Bio: Nicke Nyfiken 2: Apa på rymmen

Jag har aldrig någonsin läst barnböckerna om apan Nicke Nyfiken eller fått dem upplästa för mig. Och jag har inte sett den första långfilmen, som väl kom häromåret. Men nu har jag sett uppföljaren.
 Jag har absolut ingenting att säga om det här. Nicke och hans ägare Mannen i gul hatt går på cirkus i New York. Där finns en elefant som längtar hem till familjen på djurparken i Kalifornien. Nicke och elefanten rymmer, och råkar få Mannen i gul hatt med sig. En detektiv jagar dem. De träffar en glad bonnafamilj på vägen. Det hålls ett moraliskt anförande på slutet om att (surprise) familjen är det viktigaste av allt.
 Jag somnade.
 Verkligen.
 Det blev en märklig double feature idag. Först urtråkiga L.A. GIGOLO och sedan den här urtråkiga barnfilmen. Herregud, vad jag tråkades ut.
 Men nu hör det till saken att jag är över 40. Vore jag fyra hade jag säkert uppskattat NICKE NYFIKEN 2. Man bör inte vara äldre än fyra, och man bör inte vara en fyraåring vars föräldrar introducerat en för coolare saker, som MÅNBAS ALPHA. Den här snälla filmen är bara något färgglatt som rör sin på bioduken i 80 minuter. Men jag uppskattar att den är animerad i hederlig, platt 2D. Som riktig tecknad film.
 I originalversionen görs rösterna av snubbar som Clint Howard och Ed O'Ross (skurken i RED HEAT). Här i Sverige får vi Hans och Niclas Wahlgren.
 Jag har ingen aning om vad jag ska sätta för betyg på det här. En liten, liten unge vill säkert ge en femma. Medan jag led. Men jag förstår ju att det här går hem hos barn och är en lämplig barnfilm. Fast sångerna är hemska.

(Biopremiär 7/8)