onsdag 12 augusti 2009

Bio: G.I. Joe: The Rise of Cobra

Kom, ta min magiska hand beklädd med Ödeshandsken, så ska vi färdas långt tillbaka, till en mytisk tid, en tid som kallas ... 70-talet.

...Ja, jag vet. Ursäkta att jag är tjatig. Jag skrev ju något liknande för inte så längesedan. När jag åker tillbaka i tiden blir det sällan längre än till 70-talet, mest beroende på att mina minnen från 60-talet är minst sagt diffusa. "Den som kommer ihåg 60-talet var inte med under 60-talet" sägs det. Men i mitt fall var inga droger inblandade. Inte vad jag vet.

Nå. 1970-talet. Då lektes det med Big Jim och hans käcka vildmarksvänner från Barbie-tillverkaren Mattel. Min första Big Jim hade en utsträckt hand, och när man tryckte på en knapp på ryggen, utförde han ett karateslag. Han kunde även spänna sina biceps. När Big Jims hand knäcktes under ett vilt djungeläventyr, fick jag en ny docka, den här gången med en hand som kunde greppa saker. Jag hade inte Big Josh, Big Jeff och den fjärde, vad han nu hette. Däremot hade jag westernhjälten Old Shatterhand i samma utförande, lite lustigt att Mattel producerade en hel linje Winnetouprylar baserade på tyske Karl Mays figurer. Jag hade även de lite mindre actiondockorna Kapten Kirk från STAR TREK, Kapten Träben (egen dockserie), Läderlappen (nästan identisk med Kapten Kirk) och general Urku från TV-serien APORNAS PLANET (köpt i England). Och så hade jag en massa prylar till Big Jim: jeepen med tillhörande noshörning och fångstnät, en gorilla med något slags nätkatapult, ett trevligt litet campingset med tält, och en del annat.

Det trista var bara att Big Jim hade så vissna tillbehör. Old Shatterhand hade ett hölster med två revolvrar och ett gevär. Urku hade en M-16. Jajamen! Han hade en automatkarbin! Så fort vi lekte med mina dockor, ville alla ha M-16-karbinen. Ingen ville ha Big Jims gasolkök.
Ibland åkte vi på semester utomlands. Framför allt i Norge och Tyskland, och kanske även Danmark, fascinerades jag av en docka som hette Action Man. Jag minns att på Oslos central fanns en monter med flera Action Man-män uppställda. Jag ville ha en Action Man, men mina föräldrar protesterade. Action Man var ju militär! Man kunde få honom som commandosoldat, marinkårssoldat, främlingslegionär och en massa annat. Grön basker var ju tuffast! Mina föräldrar tyckte det var bättre med Big Jims frisksportaräventyr (ibland tillsammans med Kapten Kirk och Läderlappen).

 Jag såg aldrig Action Man till försäljning i Sverige - men jag har en polare som hävdar att den fanns på ett visst varuhus. Självklart det varuhus där mina föräldrar aldrig handlade. Eller så minns min polare fel. Men jag kände några killar som hade Action Man. Hos dem var Big Jim inte välkommen.
 1980-tal. Antagligen väldigt sent 80-tal. Kanske till och med 90-tal för min del? Jag upptäckte att det dukit upp en serie dockor under namnet Action Force i butikerna. De figurerade även i en serietidning jag aldrig läste och verkade vara något slags specialkommando modell Marvels S.H.I.E.L.D. Det var Action Force hit och Action Force dit, och så en dag såg jag en annons för dem i en amerikansk tidning. Då hette de plötsligt G.I.Joe. Vad nu? Var det de här gubbarna som var G.I. Joe? Och vem av dem var Joe? Men jag hade ju läst om G.I. Joe. Nostalgiska texter av folk i Amerika som lekte med G.I. Joe på 60- och 70-talen. Och så läste jag någonstans att G.I. Joe av någon anledning döptes om till Action Man i Europa (och Action Team i Tyskland?). Plötsligt klarnade allt. Åtminstone litegrann. Jag visste fortfarande inte vad figurerna var för några. Vad gick det hela ut på?

1999. Jag promenerade med mina vänner Mike och Lisa från Seattle, när Mike plötsligt sa "Lisas farsa skapade G.I. Joe!". Wow! Fräckt! Så jag tänkte att nu inför premiären på långfilmen kan det ju passa bra med lite mer info om skapandet av figuren. Även om Lisas farsa var långt ifrån ensam om saken. "Jag gissar att filmen är baserad på de små actionfigurerna från 1980-talet (vilka är olika från de ursprungliga G.I. Joe från 1960-talet," skriver Lisa. "Min pappa, Sam, jobbade på Hasbro och ingick i teamet som hittade på original-G.I. Joe. Han föreslog faktiskt att de skulle skapa en docka för pojkar, eftersom min storebror alltid lekte med min storasysters modedockor. Sam skapade inte själva leksakerna, han var illustratör och designade förpackningarna."

Så långt Lisa. Men jag vet fortfarande inte vaffan G.I. Joe går ut på. Action Force-varianten, alltså. Jag hittade ett par avsnitt av den tecknade TV-serien från 80-talet. Oj. Det var ju totalt jävla osebart! De tjugo minuter långa avsnitten består mest av att G.I. Joe-gänget slåss med det onda Cobra-gänget. De slåss, skjuter och flyger omkring oavbrutet och självklart är allt kantigt och hackigt animerat. Jag fattade ingenting.

Okej. Hur är då den här nya, fläskiga långfilmen? Ska jag vara riktigt ärlig, så hade jag sett fram emot den. Faktiskt! Jag menar, en trailer i vilken Eiffeltornet välter och ninjor far omkring och Sienna Miller i tajt läderställ - kan det bli bättre?

När filmen börjar är Channing Tatum och Marlon Wayans Duke och Ripcord, två soldater. Fyra år tidigare friade Duke till sin flickvän Ana dagen innan han och Anas bror åkte på uppdrag till Afrika, där brodern strök med i en explosion och händelsen ledde till att Dukes och Anas förlovning slogs upp.

Duke och Ripcord är ute och pangar när de plötsligt blir uppfiskade av ett gäng elisoldater i tuffa kläder. Dennis Quaid ploppar upp som hologram och presenterar sig som general Hawke, ledare för hemliga specialkommandot G.I. Joe. Och de behöver Duke och Rip. Christopher Eccleston är den illasinnade Destro, som snott ett nytt, superavancerat vapen som käkar upp allt i sin väg. Destros högra hand är den raffiga skurkbruden Baronessan. Döm om Dukes förvåning när det visar sig att det är Ana som gått och blivit ond och gift sig med en baron, vilken hon senare låter döda.

G.I. Joe-teamet går igång, Destro och hans räliga organisation Cobra slår till mot Paris, och därefter är det bara action och fett ös. Ingen handling och sånt skit i vägen för storyn. G.I. Joe fajtas mot Cobra.

Den här filmen pressvisades inte i USA, vilket förstås är illavarslande. Trots detta vann den slaget om biopubliken första helgen. Här i Sverige pressvisades dock G.I. JOE - och jag har en känsla av att en lång rad nedgörande recensioner kommer att dyka upp i diverse media. För det här är ju urtypen för en film man inte får gilla. En tunn actionhistoria baserad på en amerikansk krigsleksak. Kan det bli värre? Självklart! Det kan bli oändligt mycket värre! TRANSFORMERS: DE BESEGRADES HÄMND är betydligt värre, för att ta en annan film baserad på en leksak från Hasbro. Men det kan ju bli ännu värre än TRANSFORMERS. Vi har ju grejor som ANTICHRIST och MAMMUT.

För grejen med G.I. JOE: THE RISE OF COBRA är denna: vore jag tio år, hade jag tyckt att det här är världens bästa film någonsin alla kategorier. Självfallet! Jag menar, kolla bara: Krig! Ninjor! James Bond-prylar! Hemlig undervattensbas! Fler ninjor! Rymdskeppsliknande flygplan! Helikoptrar! Explosioner! Precis allt en tioårig kille kan önska sig - och så Baronessan som sexig bonus för en vuxen kille. För ni trodde väl inte att jag ville ha MIO MIN MIO eller DAGAR MED KNUBBE när jag var tio, eller hur? Inte när man kan få karate och explosioner. Och en handling det går att följa med i. Det sistnämnda hade inte TRANSFORMERS, förresten.

Jag blev lite överraskad av hur våldsam den här filmen är - mina tioåriga läsare bör nog inte ta med sina föräldrar. Folk dör. Ja, många stycken dör. På kreativa sätt. Men det är ändå lätt barnanpassat. Jag gillade inte riktigt att Baronessan inte är ond på riktigt och veknar när Duke dyker upp; det hade varit bättre om hon bara var ond och grym hela tiden. Och som vuxen hade jag förstås uppskattat mer tyngd i anrättningen och lite mindre hysteriskt tempo emellanåt.

Men eftersom jag bara är tio och skiter i karaktärsutveckling, tycker jag att G.I. JOE: THE RISE OF COBRA är festigt underhållande, en tjoflöjtfilm. I synnerhet när hjältarna demolerar halva Paris för att stoppa bovarna. America - fuck, yeah! Fast jag tycker inte att Rachel Nichols som Scarlett är speciellt snygg eller cool.

Brendan Fraser dyker upp i en liten cameoroll. Cobra har ingenting med Sylvester Stallone att göra.









(Biopremiär 12/8)

4 kommentarer:

Markus "LAKE" Berglund sa...

Mycket underhållande recension! Tack för den.

Det verkar som att det blir till att plocka fram presentkorten från SF och pallra sig dit någon gång i helgen...

Pidde Andersson sa...

Tack, tack. Om du sedan håller med mig är en annan sak - med tanke på alla ettor i betyg filmen fick i svensk press. Kolla till exempel Tappers recension på sydsvenskan.se - allt han rabblar upp som avskräckande tycker jag känns som argument för att se filmen!

Repoman sa...

GI Joe var ju ett härligt actionspektakel! Jag skulle lätt ge den en extra dvärg i betyg!

Actionfilm modell 1A, men med finfina bonusar som ispringfattning av stor bil med raketer, skitballa ubåtar och en elaking med syrgasmask!

Ecclestone är ju en skön lirare också, synd att han inte fortsatte som Doctor Who...

Pidde Andersson sa...

Actionfilm modell 1A är nog den bästa modellen. Jag såg THE MARINE i helgen, en polare tyckte jag skulle se den. Förvisso faller den lite på den charmlöse wrestlern i huvudrollen, men annars var det enkel handling undan krusiduller och extremt mycket spektakulära explosioner. Modell 1A och plattan i mattan.
Annars är det för lite skurkar i syrgasmask i dagens filmer. Minns astmaskurken i BLACK SCORPION...

Skicka en kommentar