som anlitats. När George Lucas främst stoppade okända aktörer i STJÄRNORNAS KRIG, valde Corman ett gäng karaktärsskådespelare till sin film. Förvisso undrar jag vad de tänkte när de tvingades gå runt bland alla Dinky Toys-grejor, men skådisarna lyfter filmen en del.

 ...Men nog är det märkligt att den italienska STARCRASH, som jag antar var ännu billigare och som jag skrev om här i TOPPRAFFEL! härommånaden, är betydligt mer underhållande än halvklassikern BATTLE BEYOND THE STARS.


0 kommentarer:

Skicka en kommentar